Idag ringde veterinären och sa att jag fick hämta hem Sally! Äntligen!
I måndags kväll opererades hon alltså och det var området där hon senast opererades som var boven tillsammans med lite upptuggade pinnbitar. Tarmen hade snurrat sig och träbitarna var nog för att det skulle bli stopp. Att hon nu är opererad två gånger på samma ställe känns sådär.
Bebis, Iris och jag åkte i alla fall till Bagarmossen för att hämta hem henne. Iris fick ligga kvar i bilen med dieselvärmaren på så att Sally skulle få det gosigt varmt när vi åkte hem.
Innan vi gick in betalade jag. Sköna 45000 kr kostade det att ha en Sally den här gången. Rätt skönt att ha hunden försäkrad till 60000 och ”bara” behöva betala 9000 själv nu.
Sen gick bebis och jag in för att hämta Sally och som vanligt var bebis nöjd och glad ända fram till 5 min innan Sally kom ut. Då började hon gråta och jag stoppade förberedd flaska i truten på henne. Så med flaska i en hand kramade jag om Sally med den andra när hon äntligen kom ut! Vi var som en hel stoppkloss i korridoren där vi satt när snälla flickan gick igenom skötselråden med mig.
Innan vi gick pussade flickan på Sally och sa att hon varit snäll. En veterinär som gick förbi i korridoren sa att jag hade en mycket trevlig hund, att hon hade gosat lite med henne innan. Det gjorde mig glad att Sally verkar ha fått kärlek på sjukhuset.
Sen skulle det köpas specialkost till Sally. Och bokas in återbesökstid. Sally ville bara ut från djursjukhuset samtidigt som jag balanserade konserver, matpåse, bebis, alla papper, tratten till Sally och höll i kopplet. På väg ut reste sig en man och frågade om jag behövde hjälp men då hade jag redan koll på allt och tackade bara glatt när han höll upp dörren åt oss. Han var också dobermannägare visade det sig.
Lasta in alla i bilen, äntligen köra hem igen. Men nej, bilen startade inte! Batteriet hade svimmat av att jag lämnade värmaren på.
Sally gnydde i sin bur. Hon hade ont och ville hem. Bebis började gråta igen. Iris sympatiylade med bebis eller Sally. Nu brast det för bebiskånkande matten med tom plånbok. Jag började också gråta.
Gick tillbaka in och pratade med en i personalen. Hon hade någon vaktmästare som kanske kunde hjälpa. Själv gick jag ut till bilen och försökte säga snälla saker till bebis så att hon skulle sluta gråta.
Då kom dobermannägaren och en annan man ut. Tillsammans puttade de ut min bil en bit, körde fram en annan och med mina kablar jag hade i bilen startades min bil igen.
Tusen tack husse till kennel Grumium-hunden som tydligen hade skadat tassen!
Väl hemma fick Sally smärtlindring och slocknade sedan som ett litet ljus i korgen.
Själv har jag, efter att bebis äntligen somnade, läst igenom instruktioner och räknat ut matmängder och mattider till min lilla sjukling.
Nu är det minst en veckas vila som gäller för Sally med försiktig upptrappning av mat. Hon börjar med 22 g små matkulor var 2-3 h. Hon åt sin första lilla portion i ett nafs innan hon somnade om.
Nu får vi innerligen hoppas att ni slipper fler operationer. ❤
Krya på dig Sally❤ Bli frisk snabbt. Så du får snusa och gosa med lillasyster.
kämpa på Madde.. Expo,Anna och Asta. Hundlivet ingick, i mitt liv.