När jag skrev mitt första inlägg om avel (2007) på bloggen fick jag respons direkt från Linas uppfödare. Hon försökte tysta mig så gott hon kunde. Först genom att låtsas vara ledsen och hänvisa till att hennes kennel ”hängdes ut”, när inte det fungerade bytte hon metod och det blev mer hot och skrämsel.
År 2009 skrev jag nog de flesta inläggen om avel. Det var nog då jag började använda mig av ordet bajsavel (dvs skitavel).
När jag tittar tillbaka så var det inga revolutionerande saker jag skrev, det rörde sig dessutom om väldigt få inlägg. Jag hade egentligen bara fått upp ögonen för RAS och insåg att uppfödare sa en sak på sina hemsidor och gjorde något helt annat i praktiken.
På hemsidorna var det så fint om hur de födde upp dobermann som var allaroundhundar, de satsade på mentalitet och hälsa. Det var en perfekt kombination där valparna förväntades bli perfekta familjehundar och träningsmaterial. De hade friskhetsintyg och satsade självklart på kvalitet framför kvantitet. Givetvis var föräldradjuren mentalt stabila och tillgängliga med god exteriör. Problemet var bara att alla skrev det på sina hemsidor.
Verkligheten var en helt annan. En del uppfödare talade givetvis sanning men det var rent omöjligt att veta vilka. På hemsidorna skrev man ju bara om de valpar som lyckats på tävling eller gjort bra ifrån sig. De hundar som dog unga, hade problem, blev sjuka nämndes inte alls.
Avelstiken gick bra på utställning och visade sig vara ”mycket lovande i tävlingsträningen”, man fick tro på uppfödarens ord om att hon skulle bli något stort i framtiden. Att hon än i dag aldrig tävlat har väl de flesta glömt, hennes valpar går ju i dag i avel och nu är det på dem man riktar fokus. Att hon bet folk hon mötte på trottoaren på morgonpromenaden nämndes inte alls. Avelshanen som hade helt pajjade bakben fick flera valpkullar, han hade bra utställningsmeriter. Tiken som var rädd för sin egen skugga parades flertalet gånger. Valpköparen kunde bara läsa hur nära släkt avelstiken var med den senaste IDC-vinnaren.
Samtidigt växte min egen blogg och genom den fick jag kontakt med fler valpköpare. Plötsligt kände jag mig inte ensam om att bli hotad till tystnad av sin uppfödare. På my.opera, där jag först började blogga, började uppåt 70 andra dobermannägare också skriva blogg. Dobermannbloggarna blev större, snyggare och fler än kennlarnas hemsidor och de flesta bloggare skrev uppriktigt och ärligt om problem i träningen, sjukdomar, avlivade hundar och framför allt; orsaken till varför hundarna dog eller togs bort.
Skvallervägen fick jag höra vad en del uppfödare sa om mig och det jag skrev om avel. (Dvs citerade RAS som svenska dobermannklubben stod bakom). Några uppfödare gick så långt att de bloggade om mig, drev med och försökte göra sig lustiga över det jag skrev. Flera uppfödare har varnat sina valpköpare för mig.
Den enda gången en uppfödare faktiskt våga säga något högt så jag hörde var på ett möte där en uppfödare utbrast att man måste få stopp på de här bloggarna som bara skriver om bajsavel. Det är då man vet att man är stor, när bloggen tas upp på medlemsmöten i svenska dobermannklubben och uppfödare försöker skrämma folk från att prata med mig.
För bloggen är stor nu. En av Sveriges tre-fyra största och mest vällästa hundbloggar. Det är den största rasbloggen, följaktligen även den största dobermannbloggen och den får nya läsare hela tiden. Chansen (eller risken beroende på hur man ser på saken) att en nyfiken dobermannspekulant hamnar på min blogg är större än att personen hittar till de olika kennlarnas hemsidor.
Samtidigt har det hänt något i dobermann-Sverige på den sista tiden. Det är inte längre ”fult” att skriva om hälsa. Det är inte längre fult att fråga efter dödsorsaker (även om några fortfarande gör sitt bästa för att mörka så gott de kan), det är inte längre bara uppfödarna som är pålästa eller har åsikter. Krav på lite äldre och testade avelsdjur är inte längre något konstigt.
