Jag har fått ett nytt jobb. Från att jobba natt och sluta kl 07 på morgonen börjar jag nu 06:30 och jag erkänner direkt att det är en omställning som känns i precis hela kroppen. Dessutom är det ju meningen att jag ska sköta nya arbetsuppgifter, lära mig nya dataprogram och så vidare. Min kropp och hjärna har känts som mos när jag kommit hem.
Samtidigt passar vi ju grannens pudelvalp och chihuahua om dagarna så Iris får ju inte göra så mycket även om en av oss är hemma. I går när jag kom hem hade jag därför en väldigt pigg och skuttig dobermann och själv ville jag bara sova resten av dagen. Dålig kombo. Därför bestämde jag mig för att åka till torsdagsträningen hos toppdobbarna.
Väl där var det bara en annan hund på plats, en liten dobermannvalp på sex månader. Efter att att ha beundrat och pratat lite med matte och Marina (vars egna hundar inte hade kommit hem ännu) så hämtade jag Iris i bilen och gick ut på planen för att träna apportering. Iris springer mycket och gärna när man kastar apporten, hon går igång direkt när jag kastar. Full fart ut och ett hetsgripande men ingen hets på tillbakavägen. Plus att hon hest av allt springer innan jag kommenderar…
På rikslägret i somras tittade vi bland annat på det här och vi fick många bra tips av vår instruktör Gunilla Karlsson. Så i går passade jag på att göra lite så som hon sagt. La ut apporten framför Iris och gick 10 meter bort och kommenderade så att hon fick träna bara på ”återspringet”. La den bakom henne några gånger och gjorde samma sak, då får hon ett väldigt fint och bra gripande. Sen kastade jag apporten några gånger också, bara för att träna på att lyssna på matte innan man springer ut, ibland fick hon inte ens hämta den utan hon belönades bara för att hon satt kvar.
Efter en stund kom Marina ner till planen och berättade hur hon tränat med sina hundar och vilka tips hon hade fått. Hon hade även många tips om hur Iris och jag borde träna bort onödigt tuggande på apporten och visade vilka övningar hon gjort med sina hundar.
När jag kände mig klar med apporteringen gick jag tillbaka mot bilen och Iris sa voff på Marinas hundar som nu hade kommit hem med husse. Iris har mycket att säga till andra hundar, särskilt när vi är på en träningsplan. Då ska alla andra hålla sig undan och det ska bara var hon och jag och bollen. Marina kom därför på idén och förslaget att vi skulle göra hundmötesövning med Iris. Först kände jag mig inte så jättesugen men när vi pratat en stund om det så kom vi fram till att vi skulle göra övningen på deras grusväg och att jag skulle släppa Iris så hon kunde springa fram till Marina och hennes hund.
Det som händer när kopplad Iris plötsligt blir lös och får göra som hon vill är nämligen att hon tar fart, springer fram, skäller högt några gånger och sedan springer tillbaka till mig igen. Nu inträffar ju det rätt sällan då Iris antingen går i koppel eller är lös (och lös Iris är inte samma sak som kopplad Iris som släpps precis när hon får syn på annan hund) men det har hänt och då är det ju väldigt svårt för mig att korrigera henne när hon redan är framme hos den andra hunden. Hängde ni med? Marina ville alltså ta med sig en liten skrammelflaska och så skulle vi köra en nej-övning när Iris kom fram till dem.
Nu borde jag egentligen skriva en längre utläggning också men jag nöjer mig med att säga att; Ja, jag är för den här typen av överrasknings-nej-övningar med Iris och då menar jag specifikt Iris. Inte alla andra hundar jag känner då utfall kan bygga på mycket annat än det jag upplever att Iris skitbeteende gör. Iris är inte rädd för andra hundar och är inte aggressiv mot dem heller i den bemärkelsen att jag aldrig är rädd att hon ska bita men hon är sjukt otrevlig och dryg.
