När Lina slutade löpa nu till helgen (äntligen!) så uppkom ett nytt litet problem. Lina blev dålig i magen. Om detta har något samband har jag ingen som helst aning om. Jag vet dock att hon bara ätit vanlig hundmat och inget annat. Natten mellan söndag och måndag väckte Lina oss inte mindre än sju gånger och ville gå ut. Jag låg där i sängen och tänkte ”Jävla hund, go ahead, bajsa på golvet jag orkar inte gå ut en gång till” men sen går man ju ut i alla fall och tycker mest synd om henne och inte om sig själv, erkänner att hon är duktig som väcker oss och säger till.
Måndag morgon ringde jag veterinären och sa att jag skulle komma in till dem och köpa några tabletter samt att Lina skulle fasta och sedan börja med magvänlig diet i form av kokt ris och kokt fisk några dagar. Så jag åkte och köpte piller, Canikur.
På tunnelbanan hem satt jag och läste i Canikur-foldern jag fick med mig. Tuggabletterna äts av 97% av alla stora hundar, bra. Jag läser igenom alla OBS!-en, om hunden inte dricker eller om den får påverkat allmäntillstånd så ska veterinär kontaktas. Plötsligt blir jag alldeles kall i magen, tänk om Lina har fått försämrat allmäntillstånd under tiden jag varit borta? Bäst att ringa Magnus som är hemma med henne. Hon är som vanligt, ligger och sover i korgen. Kan ändå inte låta bli att börja tänka i skräckversion av allt. Plötsligt tänker jag på det faktum att Lina kommer att dö en dag. Får total ångest, vill bara hem och klappa min hund!
Väl hemma igen så knaprar hon utan problem i sig tre Canikurtabletter. De är i lillfingersstorlek så det är ju tur att 97% av hundarna gillar dem. Lina känns som en liten, liten hund. En liten som inte klarar sig själv och som man måste ta hand om extra, extra noga. Kanske som en pudel eller en bichon frisé. (De kan säkert vara jättetuffa men jag tycker de ser lite extra hjälplösa ut.) Jag känner ett behov av att klappa min Lina extra mycket och att prata väldigt snällt och uppmuntrande till henne. Vill helst ligga i korgen med henne, men låter bli.
Jag har skrivit det förr, jag kommer att bli en neurotisk småbarnsförälder.
Mitt korviga lillfinger och Canikur