Jag känner inte längre ett behov av att försöka göra folk upmärksamma på det jag upplever vara problem inom rasen, svenska dobermannklubben gör ett så bra jobb redan med många uppfödare i spetsen. Facebookgruppen Dobermann-Sverige får några nya medlemmar varje vecka, där skrivs det flitigt och det märks tydligt vilka uppfödare som vågar och vill ta debatten och vilka som fortsätter gömma sig på egna hemsidor och bloggar där de aldrigt behöver bli ifrågasatta och allt fortfarande är perfekt.
Själv har jag istället ägnat året åt att blogga om bra kullar och uppfödare. Det känns jättekul!
Det som känns trist är att en snabb titt på lite olika kennelsidor fortfarande gör mig besviken. En av de kullar som är aktuella just nu står det till exempel ingenstans att mormorhunden dog av DCM och att flera av hennes avkommor gått samma öde till mötes. Inte helt oväntat är avelstiken inte testad för DCM. Kenneln är inget undantag, många kör på som vanligt. Min gissning är att valparna hamnar hos förstagångare.
Jag upplever också att det blivit en tydligare uppdelning mellan uppfödare som har bra hundar (mentalt, friska, testade, tävlade) och de som bara är vackra ord på en hemsida. Jag tror och hoppas att valpköparna börjar lägga märke till just den skillnaden mellan kennlarna.
Så visst har vi en bra bit kvar men jag upplever att gruppen dobermannägare/uppfödare som arbetar åt samma håll blir större och större och det är det som räknas.
Har följt bloggen i flera år och måste säga att det är nog en av de bästa bloggar som finns! :-D
Här har man lärt sig att tänka lite ”utanför lådan” då de gäller avel, mentalitet osv.. detta är ju nått som alla hundköpare borde tänka på, fundera på vad de e man får, och inte bara en fin hund…
Tack för snälla orden Marcus! :-))
Fortsätt att diskutera och fundera, utan det kommer aldrig nån förändring! Jag önskar att det vore mer okej att prata om hälsa hos Riesen, det är MÅNGA som avlar på hundar som har flertalet syskon med tex kloproblem eller hudåkommor. Allt bortförklaras med att ”nä men hon är bara lite känslig för det proteinet” eller ”klorna blir förstörda eftersom tiken bor i stan”. Tragiskt…
Keep up the good work! Folk måste få upp ögonen och det hjälper du till med :)
Det kan inte vara lätt att vara uppfödare och skylla dåliga klor på att hunden går på asfalt. Tänk vilka problem alla stadshundar hade haft…
Tack för pepping!
Det har varit super det du har bidragit med, men jag hoppas inte du lutar dig tillbaka för det är långt ifrån bra än. Jag tror dessutom att man genom att diskutera det håller det vid liv. Det var T ex en eller kanske två kullar som föddes efter två hjärttestade föräldrar detta år. Inte särskilt imponerande…:( Att testa en 2-3 årig hund som sedan går i avel, kan man ju också ifrågasätta… Hur många, än så länge, visar tecken på DCM vid 2-3 års ålder?
Fortsätt du att ifrågasätt Dobermannaveln, om inte för oss redan insatta i alla problem utan för alla andra! Det skapar press på att skärpa sig, för hela tiden försöker tik/hanhundsägare hitta anledningar till att just deras hund ska få gå i avel. Alla som vill använda just sin hund, trots att den inte är testad har en ursäkt. Ursäkter som får åtminstone mig att vilja kräkas, sånt jäkla skitsnack!
Bra jobbat i alla fall Madde!!! :yes:
Ja, kanske är det bra om man håller ämnet vid liv så ingen uppfödare somnar ifrån debatten där hemma i soffan! ;-)
Jag får det till minst tre kullar detta år där man kollat avelsdjuren ordentligt med avseende på DCM. :yes:
Sist men inte minst har du varit väldigt öppen med Selmas sjukdom och det bidrar ju minst lika mycket när någon som du som är så framgångsrik och duktig är ärlig och berättar hur det ligger till. Då är det lättare för fler att våga berätta!
Jag hoppas att jag kan bidra till öppenhet, för det finns enligt mig inte någon som tjänar på att man mörkar sin hunds eventuella sjukdom.