Däremot vill jag kort förklara hur jag hade tänkt att övningen skulle se ut på ett ungefär och varför. Jag skulle gå med Iris och så fort hon fick syn på Marina och hennes hund och börjat glo så skulle jag släppa kopplet så hon fick chansen att bete sig och springa fram till dem. Marina skulle då kasta lilla skramlat och säga typ argt NEJ! så att Iris skulle tänka Oh no, det här blev inte alls lika kul som jag hade tänkt mig! och jag skulle då vesselsnabbt kalla in henne och berömma hos mig. Dvs snabb happening framme hos dem och sedan kunna bekräfta Iris bra-rätt-duktig hos mig efteråt. För mig är det hela syftet med en korrigering, att snabbt visa och berömma det som är rätt efteråt. Jag tycker också att det är viktigt att skriva att jag bara är för den här typen av korrigeringar om jag tror att hunden lär sig något av den och förstår vad den korrigeras för, annars har du bara framkallat obehag hos hunden utan syfte.
Precis innan vi skulle köra igång denna övning kom Tomas och hans sambo och Tomas sa att han skulle följa med Marina bort på stigen när vi gjorde övningen. Så jag stod vid bilen och väntade någon minut under tiden som de gick iväg på stigen innan jag gick efter och väntade på att vi skulle mötas.
Mycket riktigt styvade Iris upp svansen när hon såg dem även om hon valde att först sätta sig och kissa innan vi gick vidare och jag kunde släppa hennes koppel för att få önskad effekt. Det som sedan hände gjorde mig minst sagt förvånad.
För när Iris närmade sig det som hon hade lagt sin fokus på, dvs Marinas hund så tog Tomas sats och skrek allt vad han orkade och jagade efter Iris med Marinas 1,5 l Pet-flaska i handen. Han fick in en dask på Iris rumpa och fortsatte sen vrålandes efter henne. Min minnesbild av det hela såg ut så här:
Dvs Iris som sprang med svansen mellan benen med huvudet vänt bakåt och tittade på Tomas som i sin tur vrålade efter med Pet-flaskan i luften. Iris sprang heller inte mot mig utan i den riktning jag ritat så när Tomas slutat vråla och förfölja henne fick jag liksom gå av stigen och ner i gräset för att möta upp henne igen. Hon var som jag hade kunnat förväntat mig efter denna behandling rätt klängig och jag la fokus direkt på att tala lugnande och röstberömde bara när hon hade tassarna i backen och försökte bara vara lugn och sansad.
Iris största brist är ju hennes sociala bitar och det var t ex enbart därför hon strax efter att ha fyllt ett år började träna IPO. Bara för att våga, vilja springa fram till främmande gubbar som t ex Ronnie Eng. Det funkade ju hur bra som helst och även om Iris aldrig varit en hund som när vi får gäster springer fram och hoppar upp i knät så har hon ju aldrig krökt ett hårstrå på någon. Hon är trygg med människor men ogillar påtvingad kontakt och backar undan direkt om någon försöker krama henne och är inte särskilt pigg på veterinärundersökningar eller att hälsa på något hon inte själv valt att hälsa på. Hon backar undan, ökar avstånd, morrar om/när hon inte kan komma undan och visar otroligt tydliga signaler men hon har aldrig tagit till bett eller bettförsök eller otrevligheter.
Nu stod jag plötsligt här med ett kvitto på det som domaren sa om Iris efter hennes korning ”Den här hunden skulle kunna bita någon oprovocerat i ryggen”. Nej, hon biter inte ens när främmande man skrämmer slag på henne och vrålandes, springer efter henne och drämmer till henne med en pet-flaska över ryggen två gånger.
Man kan lugnt säga att denna övning blev en helt annan än den jag hade tänkt från början.
Tomas verkade i alla fall nöjd efteråt och sa ”När man ska göra något så ska man göra det ordentligt”. Och det håller jag ju i princip med om men min version av ordentligt är nog mer åt det genomtänkta, planerade, anpassade efter hunden-hållet. Inte bara så mycket man kan så länge man kan så högt man kan, särskilt inte på en hund man inte känner eller ens har varit med och tränat tidigare.
Under tiden vi stod där på stigen och jag fortfarande var så förvånad över vad som just hänt att jag inte visste vad jag skulle säga gick Marina med sin hund några varv runt Iris. Jag sa direkt att nu skiter Iris fullständigt i din hund, hon har fullt sjå med att klura på vad Tomas som stod några meter bort var för en typ. Hon sträckte ut halsen och vädrade mot honom och det var nog ingen slump att hon hade huvudet vänt mot honom hela tiden.
