Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 När det brister och jag tar hjälp av hundarna – Livet med dobermann

När det brister och jag tar hjälp av hundarna

Jag förespråkar verkligen att man ska vara snäll och är rätt noga med att hundarna ska sköta sig eftersom de är en ras som många har respekt för och är rädda för. Men idag, idag har jag betett mig och använt mig av hundarna när jag gjorde det. Jag tror jag borde skämmas…

Jag hade varit ute och gått med barnvagnen och mer eller mindre tagit en promenad på 5 h. Hundarna hade varit hemma själva under tiden så när jag kom hem igen skulle jag bara raka vägen upp och hämta hundarna för att gå ut med dem. Utanför vår port hade en flyttbil ställt sig och parkerat så att jag inte kom fram med vagnen. Jag fick helt enkelt lyfta ur bebisen och sen klättra över den där lastbryggan bakom bilen för att komma in i huset.

Hämtade två hundar och med bebis på armen och koppel i den andra gick vi ut. Den här gången knödde vi oss runt hela lastbilen och när jag passerade föraren som satt i informerade jag honom om att han stod där man inte får. Sa även att det finns en ingång på baksidan och att det är där man både kan och ska ställa sig. En annan granne passerade och sa exakt samma sak som jag till föraren. Föraren svarade okok.

Så gick jag ett litet varv med hundarna och när jag kommer tillbaka till huset står lastbilen kvar. Föraren satt kvar i bilen och lekte med sin telefon och hade inte gjort minst tillstymmelse till att försöka flytta på sig.

Som info ogillar jag sånt här. Så jag gick något irriterad fram till lastbilen, öppnade dörren och utvärderade det faktum att han inte flyttat på bilen trots att vi både förklarat att han inte fick stå där, att han stod i vägen och sagt vart han skulle åka istället. Föraren börjar då tjafsa och det ska man inte göra med ensamstående mammor, inte den här i alla fall.

Jag gick därför bort till porten, satte hundarnas koppel i handtaget på dörren och backade sedan några meter. Iris hatar att bli uppbunden så hon brukar skälla när jag gör det. Men hon vet även att jag ogillar att hon skäller så jag hjälpte henne på traven genom att säga det ord som jag använder istället för ”revir” när vi tränar IPO. Det ordet kan Iris och hon började skälla som besatt, Sally hakade på. Själv satte jag mig på bänken och ropade glatt till föraren att här tänker jag sitta tills du flyttat på din lastbil. Jag berömde även Iris för hennes konstanta skällande.

Nu reagerade föraren. Han klev ut ur sin lastbil och insåg väl fort att genom den dörren tänkte varken han eller hans flyttkompisar gå. Iris skällde ju inte specifikt på honom men han såg nog inte någon skillnad. Ungefär samtidigt kom hans kollegor och två av mina grannar. Grannarna ville samma sak som jag, att de skulle flytta lastbilen. Så jag sa åt hundarna att vara tysta igen, höll upp dörren åt alla och informerade sedan om att hundarna stannar tills bilen är flyttad. Plötsligt var det fyra flyttgubbar som började tjafsa istället för att agera. Så jag frågade om jag skulle flytta lastbilen åt dem eftersom fyra vuxna män uppenbart inte klarade av uppgiften. Istället började de diskutera med mina två grannar. Någon tant som hade koppling till själva flyttlasset kom ut och la sig i. Så jag erbjöd mig igen att flytta på lastbilen åt dem eftersom män ibland har en tendens att bete sig som en syjunta när en kvinna säger åt dem vad de ska göra.

Jag vet inte om det var Iris och Sally, jag eller en av mina grannar som lyckades övertyga dem men de gav upp efter några minuter. Så då tog jag min barnvagn och hundarna och gick in. Flyttgubbarna följde efter mig men sa inte så mycket.

I mitt hus finns en stor och en liten hiss, den stora fanns inte på plats. En av flyttgubbarna sa lite tufft att stora hissen är på översta våningen ”…så du får vänta här nere” och började röra sig mot hissen för att de skulle kliva in i den. Inte visste han att vi gör detta ett par gånger per dag och klämmer in oss med millimeterprecision i den lilla hissen. Så jag mjölkade det hela lite till bara för att jag kunde, hur barnsligt som helst

Släppte hundarnas koppel och sa sitt. Öppnade hissdörren och sa till Iris att gå in. Jag hade en sådan jädra tur att Iris gick in och satte sig perfekt i det hörnet där hon skulle vara. Körde in vagnen, vände mig till Sally och sa ”gå in”. Sally svängde i rumpan som hundar gör när de svänger in fot vid förarens fötter, satte sig perfekt på den lilla yta som fanns kvar. Jag tittade upp på flyttgubben och sa något i stil med att alla är inte lika tröga när det gäller att flytta på sig, log sedan och önskade dem en bra dag innan hissdörren gled igen.

Redan i hissen på väg upp frågade jag Iris va fan som flugit i mig. Sedan berömde jag henne för att hon skött sig så strålande och växlat från skällmmonster till mönster-hiss-hund. Inte hennes fel att matte är galen liksom.

Väl uppe i lägenheten gick jag runt och skämdes en stund. Tröstade mig med att det nog tar några år innan jag blir så där dryg igen.

2 svar på ”När det brister och jag tar hjälp av hundarna”

  1. Hurra för dig och hundarna. Så jädrans bra gjort! Sorgligt att det inte räckte med en tillsägelse från dig och grannarna utan att det skulle bli en dispyt. Så sjukt olönt. Nej här behöver du inte känna någon skam eller skuld. Det får flyttgubbarna stå för själva. Hur svårt ska det vara att fatta att de inte är ensamma i hela värden och att visa hänsyn. Eloge till dig!

Lämna ett svar till Annika i Lindby Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *