Det här med att vara med valp och behöva göra saker. Bästa och jobbigaste lösningen; följa med! Och då jätteskönt att bo i Stockholm där möjligheten väldigt ofta finns att kunna plocka med sina fyrbenta.
Har ju även gjort det här så mycket nu att det är en vana och trampar på som vanligt och glider in i de butiker jag brukar, men så är det ju något som inte riktigt är som vanligt. Jag har ju inte min lydiga Anna med full hjärnkapacitet i kopplet utan nästan hjärnlösa Asta. Den lilla busiga valpen som man behöver passa på nästan hela tiden. Att hon inte sätter sig fast i någon tants kappa, välter saker, är i vägen eller liknande. Det är mycket fart och lite hjärna, men man får ju skratta (och bli svettig).
Nu är hon inte helt galen jämt utan kan bete sig riktigt fint också och ibland fäller hon ned sin lilla bak och då är jag snabbt där med en gotta och ett bra, duktig tjej!
I kassan på Arken Zoo var det som att hjärnan helt och hållet checkade ut. Visst är det härligt att de är pigga och framåt, men ibland kan hon väl vara den där valpen som bara tittar? Inte hoppar, gör lekinviter, klättrar på alla och snurrar runt i kopplet. Fina är att hon fortfarande kommer undan med sin hjärnlöshet. Vi får se hur många kilon till det varar innan skratten byts ut mot sura munnar haha!
Den där hjärnan alltså, jag undrar vad som händer i den just nu? Det känns som att det är mycket snabba impulser och mycket luft :laugh:
Mycket luft indeed! :laugh: Fy tusan så skönt det ska bli när systrarna bus blir äldre och med mer hjärna :D Fast då kommer man väl bara att längta tillbaka…