Vi hundägare pratar gärna om hundmöten och hur hunden klarar av att möta andra hundar. Vi tränar på det, många har problem med det, vi har olika åsikter om det.
Förutom hundmöten finns det andra saker som hunden ska möta ute på promenaden och som är mycket viktigare än hundmöten! Cylkister, mopeder, joggare, bilar, hästar osv.
I dag var Iris och jag ute på promenad och gick så fort vi orkade (nu när det äntligen blivit lite svalare). Iris fick gå i dragsele och låg därmed före mig hela rundan.
Då gäller det att Iris kan sköta sig när vi får möte längs vägen. Jag förväntar mig det av Iris, jag till och med kräver det. Jag tränar på det om jag behöver då jag anser att det är min skyldighet som hundägare.
Just i dag fick vi möte nästan direkt här hemma på vår gata av liten ponny med liten tjej på ryggen och en mamma som ledde hästen. Då satte jag Iris ner för att verkligen visa häst och mamma att ”här sitter vi still” tills de hade passerat och vi gick vidare.
I slutet på rundan gick vi längs en cykelbana och fick möte av två flickor på cykel. När vi svängde hemåt gick vi förbi hästahagarna där en av våra sommargrannar stack ut sin mule under stängslet. Tre viktiga möten som gick jättebra.
Även jag tränar på möten med allt tänkbart, fast inte speciellt mycket eftersom det hittills inte behövts. Kan tänka mig att man får träna mycket på människomöten i olika former om man har hundar som tror att alla människor är blivande bästa kompisar, men den inställningen har ju sällan salukis :p Visst ville Aysu fram till alla förut, men det tog inte lång tid att få henne att sluta med det genom att helt enkelt hindra henne med kopplet. Hästar, cyklar, joggare m.m. har hon aldrig brytt sig om, men vid hästmöten går vi ofta upp i gräset lite och står still tills de passerat, man vet ju aldrig vad själva hästarna tycker om hundar.
Vet precis vad du pratar om. Livsviktiga möten som måste fungera i vardagen. Dobermann är ju generellt en oerhört kick för den envise lagspelaren att jobba med, de slutar aldrig överaska. Alla kompisar kan sköta sig perfekt, vi har trännat lika mycket ändock gillar Mona det lite mer än alla andra. Jag älskar att läsa om iris och dig, du är en god ledare som följer hundarnas behov, dobemann behov är av både den fysiska och psykiska sorten. Dobemann är inget för den veke, de kräver sin ledare och att ledaren tar ett fint, vänligt och bestämmt konteunerligt komando. Då fungerar allt, allt som man jobbat för ska funka. Trots att jag idag är ägare till en blandras, så kommer jag åter igen bonda med en renrasig. Det finns inga finare än dessa damer och herrar, och som jag älskar rasen och deras upptåg av hela mitt hjärta. En gång berörd av en dobermanns nervösa, vänliga, vakande, intresserade, knasiga uppenbarelse och man är frälst. Lycka till nu, Iris det är så roligt och se dig på diverse uppdrag.. :-)
Jag har aldrig tränat på det där, men det gav sig ganska snabbt sen han flyttade hit iom att man möter allt möjligt hela tiden.
Plex sköter sig för det mesta, men biland kan han inte låta bli att lekskälla lite på någon hund om den ser tillräckligt rolig ut ;)