I går kväll satt jag uppe och gjorde färdigt tidningen. Hur mycket jag än planerar och förbereder så blir det alltid så att en del inskickat material blir längre än jag trodde, en del kortare och en del dyker aldrig upp. Så är det bara. Jag tror att klockan började närma sig midnatt när jag upptäckte att jag inte längre hade något internet och nog fasen hade jag några bilder jag fått via mail som jag inte hade laddat ner än och nog fasen är det svårt att maila en färdig tidning till tryckeriet då! Jag fick göra så mycket jag kunde och gick sen och la mig vid ett-tiden. Hade svårt att somna då jag var så irriterad över att inte ha fått i väg tidningen.
Strax efter klockan sju ringde väckarklockan för att jag skulle upp och jobba. Första morgonen med några minusgrader ute, brrr! Rasta hundar gick före frukost men ett glas mjölk hann jag få i mig innan jag åkte till skolan för att vara lärarvikarie i en trea jag inte haft förut. Fortfarande trött och lite stressad över tidningen hoppades jag att kidsen inte ens skulle försöka med tricket ”vi har vikarie nu och tror vi gör som vi vill”, även om jag inte går på det tricket så tar det på krafterna.
Väl i skolan visade det sig att det var den bästa trean jag någonsin haft att göra med. Tiden gick fort med matte och övning på julsånger. När jag åkte hem var det raka vägen ut och rasta hundarna en kortis bara, nu skulle tidningen bli klar! Det sista gick fort och bara en timme senare var jag klar.
Hann inte äta något innan jag lastade in Iris i bilen och åkte mot Malmö. Den helt ohundiga Madeleine hade ett möte inne i stan nämligen. I min rena dunjacka, rena jeans och tunna skor. Körde lite fel först men hittade ett perfekt ställe att fickparkera på (vilket jag är en mästare på för övrigt) och kom i tid till mötet.
Mötet gick fort och på väg till bilen kände jag mig mest trött och hungrig men nu var det dags för hundträning, det var ju därför Iris hade fått följa med. Snirklade oss ut ur Malmö och åkte mot Skurup.
Väl framme insåg jag att den utlovade belysningen var på plats, jag misstog den till och med för en bil med helljusen på innan jag insåg vad det var. Bytte jacka till den sunkiga hundjackan, drog ner en mössa över huvudet och satte på mig de sköna, varma och skitiga hundskorna. När jag gick in genom grinden var Linda redan där och pratade i mobilen. Camilla som också skulle komma hade fått förhinder, det skulle bara bli Linda och jag och Linda hade redan varit på plats i några timmar. Ville hon åkte hem nu? Ville jag också åka hem nu?
Men Linda ville inte åka hem, hon ville träna en stund till så jag hämtade Iris ur bilen och rastade henne innan vi klev in på planen tillsammans.
Började träna lite smått med Iris, det kändes lite märkligt i det starka ljuset från stora lampan men det gick bra. Linda och hennes Izak funkade utmärkt som störning. Hon som äger planen kom dit en stund, ställde sig och pratade med Linda under tiden som Iris och jag tränade vidare.
Det gick bra att träna, riktigt bra. De stod och pratade precis vid hindret och jag passade på att träna just hoppet för att utnyttja störningen. Först ville Iris hoppa tillbaka direkt utan att sätta sig på andra sidan men vid andra försöket så satt hon kvar. Öronen ryckte lite av pratet och vetskapen av att Izak var så nära men hon skötte sig.
Tidigare har vi haft lite otur med vädret när vi tränat där mitt ute på landet bland de skånska åkrarna, blåsigt och/eller regn. Nu var det vindstilla, någon minusgrad och jag stannade till och kände efter. Jag frös inte alls.
Jag tittade upp och såg plötsligt himlen ovanför mig. Det var som att jag kunde se varenda stjärna på natthimlen bortanför ljuset av lampan som lyste upp planen. Det kändes nästan lite magiskt.
Plan-ägaren gick och det var bara Linda och jag igen. Iris och jag hjälpte dem med att ringträna, vi sprang på gräsmattan så att Izak skulle få träna på att ha hund framför och bakom sig, han travade så fint! Jag tittade på Iris som var helnöjd över att vi sprang tillsammans, so what att vi bara sprang runt, runt?
Jag vet inte hur länge vi tränade innan vi åkte hemåt i mörkret men det var dagens höjdpunkt att vara där när stjärnorna lyste på planen. När vi kom hem gick jag en promenad med Lina innan jag tände eld i kaminen. Åt mat framför tvn med Iris sovandes i knät.
Tråkigt jag missade er -:( Var där runt fyra.
Va trist, jag hoppas ju på att få träffa er varje gång jag åker dit..
Såg just i Häromis blogg att din blogg är med på listan över de 100 bästa hundbloggarna. Din blogg är ju fantastisk, tycker jag. GRATTIS :-D
Va kul även om listan över 100 känns som att det är typ alla hundbloggar som finns i Sverige.. :-P
Tack för tipset och komplimangen!