23 Jun
2006

Varför kliver inte Lina på sniglar?

Read More »

20 Jun
2006

Jag kanske är onödigt sur

Någon kanske undrar vem som utsett mig till Lidingös eget surkart i koppeldebatten, och det är en utmärkt fråga. Lösa hundar är ju det roligaste som finns! Lina älskar att springa lös. Jag skulle på fullt allvar inte bry mig ett dugg om Lidingös samtliga hundar gick lösa om det inte vore för de situationer som uppstår där jag och Lina drabbas av dåliga erfarenheter som irriterar mig så mycket. Exempel:

Jag är ute och går med en tvåårig dobermann som höglöper, dvs. en rätt stursk tonåring med mens. Gående mot mig på stigen dyker det plötsligt upp en lös hund, en setter. Ägaren ser jag komma gående en bit bakom hunden. Några meter framför oss delar stigen upp sig i ett kors och jag sätter Lina ner i väntan på att hundägaren ska koppla sin hund och/eller att jag sen kan se vilket håll de tar för att själv sedan inte ta samma väg. Lina är lugn och tyst där hon sitter. Ägaren svänger vänster i stigkorset. Hunden står kvar. Ägaren pratar lugnt med sin hund, säger åt den att följa med matte eller nåt, jag uppfattar inte riktigt orden. Hunden börjar gå mot Lina och mig. Lina sitter, jag väntar tyst, ägaren står kvar och pratar med sin hund. Hunden går en bit till. Nu börjar jag fundera på vilka alternativ jag har då hunden inte verkar ha minsta lust att gå mot eller med sin matte. Lina sitter fortfarande och är tyst, men det är omöjligt att ta miste på att hon nu är på helspänn. Hunden tar nu ytterligare några steg mot Lina och jag får ur mig ett ”Neeeeiijj!” som riktar sig lika mycket till Lina som nu börjar tappa sitt tålamod, som till hunden att den inte ska komma närmare, som till ägaren att nu får du banne mig fatta att vi inte vill ha din hund här! Nu är hunden så nära att jag har fullt upp att hålla Lina så kort jag kan i kopplet för att hon inte ska nå fram till den. Detta resulterar i att Lina dansar runt och skäller på den lilla yta hon har, omedelbart runt och mellan mina ben. Vid detta laget har jag noll koll på den andra hunden, har fullt upp att få Lina att sätta sig och sluta skälla. Lyckas till slut efter lite bråk med henne, tittar upp mot den andra hundägaren som nu plötsligt väljer att tilltala mig ”För min del får du gärna släppa henne så de får hälsa.”

VA!? Jag tror inte mina öron! När, när, när i denna situation tolkar hon mitt agerande som att det är det jag är ute efter? Varför trodde hon att jag sa/ropade ”Nej”? Lina och jag tränar på att gå fint i koppel, utan att skälla på andra hundar, varje gång vi går utanför dörren. Vi övar, övar och övar. Hundägare som hon bidrar inte med någon hjälp på vägen direkt. Och ändå gick det ju bra, hunden var ju snäll och jag fick Lina att sluta skälla, det gick bra till slut. Men inte i närheten av det skedde på mina villkor. Under tiden som hon inte gjorde ett dugg förstörde hon för mig och min hund! Under tiden som hon inte gjorde ett dugg tänkte jag på vad som skulle hända om Lina nådde fram till hunden, vad som skulle hända om hunden helt plötsligt skulle hoppa på Lina, om jag skulle släppa kopplet eller inte för att undvika Linas stress av att ”sitta fast” i kopplet om det skulle bli bråk. Skulle jag hinna sära på dem om det blev bråk eller parning? (Min puls steg med andra ord) Så mitt i dessa tankar kommer hennes lösning på att hon inte hade pli på sin hund, ett förslag om att jag kanske skulle ta och släppa min jag också. För att citera en god vän; ”Ja, så fint då.”

