Det är ju inte bara vi som tagit vårat pick och pack och flyttat ner till Skåne. Ronnie flyttade ju söderut några månader före oss och bor lämpligt nog bara hälften så långt bort som han gjorde innan.
I dag var Iris och jag på vår första Ronnie-träning och det var ett bra tag sedan sist!
Jag trodde att Iris inte skulle vara riktigt med efter så lång tid men det blev precis tvärtom vad jag hade förväntat mig! Så fort hon hon hörde hans röst eller kände hans lukt eller hur tusan hon nu klurade ut vad som var i görningen så blev hon ettrig som fasen. När det var vår tur att träna så skulle hon bara fram till Ronnie, kosta vad det kosta ville!
Att gå fot det var det banne mig knappt att hon kunde och när Ronnie gick och ställde sig i sitt indiantält så hade hon bara ett mål med livet, att få springa dit!
Nu ska jag inte klaga på det eftersom hon väl på plats i tältet var duktig och skällde ut Ronnie och hon ronderade som hon skulle även när hon visste att Ronnie inte stod där. Det är ju bara att öva, öva, öva på linförigheten till nästa gång, ska ställa husse att svinga en kamptrasa i ena handen och en köttbit i den andra och bara öva på att inte springa dit.
Spännade med alla nya vovvar och mattar i gruppen. Fick med en bra bild på ett stort krokodilgap också!