26 Maj
2006

Lina upptäcker kökssoffan

Lina och jag har bott här tillsammans på elfte våningen i lite mer än två månader nu. Lina har varit ute på balkongen, hon gillar att ligga där ute på morgonen när solen ligger på. Men Lina gillar inte att vara för nära räcket (tack och lov!) och håller sig gärna nära balkongdörren. Så det blir inte mycket spaning från den balkongen för hennes del.

I köket finns inte mindre än fyra stora fönster, dessa är dock för långt upp för att lilla Lina ska se så mycket mer än himlen och en och annan fiskmås ibland. Så nu ikväll när Magnus satt i kökssoffan lyckades han lura upp Lina i den. Sen stannade hon där! Hon morrade, brummade, pep och gnydde. Totalfokuserad på allt som rörde sig där ute. Då och då reste hon sig, hoppade ner ur soffan och sprang några meter, gnydde lite och hoppade sedan upp igen. Som om hela upplevelsen bara blev för mycket.
26maj062
När det ringer på ytterdörren visar hon inget intresse för att vakta eller morra. Men när en människa går där nere på marken, flera hundra meter bort, morrar hon! Jag låter bli att analysera, för jag kan inte. Så länge hon inte skäller får hon sitta där hur mycket hon vill. Och titta ut över sitt nya akvarium Lidingö.
26maj061

26 Maj
2006

Jag ljög

Så att ingen missförstår; Igår skrev jag ”Jag ogillar att ha teorier om min hund.” Det är ju givetvis ren och skär lögn! Jag har så mycket teorier om vad Lina gör och varför hon gör det att jag blir trött på mig själv. (Givetvis har jag även en teori om att alla hundägare är så här, allt annat skulle ju betyda att det är jag som är onormal.) Det jag ogillar är att prata högt om dem med någon annan än Magnus eller möjligtvis min syster.

I denna blogg kommer jag ju med all säkerhet att presentera ett helt gäng mer eller mindre galna teorier om Linas och hennes beteende. Som exempel så är jag övertygad om att den här blicken betyder ”Matte, lägg ner den där dumma kameran nu och låt mig vara ifred annars tänker jag tugga sönder något när du går till skolan nästa gång.”

25 Maj
2006

Varför?

Dagar då jag är ledig från skolan och på helgerna brukar jag och Lina sova till minst 08.30-09.00 innan den ena väcker den andre. Rätt lagom tid. En snabb runda ut innan jag äter frukost framför tvn och Oprah.

Därför är det svårt att fatta varför, varför, varför Lina idag bestämde sig för att väcka mig klockan 06.39! Det är ju röd dag idag. Och det vet ju alla att röd dag är dag då man sover lite längre än andra dagar. Jag försökte ignorera henne men då satte hon igång att gå runt i lägenheten och pipa! Så vi gick ut en sväng.

Jag ogillar att ha teorier om min hund. En del hundägare förklarar i detalj varför deras hund gör som den gör, hur den mår idag och vad den tycker om vädret. Jag tycker att det är roligt men klarar inte själv av att för andra hussar och mattar stå där och säga saker som ”Ja Lina gör si och så därför att..” Tänk om jag ljuger! Det enda jag brukar ta mig friheten att säga på hennes vägnar är att berätta för andra hundägare som inte träffat Lina förut att hon inte står och skäller brevid deras hund(ar) för att hon är en ilsken dobermann, utan att hon villl leka (helst springa fort, fort) med deras hund(ar). Detta kanske inte alls stämmer. Kanske säger Lina ”Vilken tovig päls du har, blir du aldrig tvättad eller!?” Lina är inte arg i alla fall, så mycket vet jag.

Men när jag blir väckt en röd dag klockan 06.39 då inte bara vill utan måste jag ha en förklaring! Varför? Det måste ju vara så att hon var tvungen att gå ut för att hon var så kissnödig! Och att det var därför hon väckte mig. Dobermann ska ju vara smarta. Så smart och snäll som hon är väckte hon mig och sa till så att det inte behövde ske en olycka på golvet. Så måste det vara. Särskilt som jag nu sitter här i soffan en timme senare och försöker läsa en bok helt klarvaken samtidigt som hon snarkar i sin korg. Då får det inte ha varit en dröm om någon kanin eller ljud utifrån som väckte henne och skickade ut mig i kalla morgonluften!

24 Maj
2006

En rätt vanlig dag

Idag har jag varit i skolan. Jag har inte riktigt lärt mig att koppla av 100% när jag lämnar lilla Lina själv några timmar. Tänk om hon bara går runt i lägenheten, känner sig ensam och ylar olyckligt? Håller hon på att försöka äta upp min smutsiga strumpa som slarviga jag lämnat framme och nu ligger där hemma på golvet och kvävs!? Fått upp balkongdörren och hoppat ut? (Just denna oro blir extra läskig då jag faktiskt bor på elfte våningen och i skräckscenariot skulle arga grannar tvinga mig att städa gården på resterna av en mycket platt hund!)

Så kommer jag hem. Vrider om nyckeln i låset, öppnar dörren. Knäpptyst! I en sekund, två sekunder. (Hon är död! Hon är död!)

Det välbekanta ljudet av ett språng ner från mattes säng och snabba tassar på parkettgolvet! Mot mig i hallen kommer Lina i full fart, viftandes på svansen samtidigt som hon både gäspar och passar på att sträcka ut vänster bakben. Snabb paus för att sträcka ut bägge benen, lika bra att ta hela kroppen samtidigt tydligen! När detta är klart är det så äntligen dags att pussa mig och studsa lite hit och dit!

Jag brukar bara gå in och byta byxor (rena jeans i skolan, de som borde ha tvättats i förrgår på promenaden) och sen går vi ut. I sovrummet ser jag exakt var fröken Lina har legat. Känner på överkastet, fortfarande alldeles varmt där hon legat. Och minsann ligger inte det stora tuggbenet, som var helt i morse, nu i lite mindre delar jämnt fördelade över hela sängen? Några bitar har i lagom uppblött, tuggat stadium lämnats därhän till förmån för någon större smarrigare del av benet och har därför torkat fast lite i överkastet.

Men vänta nu! Detta är ingen plats där någon legat och mått dåligt under tiden jag varit borta! Plötsligt känns det som den enda som plågats är jag efter en dag med redovisning i skolan och mer än två timmar sittandes på pendeltåg, tunnelbana och buss. En nyvunnen respekt för alla småbarnsföräldrar som lämnar sina barn på dagis, åker till jobbet och samtidigt klarar sig genom dagen utan hjärtbesvär innfinner sig. Mer än så hinner jag inte fundera, Lina står i hallen med koppel på och piper. Hon vill ut.

23 Maj
2006

Världens finaste hund?

I denna blogg kommer jag att skriva om mitt nya liv med hund. Och inte vilken hund som helst utan Stars of Avalon Angelina Jolie. Skulle någon fråga mig, till viss del partisk som jag är, så är hon den finaste hunden som finns!
IMG_1659

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet