Linas fina, bruna mamma Tiara har sorgligt nog dött. Kunde inte riktigt skriva om det igår då jag fick reda på det, utan valde istället att skriva om hur mycket Lina betyder för mig. För det är, förutom det sorgliga med Tiaras bortgång, det jag själv tänker på. Jag blir påmind om att Lina inte kommer att finnas för evigt. Man börjar liksom krama och gosa extra mycket med sin egen hund. Hoppas att det finns en hundhimmel där Tiara kan springa runt nu, kanske tilsammans med Linas pappa Don Dante!
En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!