Och jag kan inte låta bli att undra om man nu väljer att ha sin hund lös, trots halvdålig pli på den, måste den gå lös hela tiden? Går det inte ens att koppla vid möte? Det tar mindre än trettio sekunder.

Jag har ju tidigare skrivit att jag tänker prata artigt och lugnt, istället för att skrika som en del hundägare har en tendens att göra när de vill framföra sin åsikt. Så trots inre kaos och massor med svordomar på lager svarade jag ”Näe, för min hund löper och dessutom ska man inte ha hunden lös om man inte har inkallning på den, så jag tycker nog att det är du som ska koppla din istället.” På detta svarade hon inte.

Sen gick vi hem, Lina och sura jag.

19 Jun
2006

Läskunniga hundägare och koppeltvång

Alla koppellösa hundar som jag och Lina möter på våra promenader har fått mig att fundera lite på vad som gäller och inte. Gick in på Lidingö kommuns hemsida och läser första meningen under rubriken Koppel; ”Det finns inget generellt kopplingstvång på Lidingö. Däremot ska hunden alltid hållas under uppsikt.” Sen följer en text om koppeltvång på vissa platser, tider på året plus att löptikar alltid ska ha koppel.

Jaha, inte värre eller mer än så? Hur svårt är det att ha uppsikt på hunden? Börjar tro att jag gått runt och haft fel när jag alltid har Lina kopplad och irriterat mig på lösa hundar som dyker upp lite här och var. Så sista meningen i hela stycket ”Hund utan koppel ska omedelbart lyda vid tillrop och uppföra sig som om den vore kopplad.” Jamen oj! Nu försvann hela lekstugan plötsligt. Från att mumla lite generellt så var det plötsligt otroligt tydligt vad som gäller. Varför står inte den meningen först? Sen kan den som är intresserad läsa resten om speciella platser, tider på året och undantag.

Sen finns det ju undantag som man inte behöver gå in på kommunens hemsida för att fatta, men som rätt många hundägare skiter i ändå. Naturskyddsområdet i skogarna kring Kottlasjön till exempel. Där råder det inga tvivel. Om man går längs stigen in mot skogen passerar man först en skylt…
IMG_2241
…mindre än 50 meter längre in på samma stig…
IMG_2242
…men dessa sitter där tydligen mest som utsmyckning. Det spelar heller ingen roll vilken väg man tar in på området. Det sitter skyltar om att ”detta är ett naturskyddsområde, hunden får inte vara lös” överallt.

18 Jun
2006

Idag trillade jag i sjön

Kan alltså lugnt säga att jag fortsätter att vara pinsam!

Vi gick längs sjökanten Lina och jag, soligt och varmt som det varit idag så började Lina se törstig ut efter en stund. Så vi gick ner till vattnet och Lina drack lite. Jag fick någon snillebllixt om att Lina kanske skulle följa efter ut i vattnet lite om jag gick först. Skorna mina var väldigt vattenvänliga och jag hade shorts på mig, så det kändes som en bra idé…

Sätter ut höger fot i vattnet. Känner hur samma fot omedelbart börjar glida utåt. Noll fotfäste, en hund i vänster hand och min pojkväns kamera i höger hand. På ren instinkt använde jag faktiskt kopplet som livlina och hoppades att Lina kanske skulle backa bakåt om jag började dra ut henne i vattnet. Men då Lina bevisligen inte är Lassie eller Buck från ”Skriet från vildmarken” (sistnämnda drog ju slädar och tunga saker hela tiden och hade lätt räddat mig på 1 sekund!) så slutade min resa i sjön. Eller ja, inte hela jag, så djupt var det ju inte. Men jag hade ju ingen direkt hand att ta emot med så plasket räckte i alla fall för att ge mig lite skrapsår på knän och armbåge och göra mig blöt från halsen och neråt. Min rygg var hyfsat torr och min mobiltelefon verkade komma lindrigt undan. Lina såg mest besvärad och lite förvånad ut under hela resan. Hade hon kunnat prata hade hon sagt ”Varför gör du sådär?”

