I dag var sista lektionen på spårkursen. Vi hann lägga tre spår själva plus att Gun-Marie hittade på lite roligheter också.
I spår nummer två fick jag till uppgift att hitta på lite hyss; krama ett träd, gå med långa kliv, göra hopp osv. Det var kul och jag gjorde mitt bästa för att studsa från sten till sten som en gasell i ett försök att inte lämna några spår alls på marken. Ännu roligare var att gå spåret med Iris efteråt då man riktigt såg hur hon stannade i några sekunder och undersökte trädet jag kramat och sprungit ett varv runt innan hon satte fart i spåret igen.
I sista spåret vi la hade G-M gått tidigare och jag fick korsa hennes spår två gånger. Iris skenade på och att Gun-Marie hade gått där innan verkade inte ha någon betydelse alls. Den sista biten var det nosen i backen och hon spårade riktigt, riktigt fint de sista metrarna till sin belöning bollen som var spårslut.
Jag tycker att Iris var jätteduktig! Som bonus på den höga motivationen att spåra fick vi ett racertempo där jag stundtals hade svårt att hålla mig kvar och hålla mig på benen där bak i snöret. Stod detta verkligen på min önskelista? En bra orsak att äta fler bullar så man blir ett tyngre ankare där bak i spårlinan i alla fall.
Var jag än satte mina spårfötter så verkade det bo en svamp i form av en kantarell där också. Nästan så att det var svårt att lägga spår med alla svamparna som glodde på mig! Risken att det ska läggas nya spår med svampkorg på armen inom snar framtid är överhängande.
När de andra ekipaget på kursen skulle gå ett spår Iris och jag skulle vakta våra ryggsäckar under tiden gjorde jag ett snabbplock runt stigen vi stod på. Jag kunde inte låta bli!
Just den här delen av hösten när det är svalt, skönt och friskt i luften och man lägger spår och går på svampjakt, det är härligt!