När vi vaknade i morse snöade det fortfarande och det fortsatte några timmar till. Över 24 h konstant snöande och vintern var tillbaka kan man lugnt säga.
Eftersom vår bil skulle in på service så gick vi upp tidigt och möttes av en bil som hade ungefär 2 dm mer snö på huvudet än då vi lämnade den där kvällen innan. Tog en evighet att sopa rent men till slut gick det. När vi lämnat bilen gick vi 3 km hem på småvägar som ej plogats. Snö upp till mina knän och magen på vovvarna på sina ställen. Det tog en timme att pulsa hem!
Kl 11 ringde de och sa att bilen var klar. Lina och jag knatade de 3 km tillbaka men nu hade snöröjjningen varit framme och det tog ungefär halva tiden att komma till verkstaden. Bilen var dessutom helt ren från snö eftersom den stått inomhus i några timmar, jätteskönt!
Väl hemma kunde jag konstatera att det var tur att jag flyttat på bilen så tidigt, de bilar som stod kvar var rejält inplogade och hela gatan var fylld med märkliga parkeringar och folk som grävde ut sina bilar. Galet.
Eftersom Lina hade fått 6 km promenad nu så lämnade jag henne hemma och tog med mig Iris och skidorna och åkte till sjön. På parkeringen hade en Jeep precis kört fast i snön och ägaren höll på att skotta sig ur knipan. Jag frågade om jag fick låna spaden och grävde sedan fram en parkeringsplats åt mig själv. Vi konstaterade att vi båda hade fyrhjulsdrivna bilar och klurade på hur många som i dag inte tog sig en meter…
Därför var det väl ingen direkt överraskning när det inte var särskilt lättåkt på sjön! Iris försökte dra precis i början men eftersom mina skidor var så långt nere i snön så tog det bara tvärstop! Jag fick mer eller mindre GÅ upp ett skidvarv på sjön! Iris tyckte att det var så där kul och antog lite Lina-tendenser typ ”ska vi inte gå hem snart”.
.
Så plötsligt så försvann alla snömolnen och solen och den blåa himlen kom fram! Då kändes allt genast mycket roligare. Till slut lät jag Iris springa lös också eftersom hon ändå bara tyckte att det var tråkigt att knata fram i mitt tempo. Blev lite inkallningskontroll vilket hon klarade riktigt bra.
När vi ääääntligen hade rundat sjön och kom till början av mitt spår igen kunde jag väldigt surt konstatera att spåret blåst igen… Stön!
Varv nummer två blev därför bara ett halvt varv och sammanlagt blev inte rundan mer än 4,8 km men det var det jobbigaste jag gjort på länge!
Jag som brukar ogilla att åka skidor på helgerna pga allt folk ska ge mig ut i morgon och hoppas på att en millijooon Stockholmare åker samma varv på sjön som jag så att det blir lättare att åka. I värsta fall får jag väl ta med mig däcket till sjön och liksom ploga upp en liten väg själv.