Allt sedan Iris varit plutt har hon alltid sprungit runt med mina strumpor och andra utvalda saker i munnen. Aldrig har hon svalt eller käkat upp något utav det.
Därför blev jag väldigt förvånad när jag sent i går kväll såg hur det sista av min strumpa försvann in i Sallys mungipa.
Jag tittade i Sallys mun men den var tom. Ingen skymt av strumpan. Även om jag insåg vad som just hade hänt så trodde jag liksom inte på det. Hade jag sett fel? Vem fasen sväljer en strumpa bara så där?
Googlade ”valpar och strumpor” och insåg att Sally inte var ensam om att slurpa strumpor. Ringde till djursjukhuset i Malmö mest för att rådfråga. När jag förklarat vad som just hänt fick jag inga råd utan uppmanades att komma in direkt.
Så vi åkte. Väl framme fick Sally mjuk hundmat tillsammans med en spruta i nacken. Tog inte lång tid innan sprutan fick effekt och Sally började kräkas. Upp kom maten hon just fått men ingen strumpa.
Vid ett-tiden på natten gav vi upp och veterinären bestämde att Sally fick bli kvar hos dem.
Väl hemma kopplade jag ett fast grepp om Iris och somnade tätt intill henne.
Jag vaknade kl 7 när veterinären ringde och sa att nu var det klart men att det inte bara varit strumpan som kommit ut. Några sekunders lättnad och förvirring i min hjärna innan veterinären fortsatte att berätta; hon hade inte behövt operera Sally och hade tack och lov kunnat plocka ut sakerna ur magen via munnen. Så bra!
Sedan var det det här med vad hon hade plockat ut. En strumpa, ett vasst ben och …ett par trosor! Va?!
Allt hade enligt veterinären satt sig och varit rätt svårt att få ut. Nu var Sallys strupe irriterad och öm. För det skulle hon behöva medicin i några dagar och mjuk mat. Tackade veterinären så mycket och försökte smälta allt hon sagt.
För trosorna måste ha legat där i några dagar. Benet vet jag inte. Vilken tur att de inte behövt öppna henne! Vilken tur att vi åkte in! Vilken tur att allt stannat i magen och inte tarmarna drabbades.
Strax före klockan tio fick jag hämta henne och snälla Nathalie som jobbar på djursjukhuset gick och hämtade Sally direkt så jag slapp vänta.
Strumpan, benet och trosan nu borta för en kostnad av 14 000 kr, av detta betalade jag 4000 kr och det var värt varenda krona!
En något tagen valp men ändå sitt vanliga jag. Sov mycket resten av dagen och tog sina mediciner utan problem.
Min lilla plutt med stor aptit på märkliga saker!
Vilken tur att ni åkte in och att allt gick bra.
Lukas har aldrig varit intresserad av att ha saker i munnen mer än vid lek så man inser inte hur mycket saker som kan försvinna ner i en nyfiken hunds mun
Vad skönt att höra att det gick bra trots omständigheterna. Hoppas att ni slipper fler uppätna strumpor och trosor :)
Detta får mig att minnas en incident från tiden när min bästa Riesenschnauzer levde.
Han var runt samma ålder som Sally och mer än full av bus.
Vi var på en liten promenad, han satte sig för att göra sina behov, tog en väääldigt lång tid.
Till slut började det komma något, som också tog en lång tid. Ut kom mina strumpbyxor, hellånga strumpbyxor. Det var ju för väl att allt gick bra, kunde ju ha slutat riktigt illa på vägen genom magen.
Påminner om hur jag lyckades hitta din blogg för en herrans massa år sedan. Då Lina svalt ett koppel.
Skönt att läsa att det har gått bra :)
Ich bin sehr froh das es gut gegangen ist.
Hej!
Din berättelse påminner mig om min Canto som var galen i att stoppa i sig strumpor, underbyxor, delar av tröjor, vantar m m under sin tid. Första gången ringde jag veterinären som sa att han måste röntgas och ev opereras. Som tur var väntade vi och en eller två dagar senare kom de alltid ut med bajset. Troligtvis åt han upp ca 30-40 strumpor eller liknande, men någon operation behövdes aldrig. Han blev bättre med åren, men ett tag var han nästan manisk. Kunde kasta i sig en strumpa på 1 sek. Än idag lägger vi aldrig strumpor o dyl på golv eller stolar, trots att Una aldrig har försökt sig på detta. Lycka till!