Gräset i lilla rastgården i Mosstorp är klippt! Jag vet att man får rasta sin löptik i rastgården men att det inte är så populärt, så planen var att låta bli att gå dit. Men jag kunde inte låta bli när nu gräset äntligen var klippt och hagen var tom. När vi närmar oss hagen så stretar Lina på som en tok i kopplet, nosen pekar rakt mot hundhagen och Lina går så fort hon kan! Vi sprang några snabba varv och sen lämnade vi hagen. Lina kissade inte, så förhoppningsvis har vi inte bidragit till några hanhundars eventuella psykoser.
På tal om hanhundar så finns det en hund i grannhuset som heter Sune. Jag vet inte om det är jag eller Lina som är mest förtjust i Sune, men han är helt klart mest förtjust i Lina om han fick välja mellan oss. Han är så gullig att han säkert har fler flickvänner i grannskapet, men Lina är i alla fall en av dem. Sune är en blandning mellan rottis, schäfer, labbe och amstaff och han är alltid glad. Hans päls har samma bruna färg som Linas tassar. Om alla hundar vore som Sune så skulle alla hundar kunna gå lösa. För till skillnad mot många andra hundar så lyder Sune när matte eller husse säger åt honom. Eftersom Sune är kastrerad så kan Lina leka med honom trots löp när vi möts. Enda gången Lina får vara lös en liten stund är när hon ska leka med Sune på gräsmattan här utanför huset. Och idag har vi mött Sune inte mindre än två gånger. Buskul!
Jag hoppas att alla hundar har en hundkompis som de får leka med lite då och då. Jag tror de blir lite gladare hundar då.
Men nu har jag inte mer tid att fundera över det, det är VM på tv. Lina och jag ska klä oss i fotbollströja resp blågult band runt halsen. (Alla får själva gissa vem som bär vad och skulle detta kännas svårt, scrolla neråt.)