11 Jun
2006

Lina löper

Eftersom jag har mer eller mindre noll tikerfarenhet sen tidigare och detta är första gången Lina löper sen hon flyttade hem till mig så är detta väldigt spännande. Vad jag märkt för skillnader än så länge; Lina kissade säkert 6-7 gånger på en runda där hon i normala fall brukar göra det max 2. Hon är extra stursk. Hon bröstade en setter i förrgår (istället för att springa fram och hälsa och nosa) och som hon i vanliga fall springer runt lite med. Hon skällde ut en stilig dobermannkille som vi mött tidigare och som hon i normala fall blir rätt tyst när hon ser. Tuff-Lina. (Vad hon tror, inte jag.)

Jag hade ju tänkt spendera rätt många dagar och timmar i fårhagen när det är så här soligt. Nu får fårhagen vänta i tre veckor. Lite synd men vi är nog lika glada i alla fall. Det finns så mycket skog att traska runt i!

Vi börjar kurs på Stefans Hundtjänst imorgon. Skickade ett mail till dem och frågade hur jag skulle göra nu när Lina löper. De sa att det gick utmärkt att Lina kom dit trots löp. Att det var bra träning för hanhundarna. Det tycker jag är jätte-jättebra!

Annars är det så varmt att Lina mest vill vila idag. Jag städar och tvättar tvätt och diskar. Lina blänger lite surt på mig när jag väsnas med dammsugaren eller moppar golv för nära henne. Ett tag flydde hon ut på balkongen, då jagade jag henne med kameran istället.
IMG_2191

10 Jun
2006

Lina, Anders Svensson & Zlatan

1IMG_2192
Lina väntar på att Zlatan ska göra mål.
IMG_2194

10 Jun
2006

Massor med valpar

Hemma på Linas kennel har hundmamma Alice fått inte mindre än 14 valpar! Kan någon komma på något roligare än att sitta mitt i den valplådan och bara njuta av små tassar och nosar? Som att sitta i bollhavet på McDonalds utan äcklig hamburgerlukt och med roligare bollar! Känner plötsligt ett stort behov av att åka förbi kenneln på artighetsvisit sådär om några veckor. Oooo så roligt!

9 Jun
2006

Alla andra som har hund

Det skulle lätt gå att skriva en hel blogg bara om alla andra hundägare man möter. Det är helt otroligt. Jag och Lina stiftar nya bekantskaper varje dag. Varje dag får jag någon slags feedback från andra hundägare. Allt från de som tycker Lina är fin, vacker, snäll och lydig till de som skriker, härjar och skäller ut henne och mig. Inte att förglömma alla de som inte säger så mycket om Lina men säger rätt mycket ändå.

Kan inte låta bli att fördjupa mig en aning i dem som skriker. Dobermannägare som jag är försöker jag att var extra ödmjuk inför alla andra i närheten, speciellt andra hundar och hundägare. De finns ju de som har hund själva men är livrädda för Lina. Så när jag försöker tala vänligt, vara artig och prata med dem och de höjer rösten och skriker åt mig tillbaka… För att fortsätta vara vänlig och artig; Det är jobbigt och ibland önskar jag att de kanske slår i lilltån (hårt!) mot ett bordsben när de kommer hem. Jag fortsätter att prata, artigt och lugnt.

Igår befann jag mig på en plats dit jag brukar gå för att träna med Lina. Det är öppet så att jag har uppsikt över det som sker runt omkring, har inga stigar som gör att Lina automatiskt går längs dem. (Hon har en tendens att kolla mer på mig när hon inte vet vilket håll vi ska åt.) Och jag har henne lös där när jag tränar ”hit” och leker.

