Nu har vi varit på dobermannklubbens riksläger och för första gången varit med i IPO-gruppen.
Lilla Sally var söt i dagarna fem. Figuranterna fiskade fisk i snöre med henne och jag upptäckte att det är hög tid att lära henne ”loss”, när hon väl fångade fisken fick jag banne mig knappt ut den.
Jag kan inte minnas att Sally blev särskilt frustrerad/arg när hon inte fick tag på fisken, hon bara studsade efter den som en glad boll tills hon lyckades fånga den. (Antar att jag jämför med Iris rätt mycket också)
En merit är att jag tror att Sally var den enda hund som fick både förare och figurant att börja blöda. (Ber om ursäkt till Oskar).
Jag visste inte hur Iris skulle reagera alls. Det var så länge sedan vi tränade ordentligt. (När tusan var det, tre år sedan?) Vår skyddsärm har i alla fall aldrig suttit på en figge då jag köpte den efter att vi slutade träna IPO. Iris har aldrig träffat en figge med trollspö. Jag har lärt henne en massa fel sedan dess och det var svårt att veta vad jag skulle förvänta mig.
Varje ny dag var en ny upplevelse och jag tyckte Iris var duktig. Mest nöjd är jag faktiskt med lydnaden, den bit jag trodde skulle ha släppt helt nu när hon äntligen skulle få köra kuddkrig igen. Alla andra hade ett extra litet koppel i halsbandet som de behövde använda för att korrigera sina hundar i lydnaden men Iris klarade sig fint med kopplet fäst i selen trots att hon var ringrostig. En gång flippade hon mot mig och skrek/hoppade/skällde/gav mig blåmärke på magen och några få gånger tjuvstartade hon mot figuranten men när figgen kastar kudden på hunden så är det ok med mig om hon går på det första gången och det räcker att säga ”nej” för att få tillbaka henne i position.
Mellan de två bilderna nedan har Torbjörn vevat till med trollspöt så det smällde duktigt precis bakom oss, jag är nöjd.
Iris tuggar en del och det beror nog både på att jag låtit henne göra det när vi lekt IPO här hemma och hennes sociala brister, jag vet inte. Vi körde inte ärm utan kudde för att bättra på de bitarna i alla fall.
Under dagarna tränade vi på tre olika platser och jag tror inte jag behöver säga att den plötsliga värmen tog på alla hundarna. Jag har aldrig sett Iris så trött. De sista två dagarna fick vi träna i inomhushall där det var lite svalare.
Förutom att det var sjukt kul att träna IPO igen så var det otroligt kul att få träna för just Torbjörn, Rickard och Oskar. När jag inte gick runt och fotade ställde jag dumma frågor till dem och fick dem besvarade varje gång. Jag har dessutom inte skrattat så mycket som jag gjorde tillsammans med IPO-gänget dessa dagar på riktigt länge. Tusen tack alla som var med i gruppen och tack till Rickard och Lena som fotade oss med min kamera!
Nu ska jag gå igenom resten av de 800 bilder och 60 filmsnuttar jag fick ihop under lägret. Det kommer mera…