Det sämsta av allt var att jag satte hela kameran under vattenytan. Jag hade tagit lite bilder innan plurret, men just nu ligger kameran på tork i så många delar som möjligt så detta inlägg blir bildlöst. Jag och kameran ska gå till kameradoktorn imorgon.

Så jag vet fortfarande inte om Lina gillar att bada när det är varmt ute. Och jag tänker inte försöka få henne att bada igen om det inte är långgrund, grusig, sträv sand/stenbotten, jag har bikini på mig och någon annan håller i värdesakerna mina.

17 Jun
2006

Jag är pinsam

Idag jobbade jag på mitt extrajobb. Lina skulle under tiden ligga och slappa hemma hos husses föräldrar. På väg till jobbet/huset så möter vi en söt mamma med söt pojke(?) i barnvagn och en söt liten hund. Då jag förutom att hålla i Linas koppel även höll i min väska och en nyproducerad liten svart påse så var mina möjligheter att hantera allt enligt skolboken i hundfostran något begränsade och Lina fick därför in några skall och drog i kopplet innan jag fick ordning på allt.

När Lina gav första skallet sa söta mamman med lite nervös röst ”Håll i hunden” Hon sa det inte otrevligt eller så, det lät mer som hon tänkte högt. Och jag kan tänka mig att man blir lite osäker när man har småbarn i vagnen och liten hund på snöre och en dobermann börjar skälla. Inga konstigheter. Däremot blev jag lite tagen på sängen av kommentaren och svarar glatt ”Hon är inte farlig, det låter värre än vad det är”

Som om att det spelar någon roll?! Trodde jag att hon bara skulle slappna av och säga ”Ja, men då så. Hopp och lek alla småbarn och hundar!” Det är vid såna här tillfällen jag bara vill backa bandet och istället för att dra en så dålig klyscha bara svara det jag borde, dvs ”Självklart håller jag in henne”

Med det svaret jag gav känner jag mig som en light-version av folk som låter sina hundar springa lösa och hoppa upp på okända människor och samtidigt ropar ”Hon är inte farlig!”

Och om det nu är någon som läser detta och tänker ”Jaha, och vad är det för fel på det då?” så ska jag berätta vad som enligt mig är helt fel med det. Det är totalt respektlöst, hänsynslöst och dessutom olagligt. Och jag tycker att hundägare som inte förstår att kanske inte alla tycker att deras hundar är supersöta, inte har respekt för dem som är hundrädda och tydligen tycker att det är okej att deras hundar uppför sig hur som helst, är totalt blåsta.

Så nu sitter jag här vid datorn och hoppas att den söta mamman, med det söta barnet och den söta lille hunden surfar runt på internet och hamnar rakt på min blogg och läser detta. Så hon fattar att jag inte är en av dem.

15 Jun
2006

Man kan inte skrika när Lina är hemma!

Lina fattar inte det här med fotboll. Blågult band runt halsen eller ej. Jag försöker att inte skrika ”Nej!” och ”Ja!” när Sverige spelar, men det är svårt när man är inne i det hela. Lina kommer ut i vardagsrummet och ser nyvaken och förvånad ut varje gång jag låter. Enda gången jag faktiskt lyckades bita mig i läppen och vara tyst var när Sverige gjorde mål. Hejja-hejja! (fast tyst.)
ljung494
Från svd.se just nu

15 Jun
2006

Klippt gräs och Sune

Gräset i lilla rastgården i Mosstorp är klippt! Jag vet att man får rasta sin löptik i rastgården men att det inte är så populärt, så planen var att låta bli att gå dit. Men jag kunde inte låta bli när nu gräset äntligen var klippt och hagen var tom. När vi närmar oss hagen så stretar Lina på som en tok i kopplet, nosen pekar rakt mot hundhagen och Lina går så fort hon kan! Vi sprang några snabba varv och sen lämnade vi hagen. Lina kissade inte, så förhoppningsvis har vi inte bidragit till några hanhundars eventuella psykoser.

