Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Okategoriserade – Sida 5 – Livet med dobermann

Kategori: Okategoriserade

Publicerat

Svenska Dobermannklubben 50 år!

I helgen var det jubileum då svenska dobermannklubben firade 50 år! På lördagen var det RM i lydnad samt mingel och middag på kvällen. På söndagen var det jubileumsutställning. Allt ute vid Gålö havsbad där jag aldrig varit förut men dit jag gärna åker igen, jättefint!

Hela helgen var helt tvärtemot hur det brukar se ut för mig. De senaste åren har jag inte deltagit själv utan bara fotat till tidningen. Den här gången hade jag bestämt mig för rätt länge sedan att jag skulle ställa upp på RMet och anmälde Iris till startklassen. Själva tävlingen är ju en egen historia men det var ändå skönt att tävla igen för första gången på.. 6-7 år?

Egentligen hade jag tänkt åka hem efter tävlingen men team Diragos gjorde plats i sin stuga åt mig och bebisen och jag sov kvar och var med på kvällens middag.

Under själva middagen delades det ut förtjänsttecken till en massa bra människor som jobbat för dobermannklubben. För varje namn som ropades upp så tänkte jag ”Ja, banen mig de förtjänar hen!” men jag var inte beredd när det sista namnet som ropades upp var mitt. Det finns ju så många Madeleine så det tog någon sekund att processa att det var mig Thord menade. Först tänkte jag att ”..inte ska väl jag ha” men sedan blev jag bara så barnsligt stolt och glad! Under de år jag gjort tidningen har jag lagt ner så många timmar, till och med lagt schema och planerat jobb runt manusstoppen. Jätteskoj!

Dagen efter fick jag sovmorgon och fick en jättegosig start på dagen med bästa frukostsällskapet.


Vi hade inte så bråttom ner till utställningsringen utan stannade i sängen och kollade youtubeklipp och lyssnade på musik.

Hela helgen var solig och fin och söndagens utställning fick perfekta förutsättningar tror jag minsann. Jag fotade som sagt ytterst sparsamt men jag tog några bilder med bebisens namne Diragos Cara Mia.

Jag vet att det kan låta tjafsigt på Facebook ibland men på riktigt, bilden här nedan sammanfattar rätt bra hur min dobermannklubbs-värld ser ut (även om det borde vara en hel drös människor till på bilden). Det enda dåliga med helgen var att jag hade velat prata mer med så många men jag skyller lite på bebisen.

Tack för en bra helg allihopa men mest tack till Camilla, Ingela och Ellen!

Publicerat

Iris varvar upp på beställning

I dag var jag ute på Sjöhaga igen. Ljuvligt väder och kväll! Team Diragos tränade som vanligt och bebisen och jag tittade på.

Den senaste tiden har jag tränat lite lydnad med Iris i rastgårdar och på parkeringar när vi varit ute och gått. Hon går som en liten stjärna. Men så vet jag ju att så fort det inte bara är hon och jag och vi hamnar på en träningsplan och ska göra samma sak så händer det, Iris varvar upp som en tok.

Så för att få lite ordentlig träning körde vi vår lydnad där på gräset och precis som vanligt blev Iris knasig. Det som funkar för att få henne att skärpa sig på andra ställen funkar inte i tävlingslik situation.

Sen kan vi ju inte de nya lydnadsmomenten exakt heller men det är ju bara att dela upp och lära om. Man kan nöta med Iris, hon tröttnar inte så fort. Sist men inte minst är det nyttigt som fasen att träna på Sjöhaga, man får bra feedback!

Bebisen låg på filt och var snäll hela kvällen. Förutom när jag och Iris tränade men då blev det premiär-titt på Babblarna, fest!

Som vanligt kul att kika på Diragos-gänget när de tränar. Det råder lugn och ordning på planen. Här nedan är lite blandade bilder på gänget







Publicerat

Här står jag bakom 30 VM-starter

Häromdagen åkte bebisen och jag på utflykt och kollade på några dobermann som skulle göra BH-prov. När vi kom fram synkade bebis dåligt humör och missnöje precis när hundarna gick sin lydnad så jag kunde inte fota så mycket tyvärr.

När jag stod där lite bakom de andra som kollade tänkte jag på det som skrivits på facebook i gruppen Dobermann-Sverige de senaste dagarna. Om att ”svenska dobermann” inte är lika bra som utländska.