Skönt att höra att det var tre kullar, en till testad kull är åtminstone en till så att säga…;)
Tror absolut att debatten ska hållas levande, annars blir det som nyheter man hör på TV. ”Vad hände med alla vanvårdade gamlingar? Är problemet löst nu eller?” Nej förmodligen inte, men diskussionen har dött ut och då tror jag tyvärr att även förändringen till slut stagnerar.:-(
Dobermannrasen har påbörjat en intressant förändring, men än är det långt kvar. Eller rättare sagt så tror jag att det alltid kommer finnas anledning att diskutera rasens hälsa. Gäller på inget vis endast Dobermann kanske jag bör tillägga…;)
Som jag sa förut, jag älskar ditt engagemang!
Håller med Maja! Jätte bra att diskussionerna hålls vid liv så att som en själv blir mer påläst och intresserad av avel inom rasen.
En liten sak bara, jag är ”förstagångare” Min familj köpte en beagle som jag har nu men första dobberägare. Jag letade och kollade i 2år och hade alltid en kennel i fokus som jag verkligen ville ha ifrån, just för att hon testar sina avelsdjur och noggrannt väljer hane. Menar bara att det behöver inte bara vara ”förstagånare” :-)
Att vara förstagångsägare till dobermann är ju inte dåligt! Det är bra, det betyder att vi blir fler inom rasen, hehe!
Allvarligt så är det ju självklart så att man kan ha koll även om man aldrig haft en dobermann förut. Du som har redan har hund har ju säkert redan koll på både hund- och avelsdata osv.
Man kan ju ha tur att halka in på bra kennlars hemsidor när man letar valp också även om man råkar vara helt grön.
Jag formulerar mig så här istället; Min gissning är att valparna INTE kommer att hamna hos folk som har koll eller som haft dobermann förut.
Sen kan jag säga att jag blir otroligt nyfiken på vilken uppfödare du syftar på…
Ja du, inte bara dobermannrasen har problem kan jag lova. Problemet som jag har upplevt är att man lägger alla hundens svårigheter hos ägaren. Dåliga mentala förutsättningar blir plötsligt ett ägar/ledarskapsproblem.
Du har skrivit ett mycket bra inlägg, första gången jag träffade en Dobermann var faktiskt igår. En brun vacker tik kom med i min sökgrupp. Flamsig till tusen och jag hade en känsla av att hon behövde springa tio mil för hon hade mycket spring i kroppen. Är rasen så?
Fin var hon ialla fall.
Du menar att man skyller på ägarna istället för att avla på bättre hundar? Är säkert skönt som uppföadare att det inte behöva skylla på aveln sin i alla fall…. :-?
En dobermann har mycket spring i benen och mognar sent. Så du lär nog få se den där hunden springa rätt mycket! :laugh: Hoppas att hon slår på näsan och inte bara springer runt.
Måste säga att din blogg var första stället jag hörde talas om DCM på. Hade jag inte sett dina inlägg hade jag kanske fortfarande haft noll koll. Man blir nyfiken på vilka uppfödare du syftar på, vilka som är ”bra och dåliga”, men tycker det är riktigt bra att du inte hänger ut folk på din blogg med många besökare.
Jag tycker det är så svårt, känner inga dobermannägare förutom uppfödare och ägarna till kullsyskonen som bor långt borta, och då känns det som att jag inte vet hur det står till i dobermannvärlden. Hur vet man vilka uppfödare som är ärliga och seriösa? Är det alltid fel att avla på en hund med en DCM-förälder, hur gamla ska hanarna vara, hur tar man reda på vilka hundar i stamtavlan som är sjukdomsdrabbade? Sånt är omöjligt att få svar på om man inte har kontakt med ”den världen”. Men tycker bl.a. att SDK har tagit ett stort steg framåt och lagt ut bra information om DCM på sin sida. Och jag önskar att fler gör som du, talar öppet om DCM och arbetar för rasens bästa!
Då har jag ju bevisligen gjort lite nytta genom bloggen i alla fall även om jag tror att du förr eller senare hade hört om det ändå.
Det ÄR svårt! Eftersom så många hundar bär på genen och det antagligen nedärvs som det gör så kan ju faktiskt två drabbade hundar få en fri valp. Många av Linas kullsyskon är ju döda och hennes pappa också, jag kollade hennes hjärta innan hon skulle fylla 7 år. Skulle hon ha varit en bra avelshund ur DCM-synpunkt? Vet inte.
Även om man kan bli ledsen över att en del uppfödare inte bryr sig så är det många som tillsammans med SDK gör det och engagerar sig massor, det får man inte glömma!
