I fredagskväll kl 2130 kräktes Sally upp sin middag. När Sally kräks brukar det vara för att hon lyckats svälja något som inte hör hemma i hennes lilla mage. Men inget annat än middagen kom upp. Vid 23 kräktes hon igen och nu vara det bara galla. Jag ringde och rådfrågade Bagarmossen som sa att det faktiskt gick magsjuka nu och att jag skulle försöka putta i henne lite vätska och avvakta.
Och det gjorde jag. 0,5 dl vätskeersättning för hund varje h fram till kl 2 då Sally inte ville dricka mer. Så sista lilla halvdecilitern fick hon via spruta i munnen men sen gick jag och la mig. Sally var lite orolig under natten och bebisen vaknade och ville ha mat så minst en gång i h tittade jag till Sally. Vi var även ute några gånger och kollade om hon behövde gå på toa. Men natten gick utan att hon kräktes mer så på morgonen var jag rätt nöjd ändå tills hon matvägrade och kräktes igen vid 9-tiden på lördag morgon. Då kom vattnet jag gett henne på natten upp och jag packade in hundar, barn och mig själv i bilen så fort jag bara kunde.
In till Bagarmossen och väl där blev Sally sämre i allmäntillståndet. Svansen slokade och hon stod och skakade lite och hängde med huvudet. Exakt samma lika som när hon fick opereras för samma sak, på samma ställe för 1,5 år sedan. Jag förklarade flera gånger att Sally är ökänd sväljare av främmande föremål och favoriterna är strumpor.
Jag fick lämna Sally på djursjukhuset efter att hon röntgats och fått infart. Ny röntgen om 2 h och jag skulle bli uppringd efter att de tagit bilden.
När det hade gått 6 h ringde jag själv till Bagarmossen, någon hade nog glömt ringa och de hade säkert haft mycket att göra. Mycket riktigt. Ny bild hade tagits men det var svårt att se och bröstkorgen var i vägen och allt var lite oklart. Stanna kvar, ny bild vid behov och de ringde om något hände eller förändrades.
På söndagen ringde veterinären och berättade att Sally kräkts lite men ändå mådde rätt bra. Men att de fortfarande avvaktade. Kvar över natten, samma visa.
I dag måndag ringde veterinären igen för sin dagliga rapport och nu skulle man göra ultraljud på Sally. Bra, för nu börjar jag oroa mig för Sallys tarm, svarade jag. För även om hon står på dropp sedan i lördags så Sally är halvpigg ändå mår tarmarna inte bra av att inte röra på sig som vanligt. (Jag har ändå jobbat på barnkirurgen i fem år.)
Bara någon h senare ringde veterinären igen när jag stod på Ica och självscannade för fullt. Ultraljudet visade misstänkt främmande föremål i tarmen och hon ska opereras senare i eftermiddag/kväll. Tarmen ser irriterad ut och i värsta fall har den perforerats, dvs spruckit. Tydligen en mer akut operation som måste göras innan bara.
Jag vet att operation är en sista utväg och att det alltid är bra om saker och ting löser sig av sig självt. Jag vet att veterinären inte menade något dumt när han ringde och sa att de misstänker främmande föremål i tarmen men eftersom jag har ”vetat” det hela tiden även utan ultraljud och röntgenundersökningar så känns det just nu väldigt frustrerande. Sally är inte direkt på topp nu när hon väl ska sövas och opereras. Men nu är det ju bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa, mer än så kan jag inte göra.
Men jag har storbölat inne på Ica i dag med bebis i sele på magen. Det har jag.
Oj, håller tummarna för att allt går bra! Tänkte på er tidigare idag och undrade hur det gick, hade sett på instagram att Sally var dålig. Min röda envisa jycke har alldeles tillräckligt många ovanor, men tack och lov har hon aldrig hållit på med att sätta i sig farliga grejor. Jag hoppas verkligen att du snart får bra besked och slipper vara orolig längre!
Ååh, håller tummar och tassar att allt går bra för Sally! <3