Åtta månader, jag vill ha jeansen

I dag blev Sally 8 månader. Det firade hon genom att springa runt med sin favoritsak just nu; det avklippta benet från ett gammalt par jeans. Tydligen kan man bära runt på det och skaka det hur länge som helst!
28juni151

Ännu roligare är det så klart om matte drar lite i andra änden av benet.
28juni153

Det enda problemet är att ha en storasyster som heter Iris och som är kampglad, helt egoistisk och klampar in och tar Sallys fina jeansben när hon märker att Sally har kul med det! Sally vågar inte ta tillbaka det, hon springer bara runt och skäller på Iris och hoppas i bästa fall på att de ska leka.
28juni154
Men iris är helt jädra ointresserad av att låta Sally vara med. Hon vill ha tygbiten för sig själv. Hon vill kampa med matte själv.
28juni156

Som tur är så är Sally glad ändå, hon lägger sig en stund och bara väntar. Hon vet ju att Iris egentligen tycker mer om sina bollar. Sally är liksom alltid glad ändå.
28juni157
När det gått en stund visar det sig att Iris känner igen jeansbenet. Det är ju samma tråkiga som hon hade när hon var valp och som egentligen tröttnar på för länge sedan!
28juni155

När Iris hittar något annat att göra igen är Sally lycklig! Då springer hon fram och tillbaka på gräsmattan igen och kör ett extra ärevarv med jeansbenet i munnen!
28juni152

Ellie, Isak, Iris och Sally på film

Jag filmade ju faktisk lite med GoPro-kameran när vi var hemma hos Isak och Ellie. Kunde inte låta bli att klippa ihop lite blandat på de fyra hundarna.

Jag tog bort nästan allt ljud men är ju tvungen att bjuda på Isaks ljud när han hänger i kudden och att Iris kom på mitt första ”hit” när hon äntligen fick skälla på en ärm. (Jag trodde jag skulle behöva gå och bända bort henne från platsen där hon satt och voffade.)

Sallys första agilityträning

I går frågade min gulliga granne om jag ville följa med dem på agiltyträning på Lomma BK. Först tänkte jag bara på Iris och hur kul hon skulle tycka att det var, klart vi skulle med! Sedan kom jag på att Iris löper och att jag inte visste vilka regler som gäller på Lomma angående just löptikar. Dessutom var det öppen träning och jag visste inte riktigt hur gamla barnen som skulle träna var. Motvilligt tog jag beslutet att lämna Iris hemma och bara ta med Sally.

Väl där var det organiserat kaos och pudelfrossa, av de 12-15 hundarna som var där var minst hälften pudlar. Sally undrade var i hela friden hon hamnat och jag gav direkt upp tanken på att få till någon träning mitt i allt detta och försökte inbilla mig själv att passivitetsträning också är kul.

Jag knöt fast Sally i en container och backade en bit för att dokumentera härligheten. Bland alla barn och pudlar tittade Sally med nyfiket lugn på dem allihopa.
29maj15

Eftersom Sally tog det så bra så backade jag en bit till och tog fler bilder. Jag önskade att bilder hade ljudeffekter, bilderna jag tog sa inte bara tusen ord, tusen ord hördes och blandades med hundskall! Då såg jag plötsligt min sju månader gamla kalv ligga där och bara ta det lugnt och se nöjd ut.
29maj151

Efter en stund bestämde jag mig för att ge det ett försök ändå och gick bort till en del av planen där det inte var lika mycket kids eller pudlar just då. Övade på att hoppa över några hinder och Sally hoppade så fint så. (De var i chihuahua/pudel-höjd så jag kände inte att det var olämpligt att träna hopp hur mycket som helst). Efter mindre än en minut kom det en lös pudel som ville kolla lite vad vi gjorde. När Sally ignorerade den hunden enbart på att jag sa nej och lockade på henne, då visste jag att vi var i hamn! Här skulle tränas med störning!

Jag gick bort till en liten tunnel och Sally sprang igenom direkt. Vi fick ta tunnelpaus några gånger när en sexåring med chihuahua i koppel bestämde sig för att också köra samma tunnel.

