Sim-spektaklet!

Sist skrev jag att det skulle komma film från när vi simmade snart. Snart är tydligen relativt men nu har jag gjort en film i alla fall!

Jag älskar verkligen min lilla säl Iris! Hon kan fasen simma hur länge som helst och hon älskar det. Hon skiter i allt och alla när flytvästen är på, hon ska bara ner i vattnet.

Och även om jag var tvungen att använda Iris som lockbete för att få ut Sally lite längre så är hon duktig på att simma hon också. Under tiden jag simmade med bara henne kom en tankbil (till vänster på bilden nedan) och sög upp vatten. Det slurpade på rätt rejält när slangen sög upp sjövatten för att vattna stans blommor. Sally gick både upp och ner i sjön under tiden, kollade lite men brydde sig inte. Skönt.

Sim i sjön

Åkte till Katrineholm för att hälsa på min mamma i sommarvärmen.

Hade egentligen tänkt ta med min SUP för att paddla ut i sjön med simmande hundar i släptåg. Men då brädan just nu finns på annat lämpligt ställe fick det bli simma för mig också.

Det finns en liten hundbadplats i Katrineholm nämligen. Vid Djulöbadet. Mellan två båtbryggor får hundar doppa sina tassar.

Tog bilen ner till badet, bytte om till bikini och Iris fick flytväst på. Ja, sen var det ju bara att gå ner mellan bryggorna, gå rakt ut i vattnet och börja simma. Beredd på kallt vatten och att bli sönderriven av Iris tassar men fast besluten att simma.

Varmt i vattnet och en Iris som simmar som en säl. Dessutom med supertalangen att numera kunna simma hur nära mig som helst utan att ens nudda mig med tassarna! Jag fattar faktiskt inte hur hon gjorde!

Vi simmade bara rakt ut en bra bit, vände och in igen. Upp till vi bottnade, vilade någon minut och sen ut igen.

Andra hundägare gick förbi och badade med sina hundar inne vid stranden men de flesta i koppel. Iris skiter i andra hundar när vi tränar och när vi simmar så det gick hur fint som helst för oss.

När det var Sallys tur gick det inte lika lätt. Ja, hon simmar lika bra som Iris men hon simmar gärna rakt mot och upp på mig eller in mot land. Hon saknar helt det här med att bara simma på utan egentligt mål eller mening.

För att undvika att drunkna låg jag därför och simmade utåt med koppel fäst i Sallys flytväst samtidigt som Sally simmade inåt. Vi simmade båda som tokar men vi rörde oss inte ur fläcken. Jättejobbigt haha!

Dag två när vi gjorde samma sak fick Sally simma efter en boll och då gick det minsann bra att simma ut men sen vänder hon ju tvärt in igen. Så då tog jag ut Iris igen och så simmade hon och jag ut, DÅ följde Sally med!

Det som var menat som fysträning i värmen för hundarna blev lika mycket träning för mig, fasen vad jag simmat!

En sak som förvånar mig är att av de hundar vi såg som också simmade när vi var där så hade ingen flytväst. Frågade faktiskt en ägare som kämpade lite för att få upp sin hund på bryggan om varför de inte körde med flytväst. Fick svaret att hundarna simmade så bra. Jag tycker ju inte att det har ett skit med simkunnighet att göra men tipsade hundägaren om att det finns ett handtag på ryggen på flytvästen. Det är ju värt det bara för att kunna lyfta hunden rakt upp ur vattnet.

Jag hade med mig min gopro så snart kommer det film på sim-spektaklet också!

Svenska Dobermannklubben 50 år!

I helgen var det jubileum då svenska dobermannklubben firade 50 år! På lördagen var det RM i lydnad samt mingel och middag på kvällen. På söndagen var det jubileumsutställning. Allt ute vid Gålö havsbad där jag aldrig varit förut men dit jag gärna åker igen, jättefint!

Hela helgen var helt tvärtemot hur det brukar se ut för mig. De senaste åren har jag inte deltagit själv utan bara fotat till tidningen. Den här gången hade jag bestämt mig för rätt länge sedan att jag skulle ställa upp på RMet och anmälde Iris till startklassen. Själva tävlingen är ju en egen historia men det var ändå skönt att tävla igen för första gången på.. 6-7 år?