Plötsligt dyker en lös hund upp. Både jag och Lina ser den på långt håll. Jag sätter Lina ner och väntar på att en ägare ska dyka upp. Ingen ägare, bara en hund som kommer närmare och närmare. Vad kan jag göra? Koppla Lina? En del kanske tycker det, men det gör inte jag. Om en hund kommer lös mot Lina så släpper jag henne också. Hon är mycket lugnare utan kopplet. Så när hunden är nästan framme kommer en till likadan springande. Och äntligen även en ägare. Jag förklarar för ägaren varför jag släppte min hund då hennes också var lös. (Det är nämligen inte alla som tycker att detta är okej har jag insett.) Hundarna hälsade på varandra i ca fem sekunder, den ena morrade mest åt Lina, sen brydde de sig inte så mycket mer. Hundägaren och jag ägnade desto mer tid åt varandra. Hon berättade om en hund som bor i närheten som attackerat en av hennes hundar så illa att den fick åka till veterinären med flera öpnna sår. Jag utbrister ”Skämtar du?” då jag vet vilken hund hon pratar om, Lina och jag har träffat den i lilla hundgården. Hon svarar ”Nej, och nu har jag inte ens druckit!” Tror ni att jag tänkte på hundar efter det? Eller tror ni att jag hade ett gäng följdfrågor som ekade inne i mitt huvud rörande hennes alkoholvanor? Kort efter det sa vi hejdå och hon gick vidare. Kvar på platsen var Lina och en konfunderad Madeleine. Sen övade vi lite till på ”hit”.

9 Jun
2006

Fårhagen

Strax efter kl 12 gick vi hemifrån Lina och jag. Vi gick till centrum, där vi tog vätskepaus då det var varmt ute idag och jag valde att släpa på kameran istället för vattenflaskan.

Sen åkte vi buss en bit för att sedan promenera sista biten till Linas favoritställe fårhagen. En stor, inhägnad hage där hundar kan springa fritt året runt. Fåren brukar tydligen inte komma dit förrän i slutet på sommaren för att beta ner gräset.
9juni063
9juni061
9juni062
Där stannade vi sedan i ca två timmar innan vi tog bussen tillbaka till centrum för ytterligare en vätskepaus innan vi gick hem igen.

Vi var hemma strax efter kl 18 och på den tiden vi varit borta hade vi inte suttit still särskilt mycket av tiden. Lina gick och la sig så fort vi kom hem.

8 Jun
2006

Nu är det sommarlov

Nu har jag sommarlov! Den enda skolan jag ska gå i nu är nästa kurs med Lina på Stefans Hundtjänst. Resten av tiden ska vi träna, leka, slappa och vara ute mycket. Ta reda på om Lidingö erbjuder något fin badplats där man får ha hund med sig. Sträcka ut sig i gräset och titta på skalbaggar.

Sen kan jag inte låta bli att lägga upp en bild på hur Lina ser ut när hon ligger och sover och vilar i min säng appropå de fina bilder som finns att beundra i ”kennel-mamma” Eleonors blogg! Lina somnade liggandes på exakt detta sätt igår kväll. Efter några minuter börjar ena benet sparka och vifta lite i sömnen. Hunden är kul!

6 Jun
2006

Solvarma tassar

När matte var i centrala Stockholm firade nationaldagen och spanade efter kungen fick Lina stanna hemma. Lite av den tiden ägnades nog åt att ligga i solen och bara vara. Hundlivet ska vara skönt.
6juni2006

4 Jun
2006

Väger lyckan för ett gammalt öra upp nöjet av en natts sömn?

Igår fick Lina ett grisöra. Lina som i vanliga fall är rätt restriktiv med svansviftningar (om inte matte är i närheten) viftade på allt vad hon orkade och sprang runt i glädjeyra med grisörat i munnen. Hon kunde inte ens komma till ro, lägga sig ner och börja knapra så glad som hon var. När hon väl kommit tillrätta på hallmattan gick det rätt fort att få i sig godsaken. Mums och lycka!