Så tittade jag på människorna jag hade precis framför mig; Eleonor Sjögren, Madelene Dahlgren, Camilla Rönnqvist och Ingela Jakobsson som satt och kollade på. Eleonors man Tommy Andersson var dagens domare ute på planen. De har ju samtliga tävlat flertalet gånger på VM för dobermann. Jag började räkna efter hur många starter personerna framför mig eller hundar från deras kennlar deltagit på dobermann-VM.


…och insåg plötsligt att här står jag bakom närmare 30 IDC IPO VM starter.

Hur många gånger de kvalat in eller deltagit på FCI VM och vanliga SM vet jag inte men några av dem har ju fixat det också. Och ändå är detta bara tre av våra svenska kennlar, många till har haft sina hundar på prispallen på VM. Och detta är i EN gren, de har producerat hundar i eliten i andra bruksgrenar och lydnad också.

Ja, det sammanfattar faktisk rätt bra vad jag tycker om det hela. Hejja Sverige!

Hundarna som genomförde sitt BH-prov? De lyckades finemang! Grattis Emelie och Lena! Och snyggt även av Sebastian som gick som provhund med sin vovve.

Publicerat

Bebisen får dra i Sallys öron

När ni ser den här bilden kanske ni tänker ”jaha, här har Madeleine satt ner sin bebis bredvid Sally på golvet” men nej, så är det icke.

Det är bebisen som satt på golvet i sitt rum och lekte med sina små böcker och pantflaskor och Sally som kom in och la sig exakt där hon ligger med en snuttefilt i munnen.

Efter en liten stund greppade bebisen Sallys öra och började pilla på och dra i det. Sally bara snuttade vidare hon.

Sedan tog bebisen tag i Sallys ben och och pilla lite på det. Sally, hon snuttade.

Jag avslutar med den sista bilden jag tog bara för att min lilla kiddo och Sally är så gulliga…

Men grejen är ju att detta är helt på Sallys villkor. Hon kan flytta på sig, det kan inte bebisen. (Eller jo bebisen kan tippa bakåt/framåt/åt sidan men när det händer är det inte ens med mening). Det finns en hel lägenhet att sprida ut sig och snuttefilten på för Sally men hon väljer själv att lägga sig preciiiis vid bebisen.

Bebisen är för liten och korkad ännu för att förstå vad ordet nej betyder så det är ingen mening att tjata om det ännu. Som sista argument slickar Sally på bebisen flera gånger om dagen och då kan inte bebisen värja sig, bara blunda och hoppas att mamma får stop på det. Sally har lite koll på att hon inte får men fortsätter tills jag säger nej, varje gång, varje dag. Bebisen har med andra ord lite rätt att hämnas.

Jag påstår alltså att bebisen får dra Sally i öronen?!

Den dagen när bebisen börjar krypa eller gå runt och då går fram till någon av hundarna och börjar dra i öron, då kommer jag att hindra henne och säga nej. Men det här, jag tror till och med att Sally tycker det är lite mysigt. Eller tänker jag fel här?

Publicerat

Vilken hund är vilken?

För några dagar sedan fick vi gäster här hemma. Gäster från USA som aldrig träffat hundarna förut.

Gästerna undrade hur de skulle kunna skilja hundarna åt. Var bara lugna sa jag (fast på engelska då så klart), det märker ni. Gästerna accepterade mitt svar men frågan kvarstod ju.

Tills de hade spenderat ungefär fem minuter i mitt hem. Då plötsligt var det solklart vem som var Sally the lap dog och vem som var grumpy Iris den skendräktiga tjurkallen.

Båda mina hundar saknar hyfs! Iris går runt och morrar och muttrar och viftar på svansen samtidigt bara för att förvirra alla extra mycket. Sally parkerar sin rumpa i knät på alla helt ogenerat och vill sen bli kliad. Gästerna kunde glömma att sitta ostört i soffan och titta på tv t ex!

Publicerat

Kungsträdgården

Jag vet inte hur många år jag bott i Stockholm eftersom jag bott här i tre omgångar. Vad jag dock vet är att jag varit dålig på att vara i Kungsträdgården när körsbärsträden blommar där. Men inte i år inte! För i år är jag mammaledig och då ska det minsann fotas bebisar på två och fyra ben i Kungsan under träden! Tog med mig Sally och bebisen och tog en buss in till stan. (Åka fullsatt buss med barnvagn och dobermann är ett äventyr i sig, dock går det utmärkt)

Bebisen hann somna på vägen och därför strosade vi runt en stund i väntan på att hon skulle vakna. Sally satt fint på en bänk och poserade.

Det är faktiskt otroligt vackert med alla rosa blommorna. Det är dessutom nästan lika kul att titta på blommorna som det är att titta på alla andra som fotar där.

