Sprang min långa runda med Iris i dag. Den är lite över 8 km och det är träning varenda meter. Insåg i dag att jag nog aldrig är så konsekvent och fokuserad som just när vi springer.
Förut brukade jag släppa Iris när vi kom till ängen precis i början av rundan, då går hon alltid på toaletten i det höga gräset nämligen. Samtidigt vill jag att hon ska kunna springa lös med mig utan att fara runt som en skottspole. Därför har jag slopat fritt spring på ängen och börjat träna på att hon ska springa vid min sida lös även där.
Släpper henne vid olika ställen under rundan och låter henne springa lös mellan några hundra meter och några kilometer, hela tiden med kravet att hon ska springa fint vid min vänstra sida. Likadant släpper jag henne efter varje hundmöte vi har, så fort som möjligt.
Har hon koppel på sig så får hon inte dra ett smack, inte ens springa för långt fram.
När vi sprang förbi några hästar som stod och hängde ut med huvudet över staketet så bytte jag sida av vägen för att komma så nära som möjligt. Där hade jag koppel på och Iris lämnade min sida för att svänga mot hästen. Då sa jag NEJ, vände och sprang tillbaka typ 20 meter och sprang förbi hästen igen. Iris sprang fint andra gången och då berömde jag, tackade hästen och så sprang vi förbi några av hans kompisar lite längre fram.
I slutet av vår runda springer vi i motionsspåret och på ett ställe går spåret väldigt nära en villatomt där några hundar alltid skäller på oss innanför staketet. I dag hörde jag hundarna redan på långt avstånd och när vi kom närmare så såg jag att de hade förökat sig och blivit fyra hundar som skällde innanför staketet.
Lämnade genast spåret och sprang upp på vägen utanför deras hus och följde staketet med fyra galet skällande hundar på andra sidan. Iris pallade inte att vara lugn och hoppade ut i kopplet och sa voff tillbaka. Så då sprang jag in på spåret igen, vände tillbaka och tog en runda till längs staketet. Nu var Iris tyst men gjorde ett skutt ut i kopplet precis på slutet. Jag berömde skitmycket och sprang vidare.
Tillbaka på den lilla ängen där vi började och Iris ser en kvinna med barnvagn komma gåendes rakt mot oss på ängen. Iris börjar spana på henne, träningsmöjlighet! Släpper Iris lös och byter lite riktning (för att inte skrämma henne med barnvagnen) och sen är det röststyrning hund för att hon inte ska lämna min sida. Iris ser några feta kråkor och sticker, kallar in och hon vänder. Berömmer inkallningen som en tok och hopp och lek i farten.
Sista 600 m springer vi på vår villagata och där släppte jag henne också. Härifrån httar ju Iris hem men hon fick snällt springa lös vid min vänstra sida. Vi fick möte med tre bilar och då saktade vi in och stannade och jag kommenderade ”fot”. Iris satte sig så fint och tittade på mig.
Och så där håller jag på i de 58 min som rundan tog i dag. Kanske är det löjligt, kanske överdriver jag, kanske ställer jag för höga krav?
Samtidigt så får jag ont i knät när hon drar och får jag ont kan jag inte springa mer. Iris måste springa fint och bäst vore om hon sprang lös hela rundan och då måste jag veta att jag har koll. Och man får vad man tränar när det gäller dobermann.
Dessutom önskar jag att ni kunde se oss där vi kommer springades och Iris springer snyggt vid min sida på en grusväg i det skånska landskapet. Det är helt underbart, känslan är… det går inte att beskriva i ord!
Nu fick jag en målbild. Tack! Tror jag ska skriva ut ditt blogginlägg och sätta upp på dörren ;-)
Oj! Hade jag vetat att texten skulle åka upp på dörren hade jag filat mer på min text! ;)
Måste börja med att säga att 8 km på 58 min är inte dumt, siktar du på milen under en timme? Det gör jag! :)
Tycker det är bra att du är stenhård, jag varvar mellan våra hundar och dom får följa med varannan gång och skulle dom leva för mycket rövare så skulle jag inte orka ha med dom så jag har varit stenhård redan från början! Nu ska jag ta och beställa ett hundförarbälte + dragsele till båda så ska dom få börja springa i drag vissa gånger också. Matte behöver lite hjälp efter den långa vilan ;) Tror det kan bli en utmaning också, ibland får dom dra och ibland är det springa fint vid sidan som gäller.
