I går satt jag i soffan och tänkte på att jag aldrig försökt lära Iris krypa. Fick ett infall, reste mig ur soffan, gick och hämtade klickern. Iris följde nyfiket efter.
Iris är varken särskilt klickerklok eller klickertränad men hon vet att klickern är klickern och inte vilken plastbit som helst. När jag dessutom rotade fram en liten frolic eller två då var Iris förväntan så hög att hon inte kunde hålla tassarna på golvet utan var tvungen att hoppstudsa med mig tillbaka in i vardagsrummet samtidigt som hon försökte hålla Lina på avstånd. (Lina måste bort från frolicarna!)
Med klickern i ena handen och en frolic i andra var det så dags att försöka klura ut; hur få liten svart hund på bästa sätt att förstå att hon ska krypa? Under tiden gummibollade Iris runt mina fötter.
–Sitt.
–Braaa sitt Iris.
–Ligg.
–Braaaa ligg Iris.
Nu då? Varför tänker jag inte efter före?! Stön. Tänka fort, tänka fort! Iris vet att mattes hand ibland funkar som targetplatta och att man ska sätta nosen på den, vi testar.
Iris är smart och Iris är lättlärd men just här infinner sig stunden. Den lilla galna stunden precis innan hunden fattar vad det är matte klickar för. Då Iris som är full av energi inte förstår, testar allt och ligger på en sån nivå av stress att när hon gör rätt upplöser klicket allt hon precis gjorde. Iris flyger upp, hoppar efter mer godis, skäller, gnyr, studsar!
Vi börjar om. Ligg. Ut med handen som target och Iris sätter dit nosen. Jag testar omedelbart att vänta ut henne en liten sekund till och Iris frustration tar över direkt, varför klickar inte matte fast jag gör rätt? Ljud, hopp, frustration.
En gång till. Ligg. Handen framför nosen och Iris sträcker fram huvudet för att nå handen, hon skjuter ifrån lite med baken för att nå. Braaaa Iris, klick och frolic! Hopp och studs och glädje, Iris vet vad hon ska göra nu.
Vi övar några gånger till på mattan i vardagsrummet den lilla galna stunden är borta. Nu ska vi lära oss krypa.
Haha låter bekant :)
Snygg bild, ritar du själv?
Det är en härlig stund när hon vill så mycket men jag är glad att hon fattar fort så man slipper den stunden lika fort!
Ja, det är min egen teckning. Ibland när jag inte har bilder att illustrera vad jag menar eller hur det såg ut så blir det så här… :-P
Kul, att läsa dina inlägg! Det händer saker här :-)
Dobermannlivet är som roligast när det händer saker! :-D