Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Bilderna från i torsdags kl 13:32 – Livet med dobermann

Bilderna från i torsdags kl 13:32

Min lilla Lina, i torsdags var vi på stranden, kommer du ihåg? Du ville leka med Iris men hon var upptagen med att kolla efter fiskmåsar. Jag fotade er en massa men jag la nästan bara upp bilder på dig på bloggen.

Bland annat tog jag tre närbilder på dig kl 13:32 som jag först la upp men sedan tog bort från blogginlägget. Jag ville spara dem till ett annat tillfälle.

I lördags fick du följa med övriga flocken hem till Nemo. Som vanligt släppte vi ut dig ur bilen först så du fick hälsa på alla; Nemo, hans hundkompis Nelson och människorna en stund innan vi lät Iris komma ut.

I söndags fick du stanna hemma när vi andra var ute och sprang, du verkade lika nöjd ändå. I måndags och tisdags var vi ju hos veterinären och jag var så orolig för dig då att du bara fick komma ut på tomten för att rastas. Dessutom började det ju snöa då i måndags när vi var på väg till veterinären första gången, det kändes som att det var lika bra att du bara tog korta små bensträckare i trädgården i snön och blåsten.

När jag inte satt framför datorn och skrev på bloggen om vad som hade hänt satt jag med dig i soffan och klappade dig på dina bästa ställen och räknade dina andetag minst en gång i timmen. Det var så skönt när andningen blev långsammare i går kväll och jag hoppades att det var medicinerna som börjat verka.

Jag hade lite svårt att sova i natt, jag var så orolig för dig där nere i korgen. Jag tänkte på allt som varit och hur det skulle bli. Att du kanske inte skulle få vara kvar så länge till. Det gjorde mig ledsen och jag grät en stund i kudden.

I morse fick du dina fyra tabletter, du var så duktig som åt upp dem allihopa tillsammans med färskfodret. Slurp sa det bara. Det kändes som att du var lite piggare så när Iris och du hade vilat någon timme efter frukosten så frågade jag dig om du ville gå ut. Det ville du.

Du fick på dig den röda fleecen och vi gick i koppel ner för vår gata bara du och jag. Redan efter några steg märkte jag att du gick långsamt men det gjorde ju inte så mycket. Vi hade inte bråttom någonstans även om det kändes lite jobbigt att du inte var som du brukade. Du stannade hela tiden också. Tittade på fåglar, lyssnade efter ljud. Vi vände hemåt igen. Jag tog upp telefonen och filmade dig en bra stund innan jag stoppade undan telefonen, satte mig mitt i gatan och klappade på dig där du stod. Ville du inte gå fort så skulle vi inte göra det. Jag kämpade mot tårarna men ville inte gråta, du blev alltid så orolig när jag var ledsen.

När vi kom hem igen bäddade jag ner dig i soffan och tog med mig Iris och mina skidor ut för att leta rätt på ett bra snöställe. Jag skickade ett sms till Nemos husse för att se om de ville mötas och springa lite. Iris hade ju inte heller fått så mycket motion de senaste dagarna och hennes ben blir ju rastlösa mycket snabbare än dina Lina.

Med så kort varsel blev det inte någon träff med Nemo men Iris och jag hittade ett ställe där vi kunde åka några små varv i snön. Det var roligt och Iris var eld och lågor över att få dra!

Jag ville inte vara borta så länge från dig Lina så vi nöjde oss och började packa ihop. KL 13:52 tog jag en bild på mina skidor tillsammans med Iris innan vi åkte hemåt igen. På vägen stannade jag faktiskt till hos veterinären som ligger här i närheten, jag ville bara prata lite snabbt med dem om vad vi skulle göra om du snabbt skulle bli dålig Lina…

När vi kom hem igen såg du pigg ut, följde med ut på tomten och kissade vid en av björkarna på baksidan. Så skönt att se dig gå lite fortare och med svansen uppe! Vi gick in igen och du gick in mot soffan. Samtidigt som jag tog av mig mina skor tittade jag på dig i spegelbilden från våra skjutdörrar i hallen. Jag såg att du stannat upp och såg lite osäker ut där på mattan. Såg hur ditt ena bakben svajade lite innan du var tvungen att sätta dig på mattan.

