I dag har vi varit och tävlat lydnadsklass ett igen. Jag sitter här med protokollet framför mig och bara skakar på huvudet.
För det gick skitdåligt! Så dåligt så jag blev förvånad under tävlingen och inte riktigt visste hur jag skulle reagera.
Det var varmt och av 18 startande i lydnadsklass ett så var Iris och jag ekipage nummer 17. Men värme har aldrig varit något problem så och det drabbade ju alla lika. Värmen kan vi inte skylla på.
Den senaste tiden har vi haft dåligt med tid för träning och jag har har i bästa fall lyckats träna ett moment per dag. I stället har Iris blivit tränad av kidsen på både sitt och ligg och allt och inget samtidigt. Men ingen kommendering, ingen träning med andra hundar i närheten, ingen träning på BK. Fast jag kände inte att det brast där heller. Även om kidsen sagt sitt, Iris har lagt sig och har fått godis ändå så kan jag inte skylla på det heller.
Det var som att hon inte höll ihop. Det kändes som att tävla med Lina (som måste ha medvind, perfekt temperatur och vara på rätt humör för att hålla hela programmet)!
Jag märkte när jag la Iris på platsliggningen att hon inte ville ligga kvar och jag var inte förvånad när jag vred på skallen och såg att hon gick lugnt precis bakom mig. Nolla så klart.
Efter det så fick hon en tia på tandvisningen, domaren bara tog tag i munnen på henne och kollade. Hur lätt som helst gick det.
Sen väntade vi ju en bra stund innan det var dags för oss igen men det kändes bara bra. Jag behövde den tiden för att peppa mig själv att det var kul att tävla trots att vi redan nollat platsen. När det var vår tur kände jag mig glad och taggad igen. Tyvärr var Iris på en annan planet skulle det visa sig.
Mitt stora problem med Iris i linförigheten har alltid varit att hon tränger och är för ”på”. Läser jag innantill i protokollet står det på linförigheten; sent sättande, tappar i position, snett sättande, snus. Hon gick och nosade och hade jag inte haft kopplet så hade vi varit i varsin ände av planen utan att hon hade lagt märke till det!
På inkallningen sprang hon rakt förbi mig och vidare till lådan med grejjer som de hade med sig. En klassiker men Iris har då aldrig brytt sig om sånt skit tidigare! Hon sprang iväg för att kolla något bort mot staketet mellan läggandet och inkallningen. Va?! Hon ska ju studsa upp på matte när hon busar, inte lämna mig!
Jag kan inte säga ett knyst om att domaren var snål utan snarare tvärtom. Han var snäll med poängen och var rättvis.
Det pågick en rallylydnadstävling precis bredvid oss och jag var rädd att deras galna belöningar (seriöst, de kastar ju bollar, köttbitar och frisbees innan de ens klivit av den uppmärkta tävlingsplanen) men Iris kollade inte ens på dem när vi var inne och tävlade. En platsliggning (tvåans?) pågick vid sidan av oss men de hundarna låg så still och så fint så det distraherade inte heller.
Näe, det var bara konstigt alltihopa. I bilen hem satt jag och funderade på om Iris kan vara skadad eller ha ont eller om jag gjort något knäppt när vi tränat här hemma. Men nej, nej och nej.
På helheten fick vi betyget något okoncentrerad, det var lightversionen av vad jag skulle ha velat kalla det!
Det slutade med 119 poäng och ett tredjepris. Märk väl att Linas bottenpoäng på tävling är 123. Det säger rätt mycket om Iris förmågor i dag.
Som någon form av grädde på moset så valde den sista tävlande hunden för dagen att lämna planen och springa fram till Iris. Ändå satt vi längst ute på kanten en bra bit bort från alla andra. Jag fick lägga mig bakåt på gräsmattan och låg där och kved arga NEJ!! och kände mig desperat och mest ensam i hela världen när tävlingsledningen och hela publiken väntade spänt med öppna munnar på hur det skulle gå. Enstaka ögonblick som känns väldigt långa. Föraren hämtade sin hund utan att säga något till mig.
Nu är ju det inte något att gräva ner sig i men en riktig överraskning var det. Och just nu vet jag inte hur jag ska ta tag i det heller. Jag känner mig bara totalt förvirrad. Längtar tills jag får se tillbaka på detta och skratta…
Ja, det där var ju en helomvändning ?:-) Gick ju så fint på debuten…
Men shit happens och det kan vara en miljoner faktorer som gjorde att hon reagerade sådär. Men det är inte Irisen jag känner i alla fall. Se det som en lärdom och ytterligare en erfarenhet. Tycker ni var duktiga som kom ut och tävlade :yes:
Så tråkigt när allt blir fel. Är hon kanske skendräktig? Det kan sätta myror i huvudet. Det löser sig säkert hur som!
