I hegen var det IPO SM för schäfer i Höör. Samma helg som den årliga dobermannutställningen i Degeberga. Efter att ha fotat utställningen, varje hund, varje år de senaste fyra åren nu samtidigt som jag blivit ombedd att lämna ifrån mig SDK Södras hemsida som jag skött ungefär lika länge så var det mycket lätt att välja luddhundarna till förmån för utställningen.
Det fanns ju smak av dobermann även på Schäfer SM, Tommy Andersson var där och figgade och snurrade ludd i luften. Peter Andreasson och Camilla Dahlgren dömde skyddet samt spåren.
Emelie och jag hade ju med våra dobermannfröknar också. När vi kom till tävlingen kördes det skydd för fullt men det brydde sig inte Asta om. Hon hittade en liten luddig valpvän, pussade en stund på den och la sig sedan och vilade i en grusslänt där hon somnade under tiden som publiken ställde upp sina stolar runt henne och undrade om hon levde.
Eftersom jag ville fota fick Sally ligga en stund i bilen för sig själv. När jag skulle gå oc hämta henne igen var det helt tyst i bilen och hon var hur cool som helst trots alla ludd som gick förbi bakom den öppna bilen.
När Sally och jag gick tillbaka till tävlingen hade de börjat med lydnaden. Plötsligt insåg jag att nu skulle det skjutas och Sally skulle få skotträning oavsett om jag ville det eller ej. Spänt tittade jag på min valp när det smällde, Sally tuggade vidare på pinnen hon just hittat. Jaha.
Precis som Asta brydde sig Sally inte så mycket om ludden heller, inte publiken, inte skyddet på planen. Däremot kunde Asta och Sally inte sköta sig när de hamnade i närheten av varandra, då skulle det brottas direkt! Därför stod vi en bit bort från Emelie och Asta. När jag stod där och tittade på syster Asta som är nio månader och såg hur chill hon var under tiden som Sally vilade vid mina fötter i skuggan var jag faktiskt rätt imponerad ändå. Kul!
Sist men inte minst är det alltid extra imponerande när man tar sig till SM fast man har lite andra förutsättningar för sitt tävlande men inte låter sig stoppas för det, riktigt kul att se!
Jätte fina foton!
En stor förlust för dobbisarna i Degeberga, att du inte var där och fotade dom…
Mvh Johanna