Jag hämtade en ny tunnel, större och längre och böjde den så att Sally inte skulle kunna se utgången när hon sprang in. Behöver jag säga att jag var så stolt att jag kunde spricka när Sally bara fortsatte springa genom utan att tveka?

När samma sexåring men nu med pudel i handen kom för att köra den tunneln också var det bara att backa undan och leka med Sally tills det var fritt för oss igen.

På det sättet fortsatte det. Vi körde tunneln, några hopp och jag lockade upp Sally på vippbrädan konstant flankerade av minst en eller två små hundar på hindret precis bredvid eller på samma hinder. Det var mer träning för mig än för Sally när jag fick hålla reda på alla andra runt omkring samtidigt också. Däremot hade jag inte kunnat få bättre störningsträning för henne, grymt bra!

Det tog mig en stund att klura ut hur jag skulle få Sally att knata rakt över brädan, när jag lockade med godis mållåste hon på godbiten och tappade kontrollen övar var hon satte tassarna. Hon trillade av gång på gång men slutade aldrig följa med upp. När jag la kamptrasan i slutet på brädan så hade jag löst mitt problem och Sally tuffade över plättlätt!

Den enda gången som alla hundarna hamnade i någorlunda samlad ordning och planen tömdes var när en rottweiler skulle köra banan två gånger. Då förbannade jag mig själv att jag inte tagit med Iris ändå, löptikar var ju hur välkomna som helst!
29maj152

Jag gav min kamera till min lilla granne och bad henne ta en bild på oss där vi satt och kollade när rottweilern körde. Titta så fint Sally och jag smälter in där ute på kanten av mindre mattar och hundar!
29maj153

Själv tog jag bild på denna lilla söta sak som kunde sitta så här tjusigt!
29maj154

Det var inte helt enkelt att göra en liten instagramfilm med allt som hände på samma gång men jag lyckades till slut få med alla de tre hinder som vi övade på. Sally är bäst.

7 månader

I dag blir lilla loppan 7 månader. Min lilla kalv-valp som nu väger 20 kg. Hon är så snäll och gullig, hon passar väldigt bra i vår flock!
26maj157

Sally i hästhagen

Baksidan av vår tomt gränsar till en stor hage där vi på sommaren får härliga grannar i form av 4-5 hästar. Då de inte har flyttat dit ännu gick jag och Sally en runda i hagen i går.

26maj153
26maj151

Förutom en massa fina smörblommor som gör hela hagen nästan lika vacker som rapsfälten lite längre bort så blommar små söta vita blommor.
26maj156

Inte för att Sally bryr sig om blommor utan mest sprang runt och såg glad ut! Jag kunde träna inkallningar, fota och njuta av det fina och Sally hade full fart! Min härliga hund och hennes stora, flaxande öron!
26maj158
26maj152
26maj154
26maj155
26maj159

Hagen innehöll även intressanta saker som t ex gamla renskrapade märgben, små högar av bajs som Sally smakade på (belä!) och annat viktigt…
26maj1510

Nu håller jag tummarna för att sommargrannarna flyttar till hagen snart, det är den absolut bästa hästträning man kan få. Sedan vi flyttade hit har Iris slutat bry sig om hästar och jag hoppas de kommer ha samma effekt på Sally.

Mystiska högen

När hundarna var färdigduschade då häromdagen la sig Sally i soffan och såg lite frusen ut. Så jag la en filt på henne där hon låg.

När jag tittade mot soffan en liten stund senare var detta synen som mötte mig, en hög utan minsta bevis på att det fanns någon där inne.
20april151

Det var inte bara jag och min kamera som ville titta närmare på den mystiska högen. Iris gick också fram och stack fram nosen och då fick vi en liten ledtråd.
20april152

Lilla Sallan-brallan vägrade lyfta upp nosen. Hon trivdes för bra i sin lilla after shower cave. Hon tyckte nog vi störde henne lite.
20april153

Sally blir rädd för allt och alla

I dag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut. Nämligen hjälpa till på agilitytävling på klubben.