Ja, då vet du precis hur jag känner mig, som ett frustrerat frågetecken. Av allt det jag läst och sett filmklipp av, så verkade det ju inte som iris. Hur ska du träna nu, ändra något eller köra på som vanligt. Ja ni har ju fått mer tävlingserfarenhet nu det är alltid bra.
Det är ju inga maskiner vi har så det är ju sånt som händer.. men vist kan man bli lite konfunderad
det är bara att ta nya tag :-))
Lite lustigt ang rallylydnaden då man blir diskad om man belönar innom banområdet, sen vet jag ju inte om belöningarna är är så speciellt galna.. man belönar ju inte på något annat sätt, men det är däremot inte så strikt som i den traditionella lydnaden,
:dog2: Emelie, ja jag är glad ändå. Bra med tävling och detta kommer jag ju lära mig av!
Det jobbiga var att jag var så oförberedd på det beteendet från henne. Det var inte hon liksom.
:dog2: Victoria, om inte annat så kanske det är dags för löp väldigt snart. Det är det enda jag kan komma på som gör att Iris vill nosa i gräsmattan istället för att gå fot med mig.
:dog2: Hille, man kan säga att det var som Iris fast lite tvärtom.. det som är bra är att nu känner jag mig väldigt motiverad att träna mera! ;)
:dog2: Sören, det var ju så klart vovvar på lydnadsplanen som fick bollar och godis som belöning efteråt också. Men det kändes som att de tog hänsyn lite mer till de som skulle in på planen, de som låg plats osv. Rallyfolket skrek och gapade och berömde :party: som om de vore ensamna på planen.
Garanterat beror det ju på att hon är på väg in i löp!? (Läste ett tidigare inlägg!!)
Min hund KAN INTE träna/ens komma på inkallning/göra något öht rätt, när hon är på väg in i löp eller löper. Totalt förändrad personlighet och hund, hon blir slö, får pigga ryck, blir tråkig, vill inte leka, ungefär som att hon har ont i magen eller så.
Det tror jag absolut det beror på! Kämpa på!! :)
Jag har nu kollat upp det och Iris gick in i löp den 5 juli 2009 och den 29 juli 2010. Så vi får se vad som händer på den fronten nu…
Det kan ju bara ha varit så enkelt att vi tränat för lite och för dåligt. Eftersom jag inte kan veta/bevisa något annat så är det det jag får köra på och skärpa mig. :-)
Ja jisses.. Vora vovvar kan verkligen förvirra oss! Bättre lycka nästa gång :yes:
//Camilla
Tack, ja annars vore det ju ingen sport om allt bara gick perfekt hela tiden! :-P
Kom igen Madde!
Tävla igen och glöm detta. om inte Iris har varit på den brukshundsklubben innan så kan det ju bara ha varit miljön?
Vi har varit på Eslöv för rätt länge sedan men kanske hon inte kom ihåg det? ;)
Jag hoppas på att vi kan tävla både RM:et och i Degerberga i Svenska Dobermannklubbens regi.
Ibland önskar man att djuren kunde tala med oss för det är mycket som är obegripligt och som man önskade man kunde förstå. Du får ta att anmäla er till en ny tävling tycker jag. Det är lite som att snabbt hoppa upp på hästen igen efter man trillat av.. :)
Nästa tävling är RM:et som vi är anmälda till. Fast jag börjar klura på om eventuellt löp kanske hinner stoppa oss? Hoppas inte!
Ta det lugnt Madde, det är hundar vi har att göra med och ALLT kan hända utan att det alltid behöver finnas nån orsak jämt.
Som sagts tidigar..glöm detta och upp i sadeln igen. Funderar och analyserar du för mycket kanske du bara krånglar till allt istället… :heart:
Jag är rätt lugn. Det är väl mer att det hade varit lättare att träna ett segt läggande eller en tjuvstart. Nu vet jag inte riktigt vad det är vi måste träna på…
Det var fortfarande kul att tävla och jag glädjer mig åt konstiga saker som inga tjuvstarter och bra tempo istället! :yes:
Hoppas ni kan ställa upp på RM:et för jag ska dit och titta. :) Utan vovve då för här har löpet redan anlänt…
Trist att det gick så men som fler påpekat så är det djur vi har att göra med och ibland så har de dåliga dagar de oxå – även om man naturligtvis undrar varför då!!! Visst vore det händigt om man kunde prata med dem :D Lycka till nästa gång!!
:dog2: Maria, risken känn stor men jag ger inte upp hoppet! Vill verkligen tävla RM:et! Oavsett så kommer jag ju dit med båda hundarna och kollar/hjälper till.
:dog2: Heléne, i går körde jag igenom hela ettan med henne och det gick som en jävla dans… :silly:
Men Madeleine!En bamsekram vill jag ge dig när jag föreställer mig dig där vid kanten på slutet av dagen som avslutades sådär. Och ni SKA ju tävla RM, tre knäppisar är bättre än två.