Hade jag haft min ärm med mig i bilen och hade kunnat tänka klart i det här läget så hade jag tvingat Tomas att ta på sig juteleksaken och låtit Iris få köra några övningar med honom där hon bara fått kampa och ha kul. Men ingen ärm i bilen, inget tänka klart i min hjärna. Istället gick jag ännu en gång ut på planen och körde apporteringar och rutan på rätt långt avstånd med henne. Jag ville se att hon sprang ut från mig och inte brydde sig om övriga gänget som var längre bort hos valpen och tränade något. När jag sett att det funkade bra gick jag tillbaka till bilen och så åkte Iris och jag hem. De andra ville göra om hundmötesövingen igen men jag kände att även om jag styrt upp den så som det var menat från början så kände jag att vi var färdiga för dagen.
Det var många tankar och funderingar som snurrade i min skalle på hemvägen kan jag säga. Mest av allt tänkte jag på hur andra hundar jag känner hade reagerat på samma sak. Hur hade din hund reagerat tror du?
:cry:
Oj oj
Vet inte vad som hände m mitt inlägg…
Texten försvinner, så nu ger jag upp
Jag är inte förvånad, för denna grupp av hundfolk finns det på tok för många av. De sysslar med saker som vida sträcker sig bortom deras kunskapsnivå och känsla. Om personer som dessa två slutade med att applicera sina urkorkade träningsfilosofier på andras hundar hade det varit jädrans bra! Får hoppas dom fick sig en tankeställare i hur man inte behandlar djur. Om inte så får man hoppas att dom informerar hundägaren om vad som kommer ske så den har möjligheten att säga nej tack till ”skitövningen”.
Stackars Iris :-( Kan säga vad jag tror, min dvärgpudel och min collie hade troligen fått men av en sådan ”övning”.. Min blandiskille (schäfer/bouvier) är tuff men även han hade blivit rädd om någon gjorde så mot honom.
Utöver det vill jag säga att jag är ganska imponerad över ditt inlägg som är sansat och ganska sakligt. Hade jag skrivit den här texten hade den varit full av svordomar och osat ilska.
Hade det varit min gamla rottis så hade han satt sig i armen på honom garanterat.
Grandisen jag har nu, vet jag inte hur han hade reagerat. Sprungit därifrån hade han säkert gjort men svårt och säga. Men jag hade dock blivit fly förbannad.
Men fy fan va förbannad jag blir !! Den där typen borde få samma behandling. Jag hade vrålat och slagit till honom efteråt om det varit min hund
Pratade inte hon Marina och du innan *övningen*?
Hoppas att Iris inte får dåliga minnesbilder av detta att ta med sig. <3
Men oj… det blev ju kanske inte så bra. Jag hoppas att Iris inte fick superdåliga minnesbilder av män nu !
Min tollare hade rusat därifrån han med. Fastän han inte har några som helst problem med andra människor, aldrig haft heller, så tror jag ädnå att det hade givit honom men i efterhand.
Du får skriva hur hon reagerar nu i efterhand !
Alltså. Plexus hade nog blivit knäckt alt inte litat på en jävel igen om det hänt honom.
Jag hade nog blivit helt ställd och sedan blivit fly förbannad. Så dumt gjort så det inte är sant :(
Oj….vet inte riktigt vad jag ska säga eller tycka mer än just oj….Det finns olika sätt och metoder att nå fram till sina mål och just detta sätt föll mig inte direkt i smaken.
Hade det varit min Assar hade jag förmodligen fått börja om hans osäkerhetsträning. Skulle inte ha förvånat mig ett smack om han hade återgått till morrning och hugg.
DÄREMOT – en övning som den ni kommit överens om, att bara langa skramlleflaskan mot honom och säga ett rejält ”Nej!” – det hade han klarat på det sätt man förväntar. (Dessutom hade han förmodligen velat fram och kolla skrammel-grejen…)
Jag vet inte hur min nuvarande hund hade reagerat, men jag hade blivit oerhört besviken om mina träningskompisar hade frångått ursprungsövningen utan att berätta för mig först, och genomfört det på ett sådant sätt som ovan. Min förra hund (som var lite osäker och kvarstående rädslor i vissa situationer) sprang glatt fram till en figurant efter avslutat sökpass, hoppade upp mot hen och blev knäad (figuranten var ny och hade inte tränat med oss innan). Denna figgen tyckte inte att hundar ska hoppa. De tycker inte jag heller, men i skogen och med en hund som är osäker mot människor var det helt ok, viktigaste var att hunden var glad positiv osv. Min hund blev väldigt osäker, kröp ihop och det förstörde flera månaders träning för oss. Därför: ta aldrig egna initiativ (hur väl man än menar) utan att ha stämt av med ägaren.