Så blev klockan närmare midnatt och Lina började gå omkring som en osalig ande och gjorde ett försök att öppna ytterdörren. Så vi gick ut hon och jag. Dålig i magen. Väl inne igen så går vi och lägger oss. Vid klockan två är Lina i hallen och försöker ännu en gång att öppna dörren. Vi går ut (mörkt, kallt och dålig i magen!). Nästa gång är klockan tjugo i fyra när Lina börjar bli orolig och visar att hon vill ut igen. Efter det hinner jag inte ens somna om då Lina mindre än 20 minuter senare vill ut igen. Det är i alla fall vid denna tid som solen kommer upp över horisonten, så jag beundrar soluppgången lite innan jag går och lägger igen. Sen får jag sova till närmare sex innan vi tar en sista liten nattsväng ut. Jag vaknar efter nio och det tar inte lång tid innan lilla Lina vill gå ut. Alla sex gångerna visar Lina tydligt att hon vill gå ut, alla sex gångerna lämnar hon blöta små högar efter sig därute i gräset. Jag vet nu hur min hund ser ut, låter och beter sig när hon vill gå ut. Och att det bara skulle ha varit slumpen att hon försökte öppna dörren häromdagen när hon ville gå ut kan jag nu stryka och mer eller mindre bevisa vetenskapligt.

Så strax innan jag ska äta frukost så börjar Lina hulka och kräks på köksgolvet upp lite gräs som hon knaprat i sig på vår senaste promenad. Konstaterar två saker; Jag har ännu inte lärt mig vilka varningstecknen är innan Lina ska kräkas (hade inte ens hunnit ut ur lägenheten på den lilla tid som gick mellan första hulkningen och lilla grässpyan) och om det nu var grisörat som ställde till det för oss så väger den glädjen inte på långa vägar upp för lilla Linas oro och vår störda sömn inatt.

2 Jun
2006

En solig balkong

Ibland är det skönt att bara slappa. Vi är bra på det. Lina spenderar hälften av tiden med att ligga här ute i värmen på balkongen för att sedan ligga en stund på det svala parkettgolvet inomhus. Jag har ätit frukost här ute och sitter nu med min lilla dator i knät och hyllar utvecklingen och trådlöst internet.
2jun061

2jun064

2jun063

2jun062

1 Jun
2006

Min hud har inte hårdnat ännu

Jag har velat ha en dobermann sedan jag gick på mellanstadiet tror jag. Lina blev ju en sen trettioårspresent till mig själv, så jag har ju haft rejält med tid att samla på mig information, läsa på och ta reda på mer om rasen. (Har ju trots allt gått cirka tjugo år sedan mellanstadiet!) Jag är väl medveten om rasens ”farliga” rykte, dess framställning på film och i media.

Men en sak var jag totalt oförberedd på, eller rättare sagt, jag trodde inte att det skulle vara så rätt upp i ansiktet på mig. Att folk skulle vara så fördomsfulla och ibland elaka. Alla dobermannägare jag har mött och pratat med har berättat om samma sak; Hur folk kommer fram och klappar deras fina valp/vuxna hund, allt frid och fröjd bara för att sedan studsa högt och långt när det framkommer att det är en dobermann. Och ofta med en efterföljande kommentar om att hunden de just klappat är livsfarlig!

De flesta dagar rinner det av mig som vatten, men så kommer det dagar som idag. Dagar då jag blir ledsen. När jag, även om jag inte vill, bakom min rygg hör ord som ”kamphund”, ”farlig mördare” och andra elakheter. Eller som jag berättat i ett forum för inte så länge sedan; Är ute med Lina en morgon, ser på håll hur en man med en labbe kommer mot oss. Jag ser hur hans hund lägger sig fint vid husses sida. ”Så duktiga ni är” säger jag glatt när vi närmar oss. Detta för att det är kul att ge beröm hundägare till hundägare. Jag vet ju hur glad jag blir när någon säger något snällt om min hund! Mannen svarar ”Ja, jag måste ju det, den där hunden slåss ju” Och Lina och jag har aldrig träffat dem förut!

Och alla rottweiler-, schäfer- och dobermannägare säger samma sak; ”Du vänjer dig” Säger att man blir hårdhudad efter ett tag. Men både jag och Lina har väldigt mjuk hud! Hade det inte varit för alla snälla hundägare jag mött där ute på promenaderna och Linas otroligt snälla uppfödare Eleonor så hade jag nog spenderat mer tid gömd under täcket tillsammans med Lina. Bara vägrat att gå ut.

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet