I mars sprang vi närmare 80 km. I april 70 km. I maj månad 0 km. Dåligt!
Som tur var så har husse sprungit med hundarna så det är egentligen bara jag som inte rört på mig.
Orsakerna är flera men jag skyller först och främst på dobermanntidningen. Den äter tid!
Nu är det juni och jag har laddat för att ge mig ut och springa igen sedan mitten på maj. I går tog jag så äntligen på mig löparskorna igen och sprang tillsammans med Iris.
Det blåste halv storm och när vi sprang i motvind var det kämpigt. Vi sprang i sol, då blev det varmt och jag fick dra av mig den långärmade tröjan. Det började regna och iskalla hårda droppar gjorde att jag fick dra på mig samma tröjja igen. Iris såg lika nöjd ut hela tiden.
När vi hade sprungit 13 km kommer man till ett parti där det blåst upp sand från åkrarna på grusvägen. Det är som att springa på sandstrand där. Det tog musten ur mig och jag fick kämpa för att inte börja gå istället. Iris tolkade det långsamma tempot som att vi hade börjat gå och började plötsligt nosa och letade efter kisställe.
Jag var så trött att när Iris tog några snabba steg så drogs jag med och ner. Iris hann undan men jag föll i backen. Efter det tyckte nog Iris lite synd om mig för sen travade hon väldigt fint vid sidan. Jag märkte på henne att hon tyckte jag var konstig men har aldrig varit så trött och slut i benen som jag var från 13 km och de sista 4 km hem.
Det är nästan så jag blir arg på Iris för att hon orkar springa så långt och så lätt, detta är ju bara uppvärmning i fjöstempo för henne. Fast tanken på att ha en hund som inte orkar mer än jag känns skrämmande. Hade jag inte haft henne med hade jag inte ens sprungit.
Här är vår runda som blev 17 km allt som allt. Vi sprang den på 1 h 51 min.
Det mesta av rundan är mitt mellan åkrar och ängar och delvis genom skog. När vi springer ut mot Barsebäck och vänder där och springer tillbaka ser man ut över havet, bort till Danmark, Öresundsbron och Malmö med Turning Torso. Det är rätt fint!
För ovanlighetens skull såg vi inte ett enda rådjur istället vimlade det av kossor. Iris är nyfiken på de stora djuren och de stora djuren är lika nyfikna de. De glor på varandra kan man säga!
Hästarna vi springer förbi kan stå och hänga ut över sina staket med huvudet när vi springer förbi, Iris är duktig och voffar inte på dem även om hon nästan skulle kunna bita dem i mulen så nära de är ibland.
Jag siktar på att komma upp i 100 km denna månaden, ska bara försöka hitta på en runda som är 2 mil så jag vet hur det känns att springa halvmaran!
17 kilometer hur f*n orkar du !! Jag orkar typ inte springa 500 meter !! :(
Men så var det ju det jag knappt gjorde! ;) 1,7 mil låter mycket men är inte så långt när man väl är ute och springer. Särskilt med hund, då har man ju sällskap också.
Och nog tusan tror jag du orkar springa mer än 500 m… ?:-)
Vilken hurtbulle du är! Det gillas ;)
Jag behöver avboka våran lekdejt, jag har trippelbokat mig den helgen :( Dessutom anmälde jag mig till fel tävling så det blev inget Höganäs. Typiskt mig :-P