Under dagen har jag släpat hundar och bebis ut till bilen, åkt och köpt hundmat, handlat på Ica och rastat hundarna i lervällingen i rastgården, allt under samma utflykt. Bebisen vägrade somna, hundarna var bruna upp till öronen och när jag gick från bilen i regnet med ica-kasse, påse med x antal fryst färskfoder, två stretande odjur och en bebis i den där bilgrejen och kände att min rygg nog går av på mitten snart, då längtade jag till den här stunden.
Söndagskväll kl 19. Då ska man ligga i soffan och ta det lugnt och ladda batterier inför den nya veckan. Nåt sånt.
Men inte här så klart. Här börjar bebisen plötsligt yla och är otröstlig där hon sitter och guppar i sin babysitter. Ungefär samtidigt bestämmer Iris är att nu är det kväll och då ska man få mat. Direkt och får man inte det börjar man pipa tills man får det. Jag reser mig för att kolla om bebisen är trasig eller kanske behöver bytas blöja på.
Iris ba’ Du reser dig ur soffan, då ska jag få mat nu! Ur vägen Sally här kommer jag och jag ska ha mat först!
Jag stannar till och tittar på Iris samtidigt som Sally tagit skydd bakom barnvagnen som står i ett hörn. Är du dum i huvudet Iris, hör du inte att bebisen gråter? Lugna dig nu knäppa hund. Vänder blicken mot ylande bebisen igen, ska vi byta blöjan på dig lilla vän?
Jag plockar upp bebisen och går mot skötbordet. I hallen står förvånad Iris och ba’ Går du inte åt fel håll nu matte, jag skulle ju få mat?!
Väl vid skötbordet är det bara lite kiss i blöjan, det här är ju inget att gråta över lilla vän. Vi byter till en torr så blir allt perfekt igen. Sally kommer med sin nos och vill hjälpa till med bebis. Så gullig du är Sally, du kan få slicka lite på hennes fött.. va fan bebis du kan ju inte kissa nuuuu! Åh bort med dig Sally nu kissade bebis på min hand här, du får hjälpa till sen när jag bytt den här kissblöjan.
Iris står i dörren och ba’ Ni har glömt mig! Jag ska ha mat nu!
Iris, gå någon annanstans och pip. Sally gå härifrån. Bebis sluta skrik och veva med fötterna i ditt eget kiss här.
Men nu går det ju bra här, bort med kistblöjan och kasta den. Lämna bebis på skötbordet så hon får lufta sin lilla rumpa, gå och tvätta händerna så ska vi fixa ny fräsch blöja. Gulligull nu ska jag ta fram ny blöj… va fan bebis du sprutbajsar ju grönt! Helvete, rädda vad som räddas kan så inte det kommer bajs på precis allt! Under mina panikhänder kommer Sallys nos smygande, matte du sa ju att jag fick hjälpa till och tvätta bebis när hon kissat klart?
Iris ba’ MAT, jag ska ha MAT! Är det ingen som lyssnar!?
För FAN Iris sluta tjata! Ser du inte att jag står här med bajs? Känner du inte att det luktar apa? Nej, Sally du får inte vara här nu heller, gå härifrån båda två!
Nu är bebis plötsligt nöjd igen och jollrar. Iris vankar och piper i vardagsrummet och stackars Sally har nog tagit sin tillflykt till snuttefilt på lämplig plats. Men, tar man bara det lugnt så är bebis rumpa snart torkad och ren, allt som är grönbajsat bytt och bebis har en ny blöja. Så där ja, nu är allt fixat!
Bebis börjar gråta igen. Nämen säger jag, det kan ju inte vara mat du vill ha lilla vän, du åt ju för en timme sedan.
Iris dyker upp från ingenstans och ba’ MAT, du sa MAT! Ska jag få mat nu!!??
Helvete Iris, du gör mig tokig! Sluta nu! Ja, jag går mot köket nu men det är inte för din skull, jag ska fixa mer ersättning åt bebis. Men det fattar ju inte Iris, hon hör inte, hon vill inte höra, hon vägrar fatta. Iris snurrar runt sig själv, bebis skriker och Sally smyger i dörren för att kolla vad som egentligen händer i köket.
Visar sig att det inte finns någon botten på bebisen, det är mat hon ville ha. Stänger ute hundarna ur sovrummet och matar henne där för att få lite ro. Flaskan töms, vi vet att bebismagen redan är tömd och att hon är nykissad. Iris har gett upp nästan helt där ute i vardagsrummet och det hörs bara sporadiska pip då och då. En viss frid infinner sig och bebis ser lite trött ut. Utmärkt, då ska du få sova lilla vän.
Lägger ner bebis i spjälsängen och vet att den här kommer att sova inom två minuter. Nu vill jag bara få tyst på Iris så att söndagsfriden kan infinna sig på riktgt.
Iris ba’ Äntligen matte, jag trodde jag skulle dö nu är det äntligen mat! Ur vägen Sally, jag ska ha mat först!
Matade hundar, sovande bebis. Söndagssoffan med en kopp te, det är nu det händer. Iris hoppar upp i sängen och sätter sig och tittar ut genom fönstret på sjätte våningen.
Iris ba’ Jag tror det går en mööööördare där nere på gatan!
Sally ba’ Var, var, vad skäller vi på?! Det måste vara en mördare någonstans!
Iris ba’ Åh Sally har också sett en mördare jag skäller högre!
Sally ba’ Fan mördaren är nog på väg upp så mycket som Iris skäller, jag måste skälla högre!
Bebis vaknar och ba’ Mina hundar säger att det är en möööördare här, nu tänker jag börja gråta igen!
Hundarna inser att mördaren bara hade parkerat sin bil där nere och bara var på väg hem till sig. Bebis somnar om. Hundarna lägger sig som kringlor på min säng och somnar. Jag ger upp. Klockan är ju redan 21 nu och allt jag vill är att sova jag också. Byter om till pyjamasbyxor och kryper ner i sängen.
Iris ba’ Matte, du vet att du har glömt gå ut med oss va? Vi måste gå ut i regnet och kissa nu.
Men å vad jag skrattade när jag läste ditt inlägg?
Stämmer in på alla som har bebis och dobermann!
Härlig läsning iallafall!
Tyckte det var en helt underbar skildring! Skämmdes nästan, för att jag skattade, först.