Lina sov hos mig i sängen inatt. Jag kunde inte sova utan låg bara och lysnade på hennes andningsljud. När jag väl somnade så vaknade jag till varje gång som hon rörde på sig och ändrade läge i sängen. Snacka om att ha slagit på oroliga-matte-knappen. Lina sov dock gott hela natten.
Innan jag berättar vidare så ska jag ge min bild av hur jag hade planerat denna dag. Gå upp, åka till fårhagen och rasta Lina, åka hem och göra mig söt för min examen. Åka till skolan, träffa mina vänner lite innan för att äta lunch tillsammans och sen gå på ceremonin som började klockan 13. Åka hem till Lina igen.
Så här blev det; Jag gick upp och konstaterade att det äntligen var lite snö ute. Ringde Bagarmossen som rådde mig att komma in med Lina, oavsett hur pigg hon var. Så jag duschade snabbt och klädde på mig och sen åkte vi. 
Väl framme i Bagarmossen slipper vi tack och lov vänta så länge som förra gången och Lina röntgas rätt snabbt. Stor klump i magsäcken gör att vi bestämmer oss för att försöka kräkas upp det. Så in med hundmat, spruta i nacken och blå sopsäck på golvet. När klockan var 13 hade jag fullt upp med att hjälpa Lina att stå på benen när hon kräktes. (Veterinären sa att de kunde ta hand om Lina när jag åkte till min examen, jag avböjde) Lina kräktes, men nästan inga skinnbitar kom upp. Så då föreslog veterinären att det skulle gå ner med kamera i magen på Lina och kolla läget samt att försöka plocka upp bitarna samma väg.
Nu fick jag inte vara med Lina längre. Så aningen försenad och med lite hundkräks på byxorna så åkte jag till skolan. Sladdade in i salen bara för att gå fram sist av alla, hämta min brosch och sen var allt slut. Jag missade talen och hela grejjen. Sen ringde veterinären när jag var på väg hem, de lyckades inte plocka upp allt ur magen med bara tången. Så de blev tvungna att operera.
Så då åkte jag hem och grät. Sen pratade jag lite med en snäll person och med Linas uppfödare Eleonor. Sen kändes det lite bättre.
Kändes som en evighet innan veterinären ringde för att tala om att operationen gått bra och att den tog längre tid än beräknat (då det fanns så mycket skobitar i Linas mage)! Hon får komma hem imorgon eller i övermorgon. Jag vill åka till Bagarmossen och sova brevid min hund. Hålla henne i tassen och klappa henne!
Karin writes:
Usch, det är verkligen hemskt när vovven inte mår bra! Men vilken tur att du åkte in med henne och vad skönt att operationen gick fint!
Hoppas att hon återhämtar sig snabbt efter operationen!
Fy vad hemskt! Vad gjorde de för operation? Håller tummarna för att Lina kryar på sig!
Vanja writes:
Hej Madde och Lina!
"Vår" Boris som också bor på Lidingö – är GALEN i skinn – ni kanske har läst om hans bravader på vår hemsida…. http://www.kennelbeckers.com han är nu 5 år och har haft en förkärlek för läder sedan 1 års åldern – nu i höstas när han var "hemma" på kollo hos oss – så slank en sko ner och det blev operation precis som på Lina – vet vad ni har framför er och jag håller tummarna för att det går lika bra som det gjorde för Boris – dock två måndader senare slank mitt nya läderbälte ner i magen och det såg ut som om vi skulle få göra om proceduren men som tur var kom det upp den "naturliga" vägen….
Håller tummen för er nu och att Lina får komma hem snart – och vem vet kanske Boris och Lina ses i fårhagen någon gång – vet att hans "husse" brukar vara där han med med Bosse…. Hälsningar Vanja på Kennel Beckers
Jag har sett montern, den är helt otrolig!
Nu har jag även läst din blogg och det fick tårarna att strömma ner för kinderna. Så mycket kärlek och lyckliga minnen, en sån fin hund, så fint skrivet!
Tack.