Vi har en bra bebis, hon är glad nästan jämt. Så när hon vaknade satte jag bara henne upp och så fick Sally och hon vara med på bild tillsammans.


Bebisen och Sally var duktiga! Sally skällde bara på en enda turist (som var skum) och bebisen roade sig själv med sin lilla dobermann och en blomma under tiden som jag lekte lite med Sally.

Bebisen och Sally kollar väldigt ofta åt samma håll. Det ser kul ut. Här är det en ryst turist som passerar förbi.

Publicerat

Ja varför vaktar vakthundar?

Jag kommer inte ihåg var vi hade varit men hela flocken hade varit på utflykt med bilen. När vi kom hem till parkeringen gjorde jag som vanligt och började lasta ut allt och alla och tar då nästan alltid ut hundarna först (sätter deras koppel i dragkroken), sen eventuell vagn och saker och bebisen sist.

Men så när jag precis tagit ut Iris ur hennes bur så får hon syn på två hundar av modell jakt som kommer gåendes över parkeringen och hon skäller till. Så jag sa åt henne att vara tyst och lät bli att ta ut Sally samtidigt så att hon inte skulle göra samma sak. Började plocka ut barnvagnen från baksätet istället. Under tiden jag gör det vänder Iris sig för att kolla efter hudarna och jag säger åt henne att låta bli. Hon morrar lite surt och jag säger åt henne att låta bli. Så håller vi på och gnata under tiden som jag brottas med vagnen men jag är inte arg eller står och drar i Iris koppel. Jag bara pratade med henne och kallade henne sur och töntig skithund typ, brydde mig inte ett dugg om att den andra hundägaren hörde att jag pratade med henne.

Så tar jag ut Sally, stänger bagageluckan och placerar bebisen i vagnen. Bestämmer mig för att låta hundarna kissa på gräsplätten i närheten av parkeringen innan vi går in. Ställer vagnen på gräset och låter hundarna gå och nosa i anslutning till. Iris sätter sig och bajsar och under tiden har den andra hundägaren lastat in sina hundar och saker i sin bil som står parkerad rätt nära oss. Hundägaren börjar prata med mig och kommenterar att Iris skällde till innan och att han uppfattade att hon vägrade sluta glo efter hans hundar. Jag kommer inte ihåg exakt vad han sa men på något sätt undrade han varför.

Är det så svårt att fatta? Min hund är en dobermann och den avlades fram för att vakta. Det är som att jag skulle bli förvånad när hans jakthundar jagade och fråga varför de gjorde så. Iris har alltid vaktat som fan i bilen, jag förväntar mig inte att hon ska lugna ner sig av att vi nu har en bebis också. Hon är 9,5 år gammal och är skendräktig.

Så jag svarade helt sanningsenligt ”Välj själv, hon är en vakthund, hon är sur och skendräktig, hon vaktar bilen eller hon vaktar bebisen eller allt på samma gång”.

Då svarar han ”Jaha, det har liksom slagit slint?”. Precis då gav jag bara upp men svarade samma sak igen, att hon är en vakthund som vaktar och sedan log jag snällt och böjde mig ner för att ta upp bajs. Då undrade han varför jag plockade upp för som han sa där i gräset var det ju ändå bara hundägare som gick. Han fick det att låta som en öde äng, inte en två meter bred gräsremsa mellan en parkering och en trottoar precis vid en korsning. Jag blinkade bara storögt innan jag fick ur mig något om att även om jag är hundägare så vill jag inte ha hundbajs under skorna.

Ibland känner jag att andra hundägare och jag är från olika hundplaneter.

Publicerat

Bebisen och Sally på skötbordet

Så här ser det ut hos oss. Alltid. Där bebisen och jag är, där är Sally.

Vid blöjbytet idag reste jag mig för att greppa kameran och direkt passade Sally på att pussa på bebisen.


Ibland tänker jag att bebisen kanske får lite för mycket av det goda så jag sa åt Sally att sluta slicka och båda kollade upp mot kameran när jag började prata. Lägg dig ner lilla hund, föreslog jag.

Och eftersom Sally är en duktig hund ibland gjorde hon det. Varpå bebisen undrade varför den svarta kompisen försvann och försökte vifta till sig Sally igen!

Hallå Sally!?

Klart att Sally hörde bebisen!

(Och bara för att vara tydlig med bebisens säkerhet här så ligger alltså skötbordet på en säng. Bebis kan med andra ord rulla både hit och dit utan att trilla ner i golvet.)

