Precis i slutet på min graviditet, bara någon vecka eller två innan förlossningen, blev Sally en natt dålig i magen.
Det var bara att gå ut och stå där ute i kolsvarta oktobernatten. Regnade gjorde det också och jag stod där i en jacka som inte längre gick att stänga och väntade tills Sally var färdig. En gång i timmen eller två mellan typ midnatt och kl 4-5 på morgonen.
Jag kunde inte låta bli att tänka på det redan de första nätterna efter att lilla bebis var född. Att amma mitt i natten, byta bajsblöja mitt i natten… jag kunde ju stanna i sängen, jag var inomhus! Nu är ju inte Sally dålig i magen så jätteofta och bebis vaknar ju varje natt men ändå, jag behöver inte stå ute i nåt jädra regn!
Sen har den lilla mänskliga avkomman dessutom visat sig ha bra gener. Hon sover allt mellan 3-6 h i stöten om nätterna. Att bli väckt en gång per natt för lite amning och ett snabbt blöjbyte, det är ju plättlätt! Lite härdad blir man allt som hundägare.
Så härligt, att det går bra!! Din inställning, är så sund!