Jag slängde jackan på golvet och skyndande fram till dig. Precis när jag kom försökte du ta ett steg men kunde inte hålla balansen och trillade omkull på sidan. Jag kom ihåg hur Expo trillade så där ibland när han överansträngde sig, Emelie brukade se till att han låg kvar så och klappade på honom en stund innan han kunde resa sig igen. Nu gjorde jag det samma på dig Lina.

Jag höll ditt huvud i min vänstra hand och pratade lugnande med dig, klappade dig över huvudet och ansiktet, pussade dig och sa att det inte var någon fara. Det tog inte många sekunder men jag hann ändå förstå där någonstans att detta faktiskt var slutet Lina. Att det var nu du skulle dö. Men jag fortsatte bara klappa dig, la handen över ditt hjärta som fortfarande höll igång där inne. Det är ingen fara, viskade jag till dig. Var inte rädd, jag är här, jag älskar dig Lina.

Sen tog du några djupa, lite längre andetag innan du slutade andas helt och allt var över. Klockan var 14:29 och du fanns inte mer.

Jag tittar på bilderna som jag tog på dig i torsdags kl 13:32 på stranden. Mina älskade vän. Jag vill att du ska komma tillbaka.
lina23jan142
lina23jan141
lina23jan143

Stars of Avalon Angelina Jolie
9 maj 2004 – 29 januari 2014

94 svar på ”Bilderna från i torsdags kl 13:32”

  1. Fruktansvärt sorgligt. Jag känner inte dig men genom bloggen har jag förstått vilket fantastiskt liv du har gett Lina och vilken kärlek du har till dina hundar! Beklagar sorgen.

  2. Ååååh Madde… det bara sprutar tårar här… lilla älskade Lina! Stora kramar till dig och Magnus <3 jag blev helt tom här där jag sitter! Vad skönt att hon fick somna i din famn iaf, du har gett henne det bästa liv hon någonsin hade kunnat få. Lider med dig.

  3. <3<3 :cry: :cry: <3<3 Beklagar verkligen sorgen, finaste Lina <3 har läst din blogg nästan sen första början och Lina har verkligen haft ett fantastiskt liv hos er.

  4. Finaste finaste lilla linan vad otroligt sorgligt! Lider med dig nåt så oerhört mycket!! Hon har fått ett fantastiskt hundliv hos dig, det bästa hon kunnat få! <3 <3 <3 stor kram!

  5. Åh Madeleine, vad ledsamt men också fint att läsa. Så tråkigt att hon är borta, men också så skönt att du kunde vara där för henne i hennes sista stund.

    Du har gett henne ett helt fantastiskt rikt liv som du med stolthet kan se tillbaka på, en dag när den värsta smärtan har lagt sig.

    Kram till er från mig! Anna (fd Makenna-ägaren)

  6. Mitt meddelande försvann till hälften…

    Så många vi är som gått igenom det du precis gått igenom. Gråter av så många anledningar när jag läser det du skriver. Jag gråter för Lina, jag gråter för Selma och jag gråter för hela vår fina ras. Ta hand om dig❤️

  7. Åh Madeleine, jag beklagar den oerhörda sorgen.

    Tårarna bara rinner och jag kan inte tro att det är sant! Underbara fina vackra Lina. vila mjukt <3

  8. Jag beklagar verkligen och jag fattade först inte att Lina är borta :(
    Värdelöst att de skall behöva försvinna från oss! Sitter och klappar Plex som vill leka och hoppas vi slipper detta på länge. Är verkligen jätteledsen för din skull och om det är något så är det bara att ringa!
    Massvis med kramar från oss! <3

  9. Sorg, sorg, sorg. Jag måste bara säga att det inlägget du gjorde om Lina på vinterstranden var ett av finaste någonsin på bloggen, jag läste det flera gånger och tittade på bilderna och förstod inte varför jag tyckte det var så märkvärdigt egentligen. Det bara var det. Så mycket kärlek till – och från – en hund.

