Det nya året började med ett bra lager snö på backen. Inte tillräckligt för att åka skidor på men tillräckligt för att det ska vara fint och vitt ute.
Vi började året med att åka till ett ställe där man kan intervallträna lite i en sandig backe. Jag har bara haft med en hund förut när jag sprungit där men nu fick båda följa med. Flickorna fick varsin sele med långlina hängandes på släp, bra att ha nödbroms om någon skulle få för sig att smälla raketer dagen eller att hundarna skulle få för sig något när jag flämtade i backen.
När vi närmade oss var det bara att inse att det hade skett en kapning av vår backe. Pulkaåkande barn åkte ner för backen, på sanden.
Vi gjorde helt om och hittade en grässlänt istället. Jag satte timern och började springa upp och ner. Hundarna gjorde det samma, fast tvärtom. De rusade på vägen ner och travade uppåt. Iris struttade dessutom med leksak i munnen bredvid mig där jag kämpade för att fråga om jag inte ville kasta den till henne istället för att stånka för mig själv. Jag avböjde snällt men flåsigt. Sally skällde konstant på Iris under tiden och jag oroade mig inte ett dugg för att någon hund eller pulkabarn skulle råka dyka upp någonstans.
Alla tre var lite flåsiga efteråt även om jag var den minst pigga av oss. Ingen trasslade in sig i linorna och ingen hund lyckades fälla mig. Bra start på nya året!
Hej,
Vill bara säga att det är härligt att du är tillbaka och skriver. När livet är tufft är det oftast hundarnas närvaro som gör det lite lättare. Nytt år nu och nya möjligheter för dig och dina vackra hundar. Jag följer dig genom bloggen.
Hälsningar Ylva
Tack Ylva!
Hundarna har stor del i det och jag är väldigt tacksam att jag har dem!