Själv är jag ju inte så intresserad av att tävla men jag tränar ju eller har i perioder tränat sök, spår, lydnad, uppletande, agility och IPO samt att jag springer, cyklar och åker skidor med hundarna. Jag hade aldrig velat ha en hund där jag kände att jag inte kunde göra minst allt ovanstående med.

Jag vet inte riktigt hur uppfödare resonerar i frågan men jag har hört i alla fall två mumla om att folk inte vill ha typ arbetsmaskiner till hundar som blir för jobbiga när de inte aktiveras och därför medvetet avlar bort bra bruksegenskaper till förmån för att kunna sälja dobermann till alla. Jag säger byt ras för helsicke och föd upp något annat då! Måste verkligen alla kunna ha en dobermann?

Det är ju som att köpa en Ferrari för att kunna åka till och från jobbet eller till Ica för att veckohandla, skitkonstigt.

Hur många Ica-kassar får man plats med i den här bilen måntro?

Men det bidde inget av det tyvärr. Det finns ett sätt till att fylla helgen med dobermann men även till det känner jag mig tveksam till just nu.

Det kanske blir att ”bara” ägna mig åt mina egna hundar här hemma istället.

Kanske hade jag gjort lemonad och suttit hemma i soffan och snuttat på den om jag inte hade haft hundarna. Nu hade jag inte en tanke på lemonad och soffor utan bytte om till träningskläderna och sprang lite drygt 6 km med Iris. Husse sprang med Lina.

Det var jobbigt, det regnade och efter halva vägen började jag hosta så mycket att jag nästan kräktes och käken typ låste sig och det gjorde ont. Ändå höll vi ett bra tempo och allt ute var fint, grönt, vackert. Iris glada svans, grusvägen och musiken i öronen gav mig ro.

Att ha hund och motionera är det bästa lyckopillren jag vet!

Eftersom hon så gärna ville vara med så hände det att vi tränade ibland samtidigt som jag klippte gräset. Kom hon med bollen tog jag den och så fick hon gå fot samtidigt som jag klippte. Ställande går ju också att träna så.

I år har Iris förfinat gräsklippningsträningen helt själv. Nu lägger hon ut extern belöning åt sig själv!

Hon går runt med bollen i munnen, släpper den på gräset och springer upp på min högra sida när jag går runt och klipper. (Och ja, hon verkar välja höger sida med flit varje gång)

När jag säger ”fot” snurrar hon in till vänstersidan och går där tills jag säger ”varsågod”! Då rusar hon ner och tar sin boll och springer ett litet glädjevarv innan det hela börjar om igen.

Att hon kan ta sin boll när hon vill själv och att det är hon själv som placerar ut den där verkar inte vara ett problem. Tydligen är det roligt att träna!

Sist Nemo var här låg vattenslangen framme och Iris brydde sig därför inte särkilt om Nemo där han sprang runt henne och skällde, hon hade viktigare saker att tänka på. Vilken cirkus!

Däremot hann vi inte så mycket mer än så innan det var dags att åka igen. Denna gången till Stockholm och nu följde båda hundarna med. Rätt tråkiga och lugna dagar för hundarna men det är i alla fall skönt att ha dem hos sig hela tiden.

Men nu suger det rejält i tränings- och röra på oss- tarmen! Över en vecka utan aktiviteter med hundarna ger abstinens!

Det slog mig att om Iris varit en sån där liten plutt så hade hon också kunnat följa med! Hon hade älskat det här! Det är ju inte högsäsong så det finns plats överallt och hotellet har minst tre-fyra ställen man kan bada på rätt ner i havet bara (antar att det är hundförbud i deras två pooler).

Iris och jag hade haft hotellets lilla strand för oss själva! Vi hade kunnat leka med bollen och grävt gropar i sanden. Byggt sandslott.

Såg vavvan senare på dagen också. Han satt på sin mattes mage när hon låg på en solsäng. Undrar om Iris hade gillat att sitta på magen och spana?

Vavvan var även ute på lite promenader i hotellträdgården. Han pinkade lite här och lite där men eftersom hans kissfläckar blev så jättesmå blev det inte alls störande. Hmm.. Man kanske skulle ha en liten hund ändå? En semesterhund.

Jag som alltid är ledsen när jag ska åka bort tycker att det har gått ovanligt bra denna gång då det känns lättare när jag vet att hundarna är med husse. Vi chattar dessutom varje dag och han berättar hur det går för dem och sånt. Skickar någon liten bild.

Men så i går skrev han Vet du, Iris letar efter dig. Två gånger har hon legat och pipit utanför den stängda dörren till datarummet. Sen när man öppnar åt henne blir hon jätteglad och springer in till din stol. Sen blir hon ledsen när du inte är där.

Då ville jag åka hem direkt! Tänk om Iris tror att jag försvunnit och glömt bort henne?! Jag längtar hem…

När flickorna tog fram vattenpistolen försvann Lina ur ekvationen direkt. (Barnen sprutar inte vatten på henne men hon tar det säkra före det osäkra)

Att Iris gillar vattenlek är ju ingen nyhet men hur skulle Nemo reagera?

Visade sig att han var den som uppskattade leken med vattenpistolen mest! Han försökte fånga strålen varje gång till flickornas förtjusning!

Två torkade konosar! Eller var det en kalvnosar? Tjur? Och det heter väl mule när jag tänker efter… Oavsett vems torkade näsa det var så ingick hår och allt i ”godbitarna”.


Jag har aldrig sett något liknande men Lina var väldigt nöjd med sin present och låg och tuggade länge på godbiten när vi kom hem.

Den höll (precis som Marina sa) mycket längre än ett grisöra men storleksmässigt var de väl ungefär lika stora.

För husfridens skull fick Lina fick den största och Iris den mindre nosen även om det var Lina som fyllde år.

Är det jag som varit blind och aldrig sett dessa i zoobutiken? Är det något nytt?