Kan alltså lugnt säga att jag fortsätter att vara pinsam!
Vi gick längs sjökanten Lina och jag, soligt och varmt som det varit idag så började Lina se törstig ut efter en stund. Så vi gick ner till vattnet och Lina drack lite. Jag fick någon snillebllixt om att Lina kanske skulle följa efter ut i vattnet lite om jag gick först. Skorna mina var väldigt vattenvänliga och jag hade shorts på mig, så det kändes som en bra idé…
Sätter ut höger fot i vattnet. Känner hur samma fot omedelbart börjar glida utåt. Noll fotfäste, en hund i vänster hand och min pojkväns kamera i höger hand. På ren instinkt använde jag faktiskt kopplet som livlina och hoppades att Lina kanske skulle backa bakåt om jag började dra ut henne i vattnet. Men då Lina bevisligen inte är Lassie eller Buck från ”Skriet från vildmarken” (sistnämnda drog ju slädar och tunga saker hela tiden och hade lätt räddat mig på 1 sekund!) så slutade min resa i sjön. Eller ja, inte hela jag, så djupt var det ju inte. Men jag hade ju ingen direkt hand att ta emot med så plasket räckte i alla fall för att ge mig lite skrapsår på knän och armbåge och göra mig blöt från halsen och neråt. Min rygg var hyfsat torr och min mobiltelefon verkade komma lindrigt undan. Lina såg mest besvärad och lite förvånad ut under hela resan. Hade hon kunnat prata hade hon sagt ”Varför gör du sådär?”
Det sämsta av allt var att jag satte hela kameran under vattenytan. Jag hade tagit lite bilder innan plurret, men just nu ligger kameran på tork i så många delar som möjligt så detta inlägg blir bildlöst. Jag och kameran ska gå till kameradoktorn imorgon.
Så jag vet fortfarande inte om Lina gillar att bada när det är varmt ute. Och jag tänker inte försöka få henne att bada igen om det inte är långgrund, grusig, sträv sand/stenbotten, jag har bikini på mig och någon annan håller i värdesakerna mina.