Iris och jag är i Katrineholm hos min mamma. Planen i dag var att vi skulle aktivera oss under dagen och liksom göra något vettigt.
Värmen gjorde att det slutade med att vi åkte ner till sjön, lät Iris doppa sig och simma en sväng innan mamma och jag åt lunch vid sjökanten med Iris liggandes under bordet. Resten av dagen var vi hemma på tomten och kände oss varma, dvs inte särskilt vettigt.
Tur att Allan också är i Katrineholm just nu. Allan som i Iris systerson. Allan och hans husse kom hit strax före kl 18 och så gick vi på promenad alla fyra mot centrum.
Jag höll tummarna för många hundmöten längs vägen men tyvärr såg vi bara några få. Allan blir nämligen väldigt till sig när han ser andra hundar och när man är en så stor kille som han så kan det lätt bli jobbigt när man är ute på promenad med honom.
Jag styrde hundpromenaden mot mitt gamla favvohak och vi åt kebab/hamburgare. (Allan skvallertränades på andra hundar med pommes frites) Sen gick vi över torget och vidare bort till stadsparken. Här såg vi fler hundar som vi kunde öva på och Allan var jätteduktig.
Vi turades om att gå med Allan under hela promenaden så att husse skulle få lite paus emellanåt. Alla som haft en stor hund som behöver träna på hundmöten vet att det kan ta på krafterna. Istället för att bli frustrerad så kunde husse nu byta hund med mig och ta Iris en stund. Dessutom kan det ibland vara nyttigt att se sin egen hund ”utifrån” i sådana här situationer.
Jag har även helt slutat bry mig om vad andra människor tycker om den hund jag har i snöret vid hundmöten. Något som enligt mig är en väldigt stor del av just hundmöten. Så jag gick så gärna med Allan oavsett vem vi mötte.
När vi kände oss klara med det gick vi på långpromenad och passerade några hundar till men annars var det mest träd och åkrar i sikte. Precis när Allan fått syn på det läskigaste han sett på länge (en nyfiken ko) kom en bil åkande på vägen där vi gick. En bil som stannade och där ett dobermannhuvud stack ut genom framrutan!
Jag har länge vetat att det bor en Cape Secure hund här i Katrineholm och jag tror minsann att vi blev lika glada båda två att se varandra! De frågade om vi skulle följa med ner till sjön och bada men då hade vår utflykt redan varat i mer än tre timmar och vi var alla rätt trötta men vi bestämde oss för att höras via facebook.
När Allan och Iris hade varit ute på promenad i över fyra timmar var vi hemma hos mamma igen. Då var det rätt skönt att bara sjunka ner i soffan och titta på fotboll! Iris somnade typ direkt, det blev en ovanligt vettig dag till slut!
Jag tycker att det är OTROLIGT!! jobbigt med en hund som gör utfall vid hundmöten! Vet att jag inte ska tycka så men det tycker jag.
Strongt av dig att inte bry dig!!
Om man med utfall menar hund som skyndar sig mot den andra vid möte så ja, då gör Allan utfall. Men det är utfall av glädje och han blir lika till sig varje gång!
Det är jättejobbigt med utfall när man själv tycker att det är jobbigt.