  10. Jag blir så ledsen för er skull. Men hoppas du finner tröst i alla år ni fick tillsammans. Kan inte tänka mig hur svårt det måste vara, att behöva säga adjö efter 10 år tillsammans. Beklagar verkligen!

  11. I denna stund finns inga ord att trösta med….
    Vila i frid lilla Lina <3
    En dag kommer du att känna glädje i att fått vara där hos Lina, gett henne lugn och trygghet till sista andetaget.
    Kram

  12. Finaste Lina<3 Beklagar sorgen och känner verkligen med er… Gick igenom precis samma sak med min nästan 11-åriga dobbispojk för lite mer än tre år sedan. Försökte känna glädje i att jag fick nästan 11 år med honom (han dog två veckor före sin 11-års dag), men smärtan var nästan outhärdlig den första tiden. DCM är fruktansvärt… Styrkekramar i massor…
    Johanna

  13. Vi är nog många som gråter med dej när vi läser detta sorgliga inlägg.
    Beklagar sorgen! Vila mjukt lilla Lina!
    Många varma kramar till er!

  14. När jag såg ditt inlägg sa jag högt för mig själv NEEEJ!!!
    Tårarna sprutar efter att ha läst det och jag önskar att jag kunde trolla allt till rätta igen.
    Att det gick så snabbt mellan symtom och avslut kan såklart vara jätte jobbigt, chockartat.
    Men det betyder också Lina fick vara Lina, och hänga med pigg och glad i ett långt liv utan massa år av krämpor.

    Lilla söta gråanosen, tänk vilket fint liv du fick i din familj. Med egen lillasyster och allt.
    Lev nu loppan med alla dina gamla hundkompisar, tills den dag då du återförenas med matte, husse och lillesyrran.
    Vila i frid finaste Lina ❤

    Beklagar er förlust utav en fin familjemedlem, tänker på er ❤ Kram!

  15. Tårarna rinner…tänker på er. Lina springer med sina änglavingar bredvid Expo.
    Kanske Elliott är med också.
    Tänder ett ljus för dom och saknaden är stor.

    Kram :heart:

  16. Fattar inte att det kan gå såå fort och att forskarna aldrig ska komma fram till ngt. Jag börjar fundera på att det inte kommer att gå att lösa.Jag menar ingen vet ju var man har fria hundar förrän de är borta……..skit.
    Stackars dig o stackars Lina…… enda fördelen med dcm är att det verkar gå fort.Men vad vet man?
    KRAM

  17. Tog lite rast på jobbet och läser Ditt inlägg. Inser att tårarna rinner ner för mina kinder och jag känner med Dig av hela mitt hjärta.

    Hoppas Ni kan ha några fina stunder även om det just nu är tungt.

    *KRAM*

  18. Lilla fina Lina… Finner inga ord. Tårarna rann medan jag läste din fina text! Beklagar verkligen, vila i frid Lina :heart:

  19. Finaste Lina, vilket värdigt och fint slut hon fick hos sin älskade matte. Tänker på er och kramar lite extra på vår egen Kalla. Jag är så ledsen för er skull. :heart:
    Ta hand om er!

  20. Åh Madde vad sorgligt att läsa. :-( Jag beklagar att er älskade Lina har somnat in. Jag vet hur fruktansvärt ont det gör. Tänker på er. Sov gott lilla Lina <3

  21. Jag känner inte alls dig men har kikat in på din blogg lite då och då och jag vill bara säga att jag tänker på er. Ögonen fylls av tårar och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sin bästa vän, jättefint skrivet!

