Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Lur gör mig sur – Livet med dobermann

Lur gör mig sur

Hela mitt hundliv har jag varit en aning petig med det där att mina hundar inte ska störa andra människor eller hundar. Jag har aldrig låtit mina hundar springa fram till någon, har aldrig gått in i en rastgård utan att fråga först om det går bra, när jag åker tunnelbana/tåg/buss och är på stan håller jag hundarna kort och försöker att inte vara i vägen. Aldrig låtit hundarna skälla på andra hundar utan att försöka göra något åt det. Osv. Jag vågar till och med påstå att jag är lite överdriven ibland.

Men på en punkt har jag bara tröttnat på att visa respekt och får nu nästan horn i pannan när vi får möte med en viss typ av människor. Jag pratar om dem som är så djupt inne i sin mobil att de tappar bort omvärlden. Tror det hela startade i maj med kvinnan som nästan gick in i Iris och som sedan började gapa om att hon skulle sparka till Iris för att Iris nosade på henne.

För inte så länge sedan var jag ute och sprang i ett motionsspår. Med Sally i drag. Ett motionsspår där det sitter små pilar som markerar färdriktningen. Där mötte vi en kille som var så inne i sin mobil att Sally var bara någon meter från honom när han upptäckte oss. Då hoppade han till och hans studsande gjorde att Sally i sista sekund bytte sida om honom, draglinan hamnade så att han fick ta ett skutt rakt upp i luften för att inte dras med av den. (Jag saktade ju givetvis in, vill trots allt inte ha några unga män i dralinan vår). Killen såg lite skamsen ut att han varit klantig (ja, går du i ett smalt motionsspår och inte fattar att någon förr eller senare kommer springande är du korkad och det verkade han känna av.) Snyggt hopp! sa jag och sprang vidare.

Så även om det gick bra så kände jag som ALLTID saktar in, kliver ur spår, samlar in hundar, ropar när vi springer om någon som inte verkar ha lagt märke till att vi kommer osv när vi får möte att nu orkar jag fan inte mer, telefonnissarna får skylla sig själva.

Är det pokemons som är så viktiga? Eller är det en snap på snapchat som bara inte får missas? En selfie där man bara måste välja det perfekta filtret och lägga upp på instagram så snart som möjligt? Jag har nu slutat väja för folk som drunknar i sin mobil när jag kommer gåendes eller spinnandes. Det räcker med att jag måste väja för samma idioter med telefoner i trafiken redan.

6 svar på ”Lur gör mig sur”

  1. Ja dom stör mig också. Ännu värre är d om dom har en hund i koppel. Ingen koll på vad jycken gör för mobilen är viktigare. Stackars hundar som försöker kommunicera med sin mänskliga zombie. Stannar å vill pinka men zombie för bara vidare utan att titta upp.

  2. Håller med, om man inte ser sig för får man skylla sig själv. En annan slags mobilnisse som är lätt obehaglig att möta är dem på cykel. De verkar ha noll koll på vad som händer runt omkring dem.

  3. Usch ja för mobiler, flexikoppel och oengagerade ägare. Jag blev jättebesviken i går när jag var ute på en kvällspromenad och jag på en stor äng ser en hund och ägare på håll som kommer emot oss. Det är så mörkt så jag ser inte att hunden är lös (även om jag hade pannlampa). När dom närmar sig dundrar den lösa hunden (en stor svart korthårig collie) emot oss och stutsar upp och ner. Min 6månaders valp blir vettskrämd och skäller i panik. Jag har aldrig hört henne skälla så, hon har max gjort ett voff som markering.
    Hundägaren skiter i detta, roppar på sin hund går bara vidare.
    Hunden sprang inte ända fram till oss, kanske 5m ifrån men jag tycker ändå inte de e okej. Nu hoppas jag inte min valp har blivit färgad av detta :struggle:

    1. Inte snyggt gjort av collieägaren! Men din valp gissar jag är lika glad som vanligt och har nog glömt att någon kom springandes så där.

Lämna ett svar till Madeleine Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *