Jag är så van att Lina är så duktig på att vara ensam och Lina är så van vid att jag ägnar henne så mycket tid jag kan när jag är hemma. Jag är van vid att Lina nästan aldrig knaprar sönder saker eller stjäl grejjer, Lina är van vid att hon får vara överallt och har tillgång till alla rum. Så vi är nog båda rätt bortskämda. Detta får tydligen till följd att när jag idag tog mig friheten att gå ut och äta med några kompisar och lämnade Lina hemma i några timmar, att Lina blev sur och hämnades på mig.
Så vad fanns det i skinn denna gång som den sabla hunden fick tag i? Jo, mattens gamla skinnboots. Jag har nu en och en halv sko istället för två. Sist slutade motsvarande mängd skinn i hennes mage med övernattning på Bagarmossens djursjukhus och en härlig räkning på ett par tusen kronor. Så jag får väl ringa dit imorgon det första jag gör. Även om jag tror att instruktionerna blir de samma som sist så har jag för mig att skillnaden då var att hon även svalt ner små metallbitar från husses militärkänga. Ja, va fasen vet jag. Antingen så går det bra, eller så blir det veterinären igen.
Jag satt och var arg rätt länge när jag upptäckte det. Eller arg och arg, jag skiter högaktningsfullt i skon, jag är ju arg på mig själv och orolig för Lina! Som vanligt när jag är arg på henne så vet hon det utan att jag säger så mycket. Hon stog långt bort från mig, med huvudet bortvänt och hängande ända ner i golvet. Men jag såg att hon kollade hela tiden, i ögonvrån om jag fortfarande tittade på henne. Ögat hennes åkte som en liten jojjo fram och tillbaka. "Tittar matte, ja det gör hon, tittar matte, ja det gör hon, …" Efter någon minut av intensivt stirrande på henne var jag inte ett dugg arg längre. Då var jag bara orolig för min lilla kompis!
Så jag sa åt Lina att komma. Lina vände upp huvudet och tittade på mig. Sen gick hon försiktigt fram och borrade in huvudet i min mage där jag satt på huk och väntade på henne. Sen stog hon så jättelänge utan att röra på sig! Jag klappade henne lite och sa snälla saker. När hon tittade upp så började hon slicka mig i ansiktet, inte så där som när hon är glad och liksom vill välta omkull en och slicka och hoppa samtidigt, utan jätteförsiktigt. Jag gillar normalt inte pussar i ansiktet, men ville hon be om ursäkt för att hon tuggat i sig min sko så fick hon göra det på sitt sätt.
Ojoj det var inte lite skinn hon måste fått i sig! Hoppas hon inte mår dåligt av det bara.
De är ju rätt söta när de vet att de gjort något dumt och vill blidka sin sura/arga/oroliga matte. Ofta när jag gormar lite på Tekla så är det öronen bakåt och försöka pussa mig i ansiktet, även om pussandet i ansiktet var grundorsaken till att puttade bort henne ;)
Eleonor writes:
Vi tänker på er o lilla Lina på sjukhuset! Det kommer att gå bra! :)(du kan ringa när du vill, det hoppas jag att du vet!) :) STOR KRAM E