  22. Åh, nej… Jag beklagar så.. Det gör så obeskrivligt ont att mista en kär vän.
    Ta hand om varandra :heart:

  23. Usch, tårarna bara rinner efter att ha läst slutet på inlägget. Vilket otroligt fint inlägg om en alldeles lagom, fin, lugn och skön sista dag för FinaLina. Och vilket fint, lugnt sätt att få somna in hemma, i lugn och ro och i din famn. Det är ju det absolut bästa sättet som det kunnat ske på.

    Det är många som kommer att sakna henne, även många som aldrig träffat henne. Jag kommer att sakna henne här i bloggen enormt mycket!

    Stora kramar till er <3

  24. Så fint skrivet om din bästa vän och min tårar rinner ner för mina kinder när jag läser detta. Så fin och förståndig hon var på filmen. Jag beklagar djupt din förlust och jag tror Lina var glad över att få somna in hemma med dig som sällskap

  25. Jätte fint inlägg och en och annan tår kom. Får ont i magen att detta ska drabba min grabb senare i hans liv… Beklagar verkligen <3

  26. Tårarana börjde rinna när jag läste överskrifte.
    Jag har läst din blogg i många år och tycker att du och dina hundar har varit underbara.

    Beklagar verkligen sorgen över din fina och fantastiska Lina!
    Du skriver så himla fint, jag beundrar dig verkligen!

    En styrke kram från mig och Wille får ni hela familjen. <3 <3 <3

  27. =( Så himla vackert och sorgligt skrivet, beklagar verkligen sorgen. De där sista dagarna med en hund blir lätt ett töcken där små detaljer fastnar och etsar sig fast, klockslag och enstaka händelser. Att mista en fyrbent vän är fruktansvärt. Ta hand om er! <3

  28. Åh fy vad jag gråter just nu! Känner mig så fruktansvärt ledsen för din skull! Beklagar verkligen sorgen. Kram <3

  29. Lilla Lina ! <3
    Väldigt rörande skrivet och det river i hjärtat över att behöva förlora sin bästa vän samtidigt som hon fick en så fin dag och säga farväl till dig.
    Massor med kramar

  30. Tårarna rinner och hjärtat gråter. Fina, fina Lina grånos. <3
    Jag känner sorgen och massor av minnen kommer åter från Balders sista hjärtslag.

    Jag känner med dig!

    R.I.P. fina Lina! <3

    Kram

  31. Fy vad sorgligt , men så fint hon fick somna in i din famn, lugnt och stilla.
    Hon har haft ett jättebra liv hos er, se det som en tröst i sorgen.

    Beklagar sorgen.

  32. Hej Madeleine.
    Har läst din blogg i några år nu och har alltid tyckt att båda dina vovvar varit fantastiska och fina och du har gett en så fin bild av rasen.
    Gråter krokodiltårar när jag läser det här inlägget. Lina var den gulligaste jag visste och och oj så trist att hon inte finns mer.
    Vill också bara säga att du har gett henne det bästa hundliv hon kunnat få, och hon har nog varit mycket lycklig hos er.
    Skickar några styrkekramar!!

  33. Stora tårar rullar för Lina och för er som mist henne!
    Har följt er länge så det känns ju nästan som man känner er!

    Dina berättelser om Lina och Iris har varit bidragande till att vi skaffade vår dobbis.

    Beklagar verkligen!

  34. Beklagar det ledsamma :, (
    Har alldrig mött henne men genom att följa din blogg under några år, genom flytten, känns det som man kände henne.
    En vacker dobberman var och är hon :heart:
    Kramar till er!

  35. Fina, fina tant Lina! Jag som hoppades så att du skulle få vara kvar länge till!

    Jag blir trots att jag inte ens känner er tårögd. Din matte verkar som en underbar människa och har en otrolig förmåga att förmedla känslor genom text. Som alltid, så himla fint skrivet.