På tal om hanhundar så finns det en hund i grannhuset som heter Sune. Jag vet inte om det är jag eller Lina som är mest förtjust i Sune, men han är helt klart mest förtjust i Lina om han fick välja mellan oss. Han är så gullig att han säkert har fler flickvänner i grannskapet, men Lina är i alla fall en av dem. Sune är en blandning mellan rottis, schäfer, labbe och amstaff och han är alltid glad. Hans päls har samma bruna färg som Linas tassar. Om alla hundar vore som Sune så skulle alla hundar kunna gå lösa. För till skillnad mot många andra hundar så lyder Sune när matte eller husse säger åt honom. Eftersom Sune är kastrerad så kan Lina leka med honom trots löp när vi möts. Enda gången Lina får vara lös en liten stund är när hon ska leka med Sune på gräsmattan här utanför huset. Och idag har vi mött Sune inte mindre än två gånger. Buskul!

Jag hoppas att alla hundar har en hundkompis som de får leka med lite då och då. Jag tror de blir lite gladare hundar då.

Men nu har jag inte mer tid att fundera över det, det är VM på tv. Lina och jag ska klä oss i fotbollströja resp blågult band runt halsen. (Alla får själva gissa vem som bär vad och skulle detta kännas svårt, scrolla neråt.)

14 Jun
2006

Lugn dag i skuggan

Det är tur och trevligt nu när Lina löper och solen skiner att vi har tillgång till inhägnad villatomt! Där kan Lina springa runt bäst hon vill samtidigt som jag kan ligga på en handduk i solen och läsa bok. Nu var det ju så varmt att Lina inte sprang runt så mycket och jag mest höll mig i skuggan, men vi hade kunnat om vi velat! Vi lekte lite med en kotte, då sprangs det en del. Sen vilade vi i skuggan en stund. Jag gick och gömde mig och Lina sprang efter för att leta, sen vilade vi i skuggan. När det blev lite skugga vid grinden kunde Lina förena nytta med nöje och bevaka vägen och vila samtidigt. I utbyte mot att vi hänger där i trädgården och dricker saft om dagarna så håller Lina tomten katt- och rådjursfri. Ett synnerligen väl fungerande samarbete.
IMG_2209
Ikväll besökte vi en kursare till mig. På tunnelbanan hem åkte vi med rätt många Brasilien-supportrar som firade seger. Lina låg och vilade och lyfte på huvudet endast när de skreks och tjoades som mest. Och det tar inte många sekunder för henne att sluta bry sig när det har tjoats färdigt heller. Så fort det blir tyst (om det nu blir det på en tunnelbana i VM- och skolavslutningstider) så lägger hon huvudet mellan framtassarna och vilar vidare.

12 Jun
2006

Den blomstertid nu kommer

Inget snack om att det är sommar ute i alla fall. Gick upp strax efter 7 denna morgon för att kunna rasta Lina ordentligt innan det blev för varmt. Vi gick i högt tempo och var borta lite mer än en timme. Och på slutet var det gränsfall till för varmt. Lina hade diktrasetunga och la sig omedelbart ner på svala parkettgolvet så fort vi kommit innanför dörren. Men det är väldigt härligt att gå i skogen, på grusvägarna och över ängarna just denna tiden på året. Ljuvligt!

Om en hel skolklass bara skulle dyka upp i gräset och sjunga ”Den blomstertid nu kommer” så skulle det bara kännas helt självklart och logiskt. Jag hoppas att Lina njuter lika mycket som jag av naturen. Fast hon hade nog haft synpunkter på att det plötsligt poppade upp sjungande barn ur dikeskanterna.

Annars går det ju att ha bra koll på vad som händer där ute i naturen om man bara har en bra spaningsplats. Lina har för ändamålet fått en egen möbel till sitt förfogande vid vardagsrumsfönstren.
IMG_2208

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet