I dag var en riktigt gråmulen dag och jag hade lite svårt att känna mig motiverad att göra något. Det slutade med att vi åkte till vår favorit-sommar-strand. Visade sig att den var folktom och det fanns lite öar att gå ut en bit på.
Sally fick gå lös från bilen men Iris släppte jag först när vi kommit ner på sanden. Sally såg sin nya storasyster försvinna i turbofart rakt ut i det långgrunda vattnet bara för att vända och komma tillbaka i samma hastighet. Sally blir helt till sig när Iris kommer springandes rakt mot henne. Vet inte om hon är full av beundran eller skräck eller en blandning av båda.
Till en början utgjorde vattnet en naturlig gräns för hur långt Sally gick men när Iris kutat fram och tillbaka några gånger bestämde sig Sally för att försiktigt också gå ut i det blöta. Nollgradigt ute så jag tror inte att det var så jätteskönt om de små trampdynorna men hon knatade på ändå.
Själv passade jag på att träna på inkallningar med Sally när Iris var ute på sina egna varv. När Iris vände och kom tillbaka väntade jag tills Sally började springa efter Iris och först då kallade jag in henne. Funkade fint!
Iris och jag tränade lite fritt följ på Iris initiativ också. Iris är ljuvlig!