Hur ofta motionerar du dina hundar? Hur mycket kräver en dobermann? Kan jag skaffa dobermann fast jag bara haft schäfer, setter och en tax innan?
Det är säkert inte bara jag som ibland får frågor från folk som är sugna på dobermann. Jag svarar så gärna på dem och jag kommer med glädje att fortsätta svara på frågorna också men ofta känner jag ändå att frågorna som ställs inte riktigt kommer åt det folk borde få reda på om rasen.
Som exempel skulle jag oftare vilja svara på frågorna Är det sant att en dobermann är som gubben i lådan och du aldrig slutar förvånas? (Ja) Är det sant att när en dobermann har hunnit tänka en tanke har den redan utfört handlingen och jag som ägare kommer att bli gråhårig väldigt snart? (Ja) Var får en dobermann alla sina konstiga påhitt ifrån? (Ingen aning, visste jag det vore jag allsmäktig!)
För att förtydliga vad jag menar kan vi ta ett exempel från dagen som jag i brist på bildbevis helt enkelt får berätta med bilder, igen;
Jag hade jobbat natt och vaknade vid 12-tiden. Då hade husse redan varit så snäll att han gått en långpromenad med hundarna och jag kunde därför ägna mig åt att göra saker som passade mitt trötta huvud bra. Nämligen kratta löv i fina vädret under tiden som hundarna gick och nosade och lekte lite på tomten.
Eftersom vi numera har ett 1,8 m högt staket som löper dikt ann det gamla gunnebostaketet (ca 60 cm högt) så behöver jag inte längre oroa mig för att Iris ska hoppa över staketet efter grannens katt utan kan koppla bort just det problemet. ELLER?!
Näe, för jag har en dobermnan och dobermann är som gubben i lådan och det bara sprakar till!
Jag kan inte ens redogöra för händelseförloppet, jag vet inte när eller vad jag la märkte till i vilken ordning men här är det jag kan komma ihåg och vet att jag konstaterade så här i efterhand:
- jag såg ingen katt, granne, grannhund eller annat som rörde på sig som kunde ha gjort att Iris bestämde sig för att hoppa.
- inga ljud, varken från Iris eller något annat hördes.
- jag vet att Iris är medveten om det nya staketet då det inte är gjort av osynlig och magiskt tunn fiskelina
- jag hann bli arg fast det hann inte bli något mer än en tanke för sen skyndade jag fram och försökte hjälpa min hund loss från staketet.
För tydligen är det så här; om man tar full fart mot ett staket som är 1,8 m högt så tar det tydligen stopp och det höga staketet tillsammans med det gamla staketet samt fysiklagarna ser gemensamt till att staket plus hund bildar en sorts kokong.
I denna kokong hänger hunden utan att kunna komma loss för egen maskin och kan sprattla bäst den vill, den behöver hjälp för att komma ur staketfällan. (Viktigt att ni fattar att min bild inte är i närheten av att beskriva situationen korrekt och ja, jag kommer för evigt att ångra att jag inte knäppte en bild först och sen räddade henne!)
En följdfråga för den som (mot förmodan och all logik) fortfarande är sugen på en dobermann efter detta kan ju då vara Vad händer efter att en dobermann fastnat i ett staket och du som ägare lyckats få loss hunden? Svaret är enkelt! Dobermannnen känner att den har fast mark under tassarna igen och riktar återigen sin energi mot grannträdgården och ser ut som att hundrackaren tänker göra ett nytt försök.
Men då kan jag tala om att hunden får en kratta i huvudet och äntligen hinner den lilla, lilla hjärnan ikapp dobermannkroppen och du ser i ögonen på din hund att den plötsligt faktiskt kommer ihåg att det var ajabaja och springer därför och hämtar sin boll istället och undrar glatt om vi kan leka med den då istället nu när matte ändå slutat kratta löv!
Hjärtligt välkommen till livet med dobermann!
Den bilden skulle jag vilja ha sett :). Huvudsaken är att hon inte tog sig över och har du tur så fick hon en minnesbild att man ska akta sig för staketet i fortsättningen…
Jag hoppas också hon är oskadd!
Ja, man får hoppas på det lilla!
Hon verkade helt oskadd så det verkar vara både bra och dåligt att ha högt, mjukt staket :-D
Exakt så är det. De kommer på de mest osannolika saker. Livet blir aldrig mer tråkigt eller händelselöst.
Haha verkligen synd att du inte tog en bild. :-D
Haha! Fantastiskt beskrivet i vanlig ordning :) Härliga Iris.
Åhhhhhh! Vilken helt sagolik dobermannhistoria! :-) Precis så är det att ha dobermann! Och när det är dags att skaffa en ny så tvekar jag inte en sekund på att det ska vara en ………dobermann! :-)
Iris är så läcker! Tänk om man hade den tron på sig själv!! Det här klarar jag!! Yippiieeeee staketet…. här kommer jag! Tjoffffff!!!!! :-P
Ja, jag väljer att tro att det var så det var, att hon verkligen trodde hon fortfarande kunde komma över.
Annars är hon bara korkad :-P
Skrattar på mig! Som att hälla vatten på en gås :-) Man vet ALDRIG vad som väntar, med en Dobbis <3 Det är väl därför man skrattar, Och tyärr får gråa hår!
Haha! Jo man måste nog se humorn med sånna där hundar som saknar självbevarelsedrift…
Min förra Dobermann lärde sig klättra…….
:-D haha !! Du och Iris är bäst !!
Ja äger man Dobber så har man aldrig tråkigt :)
Så sant, så sant!
Ja, nog låter det allt som ett påhitt en Dobermann skulle få för sig – en Amstaff också för den delen (har haft Dobermann och sitter nu med en Amstaff, en Jämthund & en Cane Corso – ingen är riktigt vettig utan full av knäppa idéer och påhitt!).
Hoppas allt gick bra med Iris!