Igår var vi i Björkhagen för lektion med Stefans Hundtjänst. Vi tränar på en trevlig gräsplan med lite skog runt omkring. Så fort Lina beträder denna gräsmatta förvandlas hon till en lydig ko! Ko för att så fort hon inte har ögonkontakt med mig eller spanar på de andra hundarna kör hon ”mulen” i gräset och går runt så. Jag vet inte om hon nosar eller bara försöker se upptagen ut, men nosen är i backen mest hela tiden.
Att hon blir lydig är ju inget jag direkt klagar över! När hon kan ”sitt” och ”ligg” och ”hit” utantill så påstår jag ju givetvis att så här är hon alltid, men så tyst som hon är där är hon ju aldrig.
Igår var tre rottweiler, en schäfer och en pitbull där på samma gräsplan och Lina var mer eller mindre knäpptyst. Då en av sakerna just vi behöver hjälp med är att Lina skäller på andra hundar när hon går i koppel och hon blir knäpptyst när vi är på hundskola, så blir det ju lite dumt. Det gör det ju svårt för Micke att visa mig hur jag ska göra. Funkar ju inte att säga ”Nu låtsas vi att Lina skäller så kan du göra såhär och såhär med kopplet och hantera situationen såhär” och sen öva på det. Lina skulle ju inte förstå ett dugg. Som tur är (eller hur man nu uttrycker det) så kom det lite hundar gående på stigarna vid sidan av gräsplanen, dem skällde Lina självklart på så vi kunde öva.
Är det själva gräsmattan? Alla hundar som är på den gräsplanen är ok, alla andra hundar i övriga Stockholm med omnejd måste hon skälla lite på? Det här med att hon inte skäller när hon går lös men skäller när hon har koppel känns ju i alla fall lite mer logiskt. Men en magisk gräsmatta? Det är för mycket för mig att förstå.
The cow
Världens i särklass sötaste ko!
Och du har delad vårdnad om kossan!