Egentligen hade jag tänkt åka hem efter tävlingen men team Diragos gjorde plats i sin stuga åt mig och bebisen och jag sov kvar och var med på kvällens middag.

Under själva middagen delades det ut förtjänsttecken till en massa bra människor som jobbat för dobermannklubben. För varje namn som ropades upp så tänkte jag ”Ja, banen mig de förtjänar hen!” men jag var inte beredd när det sista namnet som ropades upp var mitt. Det finns ju så många Madeleine så det tog någon sekund att processa att det var mig Thord menade. Först tänkte jag att ”..inte ska väl jag ha” men sedan blev jag bara så barnsligt stolt och glad! Under de år jag gjort tidningen har jag lagt ner så många timmar, till och med lagt schema och planerat jobb runt manusstoppen. Jätteskoj!

Dagen efter fick jag sovmorgon och fick en jättegosig start på dagen med bästa frukostsällskapet.

Vi hade inte så bråttom ner till utställningsringen utan stannade i sängen och kollade youtubeklipp och lyssnade på musik.

Hela helgen var solig och fin och söndagens utställning fick perfekta förutsättningar tror jag minsann. Jag fotade som sagt ytterst sparsamt men jag tog några bilder med bebisens namne Diragos Cara Mia.

Jag vet att det kan låta tjafsigt på Facebook ibland men på riktigt, bilden här nedan sammanfattar rätt bra hur min dobermannklubbs-värld ser ut (även om det borde vara en hel drös människor till på bilden). Det enda dåliga med helgen var att jag hade velat prata mer med så många men jag skyller lite på bebisen.

Tack för en bra helg allihopa men mest tack till Camilla, Ingela och Ellen!

Iris varvar upp på beställning

I dag var jag ute på Sjöhaga igen. Ljuvligt väder och kväll! Team Diragos tränade som vanligt och bebisen och jag tittade på.

Den senaste tiden har jag tränat lite lydnad med Iris i rastgårdar och på parkeringar när vi varit ute och gått. Hon går som en liten stjärna. Men så vet jag ju att så fort det inte bara är hon och jag och vi hamnar på en träningsplan och ska göra samma sak så händer det, Iris varvar upp som en tok.

Så för att få lite ordentlig träning körde vi vår lydnad där på gräset och precis som vanligt blev Iris knasig. Det som funkar för att få henne att skärpa sig på andra ställen funkar inte i tävlingslik situation.

Sen kan vi ju inte de nya lydnadsmomenten exakt heller men det är ju bara att dela upp och lära om. Man kan nöta med Iris, hon tröttnar inte så fort. Sist men inte minst är det nyttigt som fasen att träna på Sjöhaga, man får bra feedback!

Bebisen låg på filt och var snäll hela kvällen. Förutom när jag och Iris tränade men då blev det premiär-titt på Babblarna, fest!

Som vanligt kul att kika på Diragos-gänget när de tränar. Det råder lugn och ordning på planen. Här nedan är lite blandade bilder på gänget







Här står jag bakom 30 VM-starter

Häromdagen åkte bebisen och jag på utflykt och kollade på några dobermann som skulle göra BH-prov. När vi kom fram synkade bebis dåligt humör och missnöje precis när hundarna gick sin lydnad så jag kunde inte fota så mycket tyvärr.

När jag stod där lite bakom de andra som kollade tänkte jag på det som skrivits på facebook i gruppen Dobermann-Sverige de senaste dagarna. Om att ”svenska dobermann” inte är lika bra som utländska.

Så tittade jag på människorna jag hade precis framför mig; Eleonor Sjögren, Madelene Dahlgren, Camilla Rönnqvist och Ingela Jakobsson som satt och kollade på. Eleonors man Tommy Andersson var dagens domare ute på planen. De har ju samtliga tävlat flertalet gånger på VM för dobermann. Jag började räkna efter hur många starter personerna framför mig eller hundar från deras kennlar deltagit på dobermann-VM.

…och insåg plötsligt att här står jag bakom närmare 30 IDC IPO VM starter.

Hur många gånger de kvalat in eller deltagit på FCI VM och vanliga SM vet jag inte men några av dem har ju fixat det också. Och ändå är detta bara tre av våra svenska kennlar, många till har haft sina hundar på prispallen på VM. Och detta är i EN gren, de har producerat hundar i eliten i andra bruksgrenar och lydnad också.

