Livet är underbart

Ljuvliga dag! Solsken och minusgrader, igen.

Husse började jobba i dag och försvann hemifrån strax efter kl 12 på dagen. Då det var så kul att åka skidor i solskenet i går så ville jag åka även i dag. Velade lite på vilken hund som skulle få följa med innan jag bestämde att jag skulle ta med bägge två! Ett bra beslut.

När vi kom fram till isen gjorde jag ett tappert försök att koppla ihop bägge hundarna i draglinan men Lina tvärvägrade. Hon ville inte dra en meter tillsammans med Iris. Så då lämnade jag mina stavar och kopplade henne till min midja istället. Då gick det som en dans och sprang så glatt vid min sida under tiden som jag skejtade och Iris drog.

Inte nog med att det var vackert och soligt ute. Hundarna var så duktiga också. Inte mindre än åtta hundar såg vi på isen och även om de flesta var på långt håll så susade vi förbi några av dem på ett kort avstånd att jag hejjade glatt på mattarna och hussarna. Iris och Lina skötte sig kanon! Det räckte att säga här till Iris, som liksom började svänga av mot vovvarna, för att hon skulle släppa dem och fortsätta framåt igen. Lina behövde jag inte säga ett ord till, hon bara sprang på som ingenting hon!

Med jämna mellanrum sa jag stanna dels för att öva på kommandot och dels för att hundarna skulle få lite paus. Men Iris visade bara att hon ville iväg igen! Hon älskar att springa där framme.

Vid en sån där stanna-paus kom den enda skridskoåkaren som var ute och åkte på den nyplogade isvägen ifatt oss. Han stannade till och sa hej, frågade om det gick fort när hundarna drog och sa att det var fint väder innan han åkte vidare. Ni som kollade på gårdagens film såg hur Iris blev när jag och Lina åkte i förväg. Samma sak hände i dag fast hon skällde inte lika mycket. Däremot studsade hon på stället så mycket att jag blev lite rädd att hon skulle mållåsa helt på honom och börja jaga honom.

Men inte då, full sula och det räckte att jag sa här när vi började närma oss bakifrån så släppte hon honom och fortsatte springa rakt framåt. Iris gillar inte att bli omkörd bara. Han fick svar på frågan om det gick fort i alla fall, vi lämnade honom bakom oss som en liten prick!

Eftersom jag hade båda händerna fria och stavlösa kunde jag skejta och filma samtidigt;

Efter skidåkningen på närmare 9 km så lämnade jag skidgrejjerna i bilen och satte på flickorna deras täcken innan vi gick en liten varva-ner-promenad på isen.

För någon vecka sedan längtade jag lite framåt i tiden, då när jag drömde mig bort lite till huset och att få slippa de där morgon- och kvällsprommisarna. Men nu, nu är jag tillbaka som jag brukar vara. Jag längtar ingenstans! Jag bara trivs med livet just nu och njuter av min underbara flock och solen!

Var tusan var skylten?

När vi gick i rastgården då i fredags så pratade vi med en kvinna som berättade att hon också åkte skidor med sin hund. Hon hade hört från någon bekant att det hade dragits upp hundspår på golfbanan. Skulle tydligen vara komplett med skylt som visade vilket spår som var det hundvänliga och allt.

Därför kastade jag på mig skidkläderna och släpade med husse och Iris till golfis i går. Hurra, nu skulle vi få åka finspår utan att göra någon upprörd.

Men inte såg vi någon skylt! Var tusan var skylten, den efterlängtade skylten? Vi åkte hela varvet som är lite mer än 3 km och ingen skylt eller något som liknade skylt. Däremot såg vi en annan hund på avstånd som drog precis som Iris med sele och draglina.

När vi ändå var där så åkte vi tre varv så när vi var färdiga hade vi åkt strax under milen. Iris skötte sig bra under omkörningarna men på tredje varvet såg jag att hennes tassar gjort avtryck på en del ställen i spåren. Nu började det visserligen regna senare på eftermiddagen och i dag har det varit flera dumma plusgrader så jag undrar hur mycket spår som finns kvar men ändå. Hade det funnits en skylt då hade tassmärkena varit ok, nu kändes vi som värsta huliganerna.

Draghund med kötthög på släp

Hämtade ut skidorna (service inför säsongen) i fredags, men då skulle jag jobba kväll. Lördagen gick åt att vara i Södertälje på föreläsningen/mötet men i söndags så äntligen, äntligen, äntligen var det dags för skidpremiär! Jag valde att ta med Iris för att hon har lite mer tempo och jag tänkte att det kunde vara kul att starta med lite fart.

Vi gick med våra skidor bort till golfbanan, det är ett par km dit så Iris fick gå i sele och värma upp på vägen dit. När vi hade ca 500 m kvar till skidspåren började Iris plötsligt att skälla och streta framåt. Vi skojade lite om att hon visste vad som var på g men ändå var vi lite osäkra. Var det så att hon visste och blev så taggad? Eller var det de tre hundarna som gick framför oss?

Hundarna försvann och Iris fortsatte streta, hoppade framåt i selen och skällde. Det VAR skidåkningen hon kom ihåg gick igång på!

På med skidorna, gjorde oss klara, sa åt Iris att springa och PANG!! var den lilla svarta kanonkulan på väg i full fart med mig som en liten sketen kötthög på släp! Jag hade fullt upp med att försöka komma ihåg hur det var att stå på skidor och hålla balansen samtidigt! Eftersom det var söndag också så var vi inte de enda skidåkarna som var ute heller. Det var folk överallt.

skidandec10Ordet stanna har inte varit Iris starka sida och det var bara att inse att det inte gick att åka i spåren med henne. Vi fick göra egna spår i lössnön och öva på stanna. Ändå åkte vi fortast av alla! Själva stanna-övningen gjorde jag så att på lämplig sträcka så sa jag stanna och slängde mig åt sidan så det blev stop. Gissa om man blir snöig av att öva så? Plus att man ska kravla sig upp också.

I lössnön fanns det ju heller inte något givet håll för Iris att dra åt så jag hade fullt sjå med att rikta in henne. Under tiden letade hon efter husse och alla skidåkare på håll kunde ju vara han…

Så kom husse åkande. Vi pussade och hoppade lite på honom innan han åkte i förväg. Efter det slumpade det sig så att vi hade fritt framför oss i spåren. Kom på plats i skidspåret och sen var det bara att försöka hålla sig på benen! Fy tusan vad det gick! Med vetskapen om att husse var någonstans där framme också så la Iris i en extra växel! Jag kommer att bryta nacken i vinter!

När vi väl var klara med skidåkningen och gick hemåt så fick Iris ha kvar selen och gå/dra som hon ville. Jag tänkte att jag skulle öva på stanna-kommandot när vi gick. Sa stanna och hon stannade. Bra. Gav samma kommando som när vi åker skidor för framåt och Iris la in högsta växeln och började tokdra! Fick lägga ner stanna-övningen då jag inte orkade hålla emot. Säker på att hon fattat drakommandot är jag i alla fall! Men ska det bli skidåkning utan att slå sig sönder och samman i vinter så måste jag börja träna in kommandon, för nu har jag en draghund i andra änden av linan!