Publicerat

Inspiration hos de bästa

Det var så länge sedan jag tränade hund ordentligt! Jag saknar det. Jag saknar träningskompisar med koll, såna som vet hur man ligger till i träningen och kommer ihåg vad man tränade på sist! Jag saknar att träna mot mål och med ambitioner.

Vår hundträning just nu är korta pass i hundrastgården när bebisen somnat i vagnen. Dvs jag har båda hundarna lösa runt mig och lägger lika mycket tid på att styra upp saker som ”Iris, det där är inte din boll” och ”Iris jag vet att du kan gå fot men nu pratade jag med Sally, inte dig” samt ”Tyst Sally!” Jag har kommando på när det inte är Iris tur, Sally skäller när Iris tränar. Två kampglade hundar varav den ena tycker att hon är viktigast i världen, det är ingen optimal träning direkt. Aktivering är nog mer korrekt.

För att få lite inspiration åkte jag därför till Södertälje BK i dag och kikade på när team Diragos tränade. Hade rastat hundarna innan för att inte känna mig stressad av de låg i bilen och hoppades mest att bebisen inte skulle gallskrika och vilja åka hem direkt. Tvärtom var bebisen som piggast precis när vi kom till klubben och ville inte vara i vagnen alls. Men när jag under tiden som jag tjuvkikade på träningen, varit en del av gruppen, matat bebisen med bananmos och sedan en flaska, burit runt på henne en stund och bytt en blöja somnade hon i vagnen. Då hade alla kört klart sin lydnad så jag hann tyvärr inte fota för det var precis så där som det ska se ut!

Jag gillar att samla på mig målbilder och det här var exakt det. Lugnt och fint på planen med fokus och ordning. Lite snack och mycket verkstad. De som tränade tränade och de som inte gjorde det satt vid sidan av och pratade med mig samtidigt som de hade koll på det som hände på planen.

Så här lugn och fin var Ingelas hund under tiden som Ingela stod och kollade på något efter att de precis tränat och kampat och haft sig. Jag gillar sånt! Lugn och fokuserad, inget tjat från matte. Bara precis så som man vill ha det.

Så sa plötsligt Camilla till mig att hämta en hund. Jag som var fullt nöjd med att bara få chansen att fota lite gick direkt och hämtade Sally. Även om jag mest kände mig förvirrad för egen del. Camilla lånade Sally en stund och jag fick ännu en målbild.

Ingela fotade oss och här kan vi inte prata målbild direkt men ändå kul att se min lilla Sally!

Camilla och Morra körde också full fart och i samma stund som träningen var över ja då ville fröken hund krypa upp i mattes knä och gosa lite. Gulle-vovve!

Tack team Diragos för att jag fick dyka upp som gubben i lådan och hänga lite med er idag!

Publicerat

Små löpsteg bakom vagnen

Min längtan efter att få springa igen har gnagt i kroppen. Min längtan efter att få springa med hund likaså.

Så för någon vecka sedan tog jag på mig löparskorna när jag skulle gå promenad med vagnen och hundarna. Testade att springa lite lätt och försiktigt på små raksträckor här och där (och helst när ingen såg oss). Det gick bra! Kändes ok i mina ben, Iris fintravade bredvid direkt och Sally hade lite mer studs i benen.

Sprang längre sträcka nästa dag och visste redan att jag bestämt mig; jag skulle springa med vagnen och en hund nu i början på veckan

Ville ta med mig Iris på premiärrundan, Sally behöver det mer så det fick bli hon ändå.

Trots lite stret i kopplet, Sally ville nog köra drag, så gick det bra! Jag försökte klura ut när jag sprang ute sist och gissar på ett år sedan, minst. En hel graviditet och man är ju inte direkt fit for fight direkt efteråt, kondisen är ju typ helt borta. Men ååååå va härligt det var!

I fredags tog jag runda nummer två. Denna gång hade bebisen och Sally passning så Iris och jag fick springa utan barnvagn. Vilket lyckorus! Iris fick springa i drag då hon numera håller exakt det tempo som behövs för att hålla linan spänd och anpassar sig helt efter mig. Tror Iris var lika glad som jag, hon skötte sig exemplariskt och rullade både noga och länge i det torra gräset efter rundan.

Vi sprang 3,46 km och snittade på tiden 5:53 min/km, nöjd med det också!

Ska försöka få till vanan att springa två gånger i veckan nu och har lovat mig själv att inte jaga tider eller långa rundor, bara vara nöjd med att jobba upp konditionen igen.