Höst. Årstiden då du varje år står där ute i regnet och mörkret och inser att det är nu vanligt folk slipper vara ute och vi hundägare bara får bita ihop det närmaste halvåret.
Första och sista promenaden i mörker. Oavsett nederbörd eller temperatur.
När alla andra skyndar in i genom porten för att det regnar står du 50 m ifrån och vet inte om du ska svära eller be till högre makter under tiden som hunden är upptagen med att snurra runt, runt i jakten på den perfekta bajsplatsen. Kom igen nu, bajsa bara Iris!!
Kanske är det därför de fina höstdagarna känns så otroligt extra härliga? När man som hundägare får njuta av allt de vackra tillsammans med sina vovvar.
Och till sist, den eviga hopplösa kampen; letandes efter hundbajs stirrandes ner i höstlöven! Jag vet att bajset ligger där men jag ser det inte!
Ha ha! Jag veet! Har många gånger plockat upp löv i tron att det var bajs! ??
Haha! Ja man ”måste” ju plocka upp något när folk ser en också. Stå där med bakspåren och sen bara ge upp och gå går ju inte ?