    Jag hoppas du har det bra där du är och till matte, husse och Iris skickar jag en stor kram! All styrka till er!

  36. Jag känner varken dig eller Lina på riktigt men det gör mig så ledsen att läsa din vackra text om Linas sista tid. Min älskade dobermann gick också bort i dcm, känslorna strömmar tillbaka. Vilket fantastiskt fint liv du gett Lina!
    Beklagar verkligen :heart:

  37. Jag känner er inte alls, utan är en okänd läsare av din blogg.. jag vill bara säga att jag blev SÅ rörd av din text och tårarna rann ner för kinderna när jag läste. Tänk att en hund kan betyda så oerhört mycket för en och lämna sådana starka avtryck i ens liv – det är helt fantastiskt, men också oerhört jobbigt när man måste slitas från varandra.

    Beklagar verkligen sorgen <3

  38. Beklagar, finner inga ord så sorgligt :cry: :cry: . Du gav Lina det finaste liv en hund kan få. Tack för allt du delar med dig i din blogg. Ge Iris en extra kram från oss ( vänner till finaste mamma Jamaika)

  39. Man blir så ledsen när man läser att Lina gått bort, och vi beklagar verkerligen sorgen och vi vet hur tungt det måste kännas för er..
    Vi har väl i stort sett dagligen sedan vi tränade ihop på Hundcampus besökt och följt er blogg för att se hur ni har det, och förstår vad Lina betytt för dig, Ni får glädjas åt alla trevliga stunder ni haft tillsamans.
    Och jag tror inte en hund kan ha haft ett bättre liv än vad du gett Lina.
    Tyvärr är det baksidan av hundägandet när denna stud kommer och man vänjer sig aldrig.

    RIP kära Lina :heart:

    Ta väl hand om er och kram från alla oss i Örkelljunga :heart: :heart:

  40. Tårarna bara rinner. Så fint du skrivit till Lina! Vet precis hur tungt det är och smärtar lite extra när jag tänker på att min fyrbenta höll på att ryckas ifrån mig för inte alls länge sedan.. Har ju följt er en liten stund och blir chockad av vad jag läser. Underbart för Lina att hon fick somna in i dina armar :heart: Beklagar verkligen sorgen. Nu strosar hon runt i hundhimlen!
    Styrker kram till dig

  41. Jag tycker så synd om er. Efter att ha läst alla dina blogginlägg, känns det som att jag kände Lina lite. Hennes personlighet gick fram genom foton och text och fastnar i minnet. Som fina minnen.

  42. jag har avbrutit, stängt ner, inte kunnat läsa för alla tårar, och kommit tillbaka för att fortsätta läsa igen. Det är så sorgligt, men så himla fint skrivet, en hyllning värdig den Lina vi lärt känna genom bloggen, och ett fint avslut hemma på ett gott hundliv. Beklagar sorgen :brokenheart:

  43. Du skriver så fint till Lina, jag önskar att hon hade fått många år till med dig. Jag känner henne bara genom din blogg, men sitter ändå och gråter. Det verkar ha varit ett oerhört fint avslut för Lina, jag är glad att du fanns där. Tänker på er!

  44. Vila i frid lady Lina.
    Madde, Magnus och Iris, ni var den bästa familj Lina kunde ha, ta hand om varandra nu.
    Tänker på er!
    Tom

  45. Jag är en trogen läsare av din blogg, fastnade för den för alla dina vackra hundbilder du visat. Själv fick jag ta bort min vovve två dagar innan jul. Hon var bara 3,5 år gammal. Det är så fruktansvärt att mista sin hundvän, jag gråter verkligen med dig! :brokenheart:

  46. Beklagar sorgen. vet hur ont det gör.
    Har läst din blogg i många år nu.
    Kommer så väl ihåg henne som valp/unghund när hon trots sin storlek skulle sitta i knät <3
    Vila i frid Lina,

Lämna ett svar till Elin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *