I dag följde Iris och jag med på utflyktspromenad med våra gulliga grannar bort till dovhjortarna. Iris som är skendräktig är just nu väldigt sur och går runt och gruffar hela tiden.
Det blev ännu tydligare när vi kom bort till hägnet där dovhjortarna bor. Som ägare till dobermann med mycket jakt i sig trodde jag till en början att det var Iris rovdjuret som talade och ville äta upp dovhjortarna.
Men rätt snart upptäckte jag att det inte var Bambi-ätar-tarmen som knorrade på Iris. Det var den skendräktiga tiken som vill ha all mat som var sur. Sur och avundsjuk på Bambi som fick smaka när inte hon fick!
Om ni kollar på bilderna så tittar inte Iris på Bambi utan på barnen som håller i maten.
Iris tyckte så synd om sig själv och när vi stannade för att dricka lite varm choklad och äta lussebulle försökte hon på allvar sno hela min lussebulle ur handen på mig som vilken elak fiskmås som helst! När inte det gick och hon bara fick bannor för att hon ens försökt satte hon sig ner och surade och tyckte synd om sig själv.
Stackars tjej!
Livet är inte lätt gumman! Nog kunde väl matten ha bjussat på bullen alltså? ;)
PUSS på dig suris!
Jag är snål! :-D
Jag hade fått stå och hålla fast mig i ett träd om jag skulle gå är med mina tjejer.
DÖDA DÖDA DÖDA är det enda dom hade tänkt på i den situationen.
Tycker Iris är duktig!
Vi får gå dit någon gång :-)
De här djuren är ju rätt vana vid hundar och springer inte mer än max ett skutt när Iris skäller på dem. Så länge de står still så är det ok med rådjur tydligen.
Inte lätt att vara skendräktig och behöva ta på sig det tunga ansvaret att äta allt som kan ätas =)
Skendräktiga tiklivet är hårt :))