Jag gick på en solig söndagspromenad med bara Iris för en vecka sedan. Det slog mig hur sabla lätt det är att bara ha en dobermann när man går med en hund som är som hon är, dvs fattar allt jag säger och är supercool.
Såg en brygga som såg fin ut i solen. Släppte kopplet, sa framåt och Iris sprang ut på bryggan. När hon var lagom långt ute sa jag sitt och Iris satte sig.
Bra Iris kom-kom och Iris kom direkt. Bakom mig på stigen gick massor med helgpromenerare och joggare och jag tänkte inte ens tanken att Iris inte skulle göra som jag sa.
Vem behöver en tävlingsplan för att skicka sin hund till specifik plats rakt ut, sätta hunden ner och sen kalla in den igen med störning dessutom?
Gick en bit till och såg fin båt i vattnet med svensk flagga vajandes i vinden. Instagram-chans tänkte jag och satte Iris på strandkanten. Backade några steg och tog bild. Konstaterade samtidigt att Iris tittade på något och när jag vände mig om kom dam med två chihuahuor mot oss på gångvägen som Iris satt och tittade på. Gick bort till Iris och tog upp kopplet då jag inte ser mening med att göra andra hundägare osäkra på min hund och passade på att berömma och ge godbit åt Iris.
Det bästa av allt är hur jag hör folk vi mötte och gick om kommentera henne, hur fin hon var, så lydig hon var. Jag kan liksom bara hålla med och njuta jag!
Vilken härlig hund :-)
Ja just nu är hon härlig!