Ja, det sammanfattar faktisk rätt bra vad jag tycker om det hela. Hejja Sverige!

Hundarna som genomförde sitt BH-prov? De lyckades finemang! Grattis Emelie och Lena! Och snyggt även av Sebastian som gick som provhund med sin vovve.

Bebisen får dra i Sallys öron

När ni ser den här bilden kanske ni tänker ”jaha, här har Madeleine satt ner sin bebis bredvid Sally på golvet” men nej, så är det icke.

Det är bebisen som satt på golvet i sitt rum och lekte med sina små böcker och pantflaskor och Sally som kom in och la sig exakt där hon ligger med en snuttefilt i munnen.

Efter en liten stund greppade bebisen Sallys öra och började pilla på och dra i det. Sally bara snuttade vidare hon.

Sedan tog bebisen tag i Sallys ben och och pilla lite på det. Sally, hon snuttade.

Jag avslutar med den sista bilden jag tog bara för att min lilla kiddo och Sally är så gulliga…

Men grejen är ju att detta är helt på Sallys villkor. Hon kan flytta på sig, det kan inte bebisen. (Eller jo bebisen kan tippa bakåt/framåt/åt sidan men när det händer är det inte ens med mening). Det finns en hel lägenhet att sprida ut sig och snuttefilten på för Sally men hon väljer själv att lägga sig preciiiis vid bebisen.

Bebisen är för liten och korkad ännu för att förstå vad ordet nej betyder så det är ingen mening att tjata om det ännu. Som sista argument slickar Sally på bebisen flera gånger om dagen och då kan inte bebisen värja sig, bara blunda och hoppas att mamma får stop på det. Sally har lite koll på att hon inte får men fortsätter tills jag säger nej, varje gång, varje dag. Bebisen har med andra ord lite rätt att hämnas.

Jag påstår alltså att bebisen får dra Sally i öronen?!

Den dagen när bebisen börjar krypa eller gå runt och då går fram till någon av hundarna och börjar dra i öron, då kommer jag att hindra henne och säga nej. Men det här, jag tror till och med att Sally tycker det är lite mysigt. Eller tänker jag fel här?

Vilken hund är vilken?

För några dagar sedan fick vi gäster här hemma. Gäster från USA som aldrig träffat hundarna förut.

Gästerna undrade hur de skulle kunna skilja hundarna åt. Var bara lugna sa jag (fast på engelska då så klart), det märker ni. Gästerna accepterade mitt svar men frågan kvarstod ju.

Tills de hade spenderat ungefär fem minuter i mitt hem. Då plötsligt var det solklart vem som var Sally the lap dog och vem som var grumpy Iris den skendräktiga tjurkallen.

Båda mina hundar saknar hyfs! Iris går runt och morrar och muttrar och viftar på svansen samtidigt bara för att förvirra alla extra mycket. Sally parkerar sin rumpa i knät på alla helt ogenerat och vill sen bli kliad. Gästerna kunde glömma att sitta ostört i soffan och titta på tv t ex!

Kungsträdgården

Jag vet inte hur många år jag bott i Stockholm eftersom jag bott här i tre omgångar. Vad jag dock vet är att jag varit dålig på att vara i Kungsträdgården när körsbärsträden blommar där. Men inte i år inte! För i år är jag mammaledig och då ska det minsann fotas bebisar på två och fyra ben i Kungsan under träden! Tog med mig Sally och bebisen och tog en buss in till stan. (Åka fullsatt buss med barnvagn och dobermann är ett äventyr i sig, dock går det utmärkt)

Bebisen hann somna på vägen och därför strosade vi runt en stund i väntan på att hon skulle vakna. Sally satt fint på en bänk och poserade.

Det är faktiskt otroligt vackert med alla rosa blommorna. Det är dessutom nästan lika kul att titta på blommorna som det är att titta på alla andra som fotar där.

Vi har en bra bebis, hon är glad nästan jämt. Så när hon vaknade satte jag bara henne upp och så fick Sally och hon vara med på bild tillsammans.