Nu är min italienska vinthund bara sju månader och väääldigt mesig (har precis börjat våga sniffa främlingar på handen utan att skälla ut dem) så hon har ju ingenting med skrämselövningar alls att göra såklart, men hon hade ju garanterat fått men för livet och två liv efter dessutom…… Stackars Iris, hon måste verkligen undrat…
Men kära nån… Oj… Hur Allvar hade agerat? Oerhört svårt att säga, och måtte jag slippa få reda på det oavsett vilken hund i min ägo det än må gälla – både nu och i framtiden.
Hur jag hade agerat mot denne Tomas efteråt när hunden är i förvar i bilen är en helt annan historia…
Hm… Det går inte att styra upp tillräckligt tror jag… Av erfarenhet vet jag att man innan måste ha utläggningar (à la powerpoint-presentation) om hur man själv ser på saken, sedan måste man detaljerat fråga hur den andre tänkt sig att saken ska göras, med följdfrågor som: -Om det här händer – vad gör du då? Och – Varför? – På vilket sätt? I vilket röstläge? … Etc. … Totalt skulle det behövas minst en hel eftermiddag till förberedelser, skisser, problematiseringar kring utförandet av ”saken”… Man kan plussa på sin drulleförsäkring också, och se till så att alla inblandade avskriver sig rätten att söka skadestånd… Eller bara aldrig göra sådant där med sin hund.
Min hund skulle attackerat den mötande hunden oavsett skrämselteknik, sedan skulle han försökt ta sig en tugga av människorna (tur att han bara väger 4kg…). Så, övningen är inte aktuell för oss.
Jag blir såååååå förbannat trött och känner igen det här beteendet SÅ VÄL från främlingar gentemot min hund. Hon är också vad folk brukar kalla en ”skarp” ras. Dvs, alla jäkla personer som ska bemöta henne tror att dom behöver SKRIKA NEJ osv, när det egentligen räcker med sååå himla lite, eftersom min hund är jättekänslig!! Och har varit med om en hel del. Däremot tror jag ganska säkert att hon hade kommit över en sån här händelse, hon har träffat så många män i sitt liv att ett rötägg nog inte skulle göra så stor skillnad, men jag tror garanterat att hon hade blivit skrämd.
Men jag har som sagt stött på liknande beteenden även på brukshundsklubben. Minns så väl när jag tränade med henne att hon inte skulle dra i kopplet, innan hon hade fattat tog det lite tid men dom gångerna hon glömde bort sig räckte det att jag tog lite lätt i linan och hon kände i halsen att ”ojdå nu har jag gått för långt” = kom tillbaka till mej. Då tyckte idiot-gubben på SBK att jag av nån outgrundlig anledning skulle ”rycka hårdare” vilket jag såklart inte gjorde men vet vem hur många som hade lyssnat på gubbjäveln…
Efter att ha haft lösa hundar springande mot min hund väldigt många gånger så kan jag säkerhetställa att det räcker med ett skarpt nej och stamp i marken när de kommer fram och alla hundarna har vänt vänligt tillbaka. Har vart både schäfer amstaffhundar och småhundar. Man behöver inte kasta en flaska möjligtvis kanske skramla om det är en envis hund men stampa och NEJ räcker enligt mig.
Förövrigt en metod jag rekomenderar om man har en hund som sticker fram till andra hundar:) ( nej och stamp alltså)
Riktigt oschysst av den där snubben att göra så.
Det frångår all vett och etikett att göra så mot en hund man inte känner, eller utan att diskutera med ägaren först! (Såvida det inte är skarpt läge och man måste försvara sina hundar på allvar)
Min chihuahua hade nog bara sprungit runt honom och fortsatt skälla på hunden i fråga.
Goldenblandningen hade nog stannat till och tittat snopet på personen innan han lunkade tillbaka till mig eller fram till den andra hunden för att kolla läget.
Podencon hade nog gladeligen börjat busa och kört ”du kan inte ta mig” leken..