Eftersom det blev för stånkigt att springa när jag var gravid så har jag inte sprungit på länge nu. Men sedan bebis kom i oktober så har jag längtat efter att få ge mig ut och springa igen. Sjukgymnasten på BB sa att jag kunde börja lite smått och se hur det kändes att springa efter 8 veckor, dvs kring nyår där någonstans. Därför kändes det lite motigt när min fot svullnade upp och började göra ont strax före jul och höll sig så i flera veckor. Har inte kunnat gå långpromenader med hundarna i koppel på samma sätt och än mindre kunnat springa.
Men nu jädras äntligen är foten bra igen! Gick min första långpromenad med båda hundarna i koppel igår och drömmen om att springa vaknade direkt. Så i dag satte jag bebis i bilstolen och bar bort henne till gymet. Där fick hon stå och beundra mig när jag sprang 3 km på löpbandet och i bra tempo dessutom. Strax under 18 minuter, dvs milen på en timme-tid. Hurra så lycklig jag var! (Man får säkert inte ta med bebisen till gymet men så länge ingen säger åt mig att jag inte får så..)
När vi kom hem igen var hundarna och särskilt Iris överlyckliga! Nu var jag också så lycklig att jag inte tänkte på att Iris var lite för glad efter bara en halvtimme utan mig men efter någon minut här hemma upptäckte jag det. Bajsdoften. Och vad var det vita som låg på golvet i små fnasbitar på vardagsrumsgolvet?
Hundjävlarna hade vält den höga och hundsäkra (trodde jag) blöjgrejen. Det var bajs överallt. Det var söndertuggade blöjor överallt. Iris var inte lycklig, hon svassade runt för att hon visste att hon gjort jävla skitbus!
Ungefär samtidigt började bebisen givetvis gråta och tycka att det var dags för mat så skiten fick så att säga ligga en stund. Men när lilla plutt var matad och gjorde mig den stora tjänsten att somna en liten stund, då kunde jag äntligen börja plocka bort alla textiler som de kan ha nuddat, dammsuga, sopa och moppa golv.
Hundarna har nu stått i köket bakom kompostgaller i lite mer än 2 h. Det är rekord. Jag gick och tittade på dem nyss, bara för att se om jag liksom inte var arg längre men det var jag. Skitiga blöjor i småbitar gör mig tydligen långsint. Dessutom måste jag nu ha lite koll på att inga blöjrester fastnar i någon tarm, kanske någon ska kräkas snart? Och bajset blir det att kika extra noga på imorgon. Skitkul som vi brukar säga.
Lägenheten är i alla fall väldigt ren, sängen nybäddad och jag ska springa 3,5 km nästa gång.
Massa bajs och kiss ☺ Det här fixar du ? brukar fråga unga kvinnor. Varför vill du skaffa barn ? svaret jag får. Det tillhör livet. Okey… jag förstår vad du säger. Tänk till innan. Jag har världens finaste dotter. (tufft är bara förnamnet ) Fixat livet som ensamstående mor. Och jag är stolt över det.
Då du känner Emelie. Så är det naturligt att man ställer upp för sin vän. (du känner inte mig ) Du har fått info från Emelie. ( Tack för att du finns för min fina dotter ) Jag har verkligen kämpat för henne. anorexi centrum Huddinge. Kuratorer mm. Varit så lyhörd. Idag är jag så glad att komma hem till min soffa. Doft ljus och snittblommor.