Bebisen och Sally var duktiga! Sally skällde bara på en enda turist (som var skum) och bebisen roade sig själv med sin lilla dobermann och en blomma under tiden som jag lekte lite med Sally.

Bebisen och Sally kollar väldigt ofta åt samma håll. Det ser kul ut. Här är det en ryst turist som passerar förbi.

Ja varför vaktar vakthundar?

Jag kommer inte ihåg var vi hade varit men hela flocken hade varit på utflykt med bilen. När vi kom hem till parkeringen gjorde jag som vanligt och började lasta ut allt och alla och tar då nästan alltid ut hundarna först (sätter deras koppel i dragkroken), sen eventuell vagn och saker och bebisen sist.

Men så när jag precis tagit ut Iris ur hennes bur så får hon syn på två hundar av modell jakt som kommer gåendes över parkeringen och hon skäller till. Så jag sa åt henne att vara tyst och lät bli att ta ut Sally samtidigt så att hon inte skulle göra samma sak. Började plocka ut barnvagnen från baksätet istället. Under tiden jag gör det vänder Iris sig för att kolla efter hudarna och jag säger åt henne att låta bli. Hon morrar lite surt och jag säger åt henne att låta bli. Så håller vi på och gnata under tiden som jag brottas med vagnen men jag är inte arg eller står och drar i Iris koppel. Jag bara pratade med henne och kallade henne sur och töntig skithund typ, brydde mig inte ett dugg om att den andra hundägaren hörde att jag pratade med henne.

Så tar jag ut Sally, stänger bagageluckan och placerar bebisen i vagnen. Bestämmer mig för att låta hundarna kissa på gräsplätten i närheten av parkeringen innan vi går in. Ställer vagnen på gräset och låter hundarna gå och nosa i anslutning till. Iris sätter sig och bajsar och under tiden har den andra hundägaren lastat in sina hundar och saker i sin bil som står parkerad rätt nära oss. Hundägaren börjar prata med mig och kommenterar att Iris skällde till innan och att han uppfattade att hon vägrade sluta glo efter hans hundar. Jag kommer inte ihåg exakt vad han sa men på något sätt undrade han varför.

Är det så svårt att fatta? Min hund är en dobermann och den avlades fram för att vakta. Det är som att jag skulle bli förvånad när hans jakthundar jagade och fråga varför de gjorde så. Iris har alltid vaktat som fan i bilen, jag förväntar mig inte att hon ska lugna ner sig av att vi nu har en bebis också. Hon är 9,5 år gammal och är skendräktig.

Så jag svarade helt sanningsenligt ”Välj själv, hon är en vakthund, hon är sur och skendräktig, hon vaktar bilen eller hon vaktar bebisen eller allt på samma gång”.

Då svarar han ”Jaha, det har liksom slagit slint?”. Precis då gav jag bara upp men svarade samma sak igen, att hon är en vakthund som vaktar och sedan log jag snällt och böjde mig ner för att ta upp bajs. Då undrade han varför jag plockade upp för som han sa där i gräset var det ju ändå bara hundägare som gick. Han fick det att låta som en öde äng, inte en två meter bred gräsremsa mellan en parkering och en trottoar precis vid en korsning. Jag blinkade bara storögt innan jag fick ur mig något om att även om jag är hundägare så vill jag inte ha hundbajs under skorna.

Ibland känner jag att andra hundägare och jag är från olika hundplaneter.

Bebisen och Sally på skötbordet

Så här ser det ut hos oss. Alltid. Där bebisen och jag är, där är Sally.

Vid blöjbytet idag reste jag mig för att greppa kameran och direkt passade Sally på att pussa på bebisen.


Ibland tänker jag att bebisen kanske får lite för mycket av det goda så jag sa åt Sally att sluta slicka och båda kollade upp mot kameran när jag började prata. Lägg dig ner lilla hund, föreslog jag.

Och eftersom Sally är en duktig hund ibland gjorde hon det. Varpå bebisen undrade varför den svarta kompisen försvann och försökte vifta till sig Sally igen!

Hallå Sally!?

Klart att Sally hörde bebisen!

(Och bara för att vara tydlig med bebisens säkerhet här så ligger alltså skötbordet på en säng. Bebis kan med andra ord rulla både hit och dit utan att trilla ner i golvet.)