Själv är jag lite irriterad över den tiden, det snattar rätt mycket tid och energi att springa med Iris. Jag är nämligen helt övertygad om att jag springer milen på 60 min en bra dag. :D
Skulle gärna låta Iris springa i drag men då det också gör att jag känner av mitt jävla knä så blir det väldigt sällan. Annars är det ju väldigt skönt att få lite hjälp framåt.
Hur långt brukar du springa?
Ju hårdare du är nu, desto mer kan du släppa på det längre fram om du skulle vilja!
Låter kanon tycker jag!
Försöker komma igång och jobba med tjejerna jag med men blir förkyld konstant så…
Faran kommer nog alltid få vara i koppel när vi joggar, men Axxa kommer jag jobba med precis som du gör med Iris, så småningom…
Kram
Ja planen är väl att kunna släppa på det senare. Får se om Iris går att tämja i löparspåret bara… :lol:
Hoppas att du kommer ut med dina tjejjer snart också, det är kul att springa med hund!
Vad härligt det låter :D haha, jag känner nästan att jag måste ge mej ut och jobba på kondisen när jag läst detta. Så mycket som jag håller igång, så har jag verkligen ingen kondis ! Liten uppförbacke och det är kört :P
Du är ju proffsryttare och har oanade benmuskler och kondis! :yes:
Du får hitta en bra runda utan jobbiga backar :D
låter härligt! dock brukar jag alltid ha hunden kopplad om jag ser att någon kommer, särskilt med barn: inte för min skull eller för att lydnaden inte sitter, utan för att inte skrämmas (jag blir själv illa till mods av lösa hundar hur snälla dom än är så känner man dom inte ju!)
Jag tänkte skriva ”samma här” men jag förstår att du syftar till hon med barnvagnen.
Hon var långt bort och jag vek av i annan riktning så jag hoppas att jag inte skrämde henne… Men självklart ska man visa hänsyn när man kommer springades med en vovve, särskilt om man har en stor vovve.
Ja, då är det kanske en annan femma om man är en bit bort! Jag minns när jag bodde i GBG och med jämna mellanrum såg en ung man med en rottweiler, dom bodde nog rätt centralt. Hunden var ALLTID lös, bland folk/hundar/bilar/cyklar/spårvagnar, men vek såklart aldrig av från killens sida. Självklart var lydnanden på hunden säkrare än ifall hunden skulle vara kopplad och olydig med tanke på hur jäkla stark en 65-kilos rottweiler kan vara, och man ville liksom slappna av när man gick förbi med sin egen hund, men nånstans fick jag alltid en klump i magen och kände ett visst obehag ändå varje gång jag såg dom ”… tänk om den får för sig något?!”
Jag har ju inte dobermann utan riesen och där är det precis som någon tidigare skev, det gäller att vara benhård från början och sen isf släppa lite på tyglarna när hunden förstått! Jag brukar varva löpturerna, ibland får de springa lösa och ibland får någon dra beroende på vad jag vill träna, att träna fart är allt väldigt kul ibland ;)
Ser fram emot när du börjar tävla drag med dina dobbisar! Det är på tok för få som gör det, under mina två tre år som aktiv så har jag sett en dobermann på barmarkstävlingarna – EN dobermann! :O Tråkigt då rasen var riktigt svårslagen för ett tiotal år sedan.
Jag träffar och känner nästan bara dobermannfolk. Det är dobermannfolk som jag har koll på och som sagt, ingen av dem tävlar i drag. :(
Så jag har aldrig kommit i kontakt med dragfolk bara IPO, skydd, lydnad, agility, spår och sök-folk. Det har liksom aldrig fallit sig naturligt att lära mig mer om draget.
Jag kollade upp ditt tips om SPHK Södra direkt kan jag säga men deras hemsida var lite rörig men ska försöka kontakta någon lämplig person där. :-D