I går gick vi och la oss vid 23-tiden. Strax efter kl 03 vaknade jag av att Sally hoppade ner från sängen, ställde sig på golvet och lät som att hon skulle kräkas. Sånt får mig att bli klarvaken rätt direkt men det kom inte så mycket kräk, bara lite gurgel. Sally hoppade upp i sängen igen och verkade nöjd och beredd att sova. Allt lugnt.
Jag tänkte på att så där hade inte Sally gjort sedan hon svalde en strumpa då i februari… Blixt från klar natthimmel, Sally hade ätit en strumpa igen! Så jag tände lamporna och började gå runt och leta. Var fanns det strumpa som Sally ätit?! Under tiden jag stressade runt i jakten på ensam strumpa undrade jag om jag skulle ringa djursjukhuset och vad jag skulle säga? Min valp kräktes nästan så nu tror jag hon ätit en strumpa, igen?
Sally som nyfiket följde efter mig verkade tydligen veta vad vi letade efter, plötsligt gick hon fram till en byrå, satte upp tassarna på kanten och nosade efter något. Där låg mycket riktigt en ensam strumpa. Helvete! Men visste jag att det var hon som hade tagit den? Och när hade hon tagit den?
Strax före kl 4 på morgonen ringde jag alltså djursjukhuset och förklarade att min valp var hos er för två månader sedan och nu vill jag komma in igen för samma sak för nu kanske det hänt igen. Hon som svarade var samma person som jobbade då och kom faktiskt ihåg Sally.
Väl framme fick Sally och jag samma rum som sist och Sally fick, precis som sist, lite mjukmat och en spruta i nacken som gjorde att hon började må dåligt och kräkas rätt så fort. Precis när jag kände att jag inte visste vad jag höll på med kräktes Sally igen och ut kom en strumpa. Lättnad över att inte ha åkt in i onödan blandat med dåligt samvete över att hon fått i sig en strumpa.
Sally kräktes en gång till och ut kom en svart klump till! Vad var detta? Satte på mig en handske och petade på det stora svarta som delade på sig och blev… ett matchande par strumpor! Mina ögon blev som tefat och sen började jag gråta. Tre jävla strumpor och det var bara mitt fel! Där jag lagt strumpor dit Sally inte nådde för två månader sedan har hon nu inga problem att nå upp. Vilken idiot jag varit, fy fan vilken tur att jag lyssnade på magkänslan och åkte in! Jag höll om min lilla kräkluktande valp och tårarna trillade. Förlåt Sally!
Tack och lov slapp hon bli sövd den här gången och vi behövde ”bara” kräka henne så hon fick ju följa med hem direkt men tanken på att det kunde ha gått så mycket sämre har förföljt mig hela dagen. Men varför drar man i sig tre strumpor på raken? Varför?!
Nedan bild på Sally hos veterinären då i februari när vi gjorde samma sak utan att strumpan kom upp.
Eländes elände! <3
Du, det är allt en jädrans tur att du har sån koll på din hund och åkte in! Vilken liten strumpätare va och vad bra att ni träffade bra och vettiga personer på djursjukhuset. Kram till er!
Jag är otroligt nöjd med Evidensia i Malmö!
Vad tur att allt gick bra! Klandra inte dig själv, det är ju sånt som händer.
Min hund hade en period där han åt strumpor. Vi har aldrig behövt åka in, då visste jag inte heller hur farligt det kan vara och inser nu vilken tur vi hade att de alltid kom ut på egen hand. Nu för tiden äter han inte strumpor som tur är! 8-)
Då håller jag tummarna stenhårt för att Sally också slutar sen!