För några veckor sedan fick Sally en fästing. Samma dag satte jag fästingmedel på dem båda två, Frontline.
Fästingar är ju vidriga små djur och vad jag tycker om dem har jag bloggat om förr. Därför förvånade det mig inte ett dugg när ett av de onda djuren bara någon dag senare hade satt sig på Sallys öra, tänkte att medlet inte hunnit sprida sig ordentligt eller verka ännu.
När Sally fick fästing nummer tre var den i och för sig död där den satt men ändå. I lördags när jag skulle duscha hände det mest läskiga av allt, JAG hade en fästing på mig! Då dog jag nästan lite och skrek rakt ut innan jag i panik slet bort fästingen utan att tänka mig för om det var rätt sätt att ta bort den eller ej.
Under denna tid har Iris inte haft en enda fästing och Sally har alltså haft tre, varav två efter att hon fått Frontline. Iris är den som varje gång jag vattnar vill leka med slangen och blir blöt, som redan hunnit tugga på strålarna i vattenspridaren och som blir spolad med slangen varje gång hon sprungit milen med husse och det är varmt ute.
Jag fattar inte. Slumpen eller är Sally godare än Iris? Funkar fästingmedlet sämre på henne?
B-vitamin hjälper för min hund, fästingarna verkar tycka det är blä av någon anledning. Förra året fick min frontline men fästingarna satte sig ändå lika mycket, enda skillnaden var att dom dog.
Har du något tips på hur man tar emot ny valp om man redan har vuxen hund hemma?