Synd att du bor så långt från andra dobermann, det är kul att vara med andra som har dobermann! :)
Jag tycker du ’skyddar’ dem uppfödare som inte testar sina avels tikar och hanar !! Det är bara bra om alla får reda på villka dem är. Ut med det bara !
Jag tycker din blogg är den bästa fortsätt skriv om avel det är viktigt.
Jag kan förstå att du tycker så men jag tycker att det är en kortsiktig lösning att peka ut enskilda uppfödare. Vem vet, deras nästa kull kanske är den bästa någonsin?
För dem som då inte orkar engagera sig lika mycket i att ta reda på saker själva har då bara läst på min blogg att det är en ”dålig” uppfödare. Nej tack. Däremot började jag ju i år med att blogga om de kullar som jag tyckte var bra, mycket skojigare än det motsatta.
Jag lovar att fortsätta blogga om avel!
Jag minns att jag tyckte du var så modig när du skrev det där första inlägget. Fy för att ge sig in i debatter med andra hundägare, även om jag har åsikter så orkar man ju knappt argumentera mot vissa. Eloge till dig!
Tack Alexandra!
Stundtals har jag ångrat mig genom åren kan jag säga. När jag fick höra att någon ville köra över mig med bilen eller när jag får reda på att någon skriver elakheter om mig, då blir jag jätteledsen.
Jag ogillar konflikter och fick jag bestämma skulle alla vara sams och snälla mot varandra även om man har olika åsikter.
Ny läsare och tycker att du har en trevlig blogg, fortsätt som du gör =)
Tack Camilla! :)
Jag är en av dom som (tror det är många fler) som googlade ”Dobermann” och hittade din blogg.
Sen dess har jag följt den :)
Tänk så många blivande Dobermannägare som googlar ”Dobermann” innan dom har bestämt sig för ras.. Känns bra tycker jag!
Eva, det är helt klart den största och bästa saken med bloggen, alla fantastiska dobermannmänniskor jag lärt känna genom den!
Jag är jätteglad att jag träffat Vega och dig! :))
Jag har följt din blogg ett tag, gillar verkligen din layout, bilderna och sättet du skriver!
Till ämnet, jag har inte dobermann som ras personligen, men min unghund har uppvisat problem med allt möjligt. Allergi är en mycket trolig förklaring som vi utreder nu, uppfödaren skyller allt på oss och hävdar att det inte finns i rasen… Det, samt glaskroppsframfall hos pappan mörkas (han fick det diagnostiserat innan vi hämtade valpen). När allergi bekräftats kommer jag berätta för ALLA om detta, så förhoppningsvis avlar de inte vidare på syskonen. Gällande DCM, har jag sett att min andra hunds farbror har drabbats av detta, blir så uppgiven. Nästa hund kanske får bli en vuxen hund som är konstaterat frisk?
Så tack, för att du tar upp ett känsligt ämne, för att du skriver om detta så väl.
Tack för snälla orden Tove!
Jag blir väldigt upprörd när jag läser om uppfödare som beter sig som din. Skyller på er att hunden visar tecken på att vara sjuk/allergisk på något sätt! :-X
Alla hundar kan ju ha otur och allt behöver ju inte vara ärftligt eller bero på fel i aveln. Som uppfödare vill man väl veta vad som är fel och lära sig mer om sin egen ras och uppfödning?
Hoppas innerligt att ni får svar och hjälp med er hund i alla fall så den får långt och problemfritt liv!
Vill tacka för att du skrivit om det du skrivit, vi valde att vänta med Dobermann, det är svårt att veta om raser när man inte haft den tidigare, inte förrän man har haft sin första hund av en viss ras som man verkligen kan ta del och relatera, här är ju bloggar bra! Speciellt när den tar upp problemen också, för det är sällan man kan läsa sig till allt sånt på ett ärligt sätt, speciellt när det inte finns på SKK hunddata.
Det är en nackdel med mig och min blogg, jag har ju bara haft dobermann. Det saknar jag ibland att ha lite eller inget att jämföra med. Apropå att relatera alltså…
Tack för kommentaren! Bloggar ÄR bra! ;)
Hej!
Ville bara tacka för att du skrev det här inlägget, sökte efter din gamla blogg och hittade igen alla inläggen. Tack för det, verkligen!
