I går blev de små systrarna 12 veckor och i dag var det dags att åka till veterinären för att få sin vaccination.
Asta var hos veterinären i måndags för veterinärbesiktning (hon fick sin godkändstämpel i rumpan) och idag var det dags för vaccinationen.
Det har snöat och snöade på bra när vi från husse gick till bussen och sedan åkte tunnelbana hem till mig för att hämta passet jag glömt. Lite mera tunnelbana och en snöig promenad genom Vasaparken så var vi framme på Djurakuten.
Vi fick vänta lite extra innan det var vår tur och jag passade på att väga Asta som sedan i måndags inte gått upp något utan ligger kvar på 10,8 kg.
Hela alltet gick bra och utan krusiduller, mest en upprepning på första besöket som även det gick strålande. Inget surande vid sprutan utan hon var mest bara glad över uppmärksamheten och godiset hon fick i väntrummet, på rummet och vid receptionen. Valpar är en het potatis!
På vägen hem var Asta full av bus och skuttade runt som ett vilddjur. Bita kopplet och kampa, hoppa på och bita matte i jackan. Hon gillar alltså inte slask men blir galen av snö…
Sally var tyst i bilen på väg till veterinären, en resa på cirka 30 minuter. En bra början!
När vi väl kom fram var det många hundar i väntrummet. Sally ville inte kissa innan vi gick in så jag bar henne, både för de andra hundarnas skull, dels för att jag fortfarande kan men mest för att hon inte skulle få för sig att pinka på golvet. Passade på att väga fröken och vågen stannade på 9,3 kg.
När vi satt där och tittade på alla andra hundar i väntan på vår tur föll min blick på väggen med alla tidningar. Där var ju vår tidning, min tidning! Gick fram för att se om den var adresserad till kliniken och det var den. Inte så konstigt då Torkel Falk jobbar där och det i senaste numret handlade en del om DCM. Torkel Falk ja… Det är snart ett år sedan Lina och jag åkte för att träffa Torkel den där snöiga dagen innan hon dog.
Innan jag hann fundera mer på Lina, Torkel och DCM var det Sallys tur att få träffa veterinären. Det var samma som vi träffade häromdagen och han tyckte att Sally hade blivit större. Sally fick sin spruta i nacken och reagerade inte alls, efteråt fick hon godisar av snälle veterinären.
Jag frågade om ögonspegling och veterinären gick ut för att rådfråga kollega. Det var Torkels röst jag hörde utanför rummet.
När det var dags att gå hem gick jag förbi rummet där Torkel gjorde ultraljud på Lina. Dörren stod öppen och skärmen stod på, jag var tvungen att pussa lite extra på Sally.
:-)