Jag har min första hund nu, när jag köpte henne visste jag ingenting. Hittade en annons på blocket och tänkte 6000, det är ju inom mitt pris! Hämtade henne i juni och var överdrivet lycklig, reflekterade inte alls över alla konstigheter som var med den kenneln. Trodde att det skulle vara så..
Hon och hennes kull är oreggade i SKK, hennes pappa är också oreggad och inom ”min” ras så behöver man HD röntga och PRA testa hundarna innan dom får användas i avel, det här har inte hänt med någon av hennes släktingar senaste 7 åren. Insåg även ”försent”, skyller på valplycka, att hennes farmor och mormor är samma hund. Och idag när jag fick hjälp av en vän att kolla SKK’s hunddata så hittar vi att hennes morfar är pappa till hennes farfar…
Fortsätt prata om avel, speciellt för oss som inte kan något får oss en tankeställare. Nu ångrar jag att jag inte hittade din blogg innan jag köpte min hund, då hade jag kanske fått svar på alla frågor jag har idag. Hundköpet är absolut ingenting jag ångrar, hon är det bästa som hänt mig, men jag ångrar att jag inte ifrågasatte kenneln. :-((
Åh om du visste hur mycket jag känner igen mig i det du skriver!
Jag hade längtat efter dobermann så länge jag kunde minnas, läst på och försökt ta reda på men i böcker, inte hunddata på SKK. Jag hade liksom ingen anledning att tro att uppfödaren ljög eller blåste mig på pengar även jag i efterhand kan erkänna att magkänslan sa mig något annat.
Jag kände mig bitter och arg ett tag där i början men i efterhand är jag tacksam, jag hade aldrig lärt mig så mycket eller så fort om det inte vore för alla problem som jag stötte på. Bloggen började jag ju faktiskt skriva för att jag inte hade en vettig uppfödare att prata med, det blev min egen kanal även om det tog lång tid innan jag vågade skriva vad jag ville i den.
Stor kram på dig och din hund!
Man blir alldeles för lycklig av hundar, allt det rationella försvinner. Det är nog enda nackdelen med hundar faktiskt :)
Min kompis hittade att flera av min hunds mammas släktingar (bl.a helsyskon) är PRA bärare (B), och vissa har fått förbud att användas i avel. Mailade tre kennlar som jag märkt är väldigt insatta och har fått svar på allt jag undrat plus lite till, men det som oroar mig är att jag aldrig nämnde kennel namnet i mailen men de förstod direkt vilka jag pratade om. Så många kennlar, och jag lyckas hitta denna..
Enda jag känner mig glad över är att jag nu VET att jag måste hålla lite koll på symptom på PRA, om jag inte kollat runt så hade jag fortsatt som vanligt och hade inte alls varit förberedd på om det skulle hända. Nu är hon ju bara snart 8 månader, men det är bra att veta i tid :)
Så än en gång, tack för att du berättar hur det blev för dig. Jag hoppas att fler läser och blir bättre på att kolla upp uppfödare och hundarna, själv ska jag bli detektiv inför nästa hund ;)
Madde, bry dig inte om vad den rosa kenneln säger eller skriver om dig. Läste hennes blogg nu och det är ju löjligt att hon inte kan låta bli att nämna dig! :pissedoff: Har du anmält henne? Det borde du!!
Bry mig om VAD som skrivs eller ATT det skrivs?
Att det skrivs är inte konstigt, vi är många som har åsikter och alla ska få föra fram dem.
Jag försöker skriva så att jag alltid kan säga samma sak till personen i fråga om han eller hon står framför mig. Jag tycker också att det är viktigt att jag inte medvetet försöker såra någon med det jag skriver. Jag försöker även skilja på sak och person (någon en del uppfödare har väldigt svårt att skilja på).
På frågan om vad som skrivs så är det många gånger nedvärderande och i början blev jag ledsen då det ofta handlade om att förlöjliga det jag skrev och försök att nedvärdera mina åsikter. När Emelie en gång svarade med en saklig kommentar i den bloggen kallades hon rätt fula saker och det kallades påhopp. Jag är inte intresserad av att få samma behandling.
Efter att ha läst inlägget jag antar att du hänvisar till så är det ju uppenbart att uppfödaren inte är intresserad av att själv svara i de inläggen. Dvs det går inte att svara henne.
Kvar blir bara en energitjuv och då är det ingen mening att bry sig om vad som skrivs i den bemärkelsen. Och nej, jag har inte anmält någon.