Det var jätteroligt, dels var det första gången jag var på klubben sedan operationen dels för att det alltid är superkul att lära sig nya saker inom hunderiet.
12april152

12april153 Jag satt i ett tält vid tävlingsplanen och tittade på vilka tecken domaren gjorde, en bra uppgift när man är trött i sitt ben och ett ypperligt sätt att lära sig reglerna i agility samtidigt. Dessutom satt jag i tältet med två agilityexperter, jag fick svar på precis varje fråga jag ställde.

Mycket att klura på under tiden jag satt där också. Väldigt mycket saker som en agilitytävlande gör är inte helt samma som jag hade gjort. Som att tagga igång sin hund extra mycket innan man ska in på planen. Inte Iris-vänligt för fem öre.

Några kända ansikten på planen såg jag också från tältet där jag satt.
12april151

Sally var med mig där en del av dagen också. När det blev paus för banvandring kunde jag rasta Sally en liten stund och det första hon gjorde efter att ha kommit ut ur bilen var att hoppa rätt in i bilburen igen. Här ville hon inte vara! Sally tyckte att det var skitläskigt. Hon har aldrig sett så många hundar förut, aldrig varit på ett ställe där så många hundar skäller hela tiden. Lilla Sally gick med ragg och svansen mellan benen och tittade misstänksamt på allt, hon var rädd för detta hemska ställe.
12april154
Så vi satte oss på en bänk och så fick hon sitta i mitt knä som en surikat och kolla ut på allt och alla. Jag riktigt kunde höra hur det knakade i hjärnan på henne.

Jag har inget emot att min hund blir eller är rädd för något, tvärtom. Det som jag jag bryr mig om är vad min hund gör av de där rädslorna och hanterar det hela. För på de minuter vi satt där på bänken så kände jag plötsligt hur den lilla kroppen började sträva utåt. Rädslan byttes till nyfikenhet.
12april155

Efter det fick Sally vila i bilen en stund igen då det var dags för large-klassen. När den var över och tävlingen var slut fick Sally komma ut igen och nu hade hon bråttom ut till allt det spännande igen. Med glad svans och kopplet hängande efter sig följde hon med ut på planen och samlade in alla hinder, knatade sina första steg på A- samt balanshindret. Smög in i en av tunnlarna och nosade. Var inne i containern där hindren förvaras och kollade noga på vad alla gjorde. Någon sa att Sally verkade så lugn för att vara så liten.
12april156

Några gånger började hon trava åt fel håll när vi samlade in hinder. Varje gång jag ropade på henne kom hon med fart, min gullunge!

Jag hade lite hundgodisar i fickan och vi övade på sitt och ligg emellanåt. När jag övat med Sally och Iris hemma på tomten har jag lagt märke till att Sally lärt sig vänta på sin tur då jag belönar båda hundarna en i taget. Sally har liksom lärt sig sitta kvar av sig själv. Så jag testade om jag kunde säga sitt och sen backa ifrån henne. Det kunde jag, hon bara satt där och väntade på att jag skulle komma tillbaka.
12april157

Den första skidturen, lycka!

På grund av, eller kanske snarare tack vare, att mitt operationsärr sprack på väg upp till fjällen så fick jag mer rörlighet i benet och lite av smärtan när jag rörde mig försvann. Det hål som blev i min ljumske (där jag med lätthet kunnat trycka ner min tumme om jag hade känt för det) läckte massor däremot och jag fick byta förband stup i kvarten tills jag fick telefontips från en av sköterskorna på ”min” mottagning; byt ut absförbanden mot inkontinensskydd. Best shit ever!

Jag spenderade veckan i fjällen med fasttejpade inkontinensskydd på benet som inte behövde bytas lika ofta och med ett ben som blivit rörligare och mindre smärtsamt. Sista dagen var jag därför tvungen att prova skidorna, det fick bära eller brista.

Att ta med sig Iris på det äventyret var inte aktuellt så uppspelt som hon blir när det är dags för skidåkning. Sally däremot fick dra på sig gippmokk-tossorna och följa med lös på sin första skidtur.

Även om jag åkte som en pensionär, även om jag inte vågade skjuta ifrån ordentligt med högerbenet, även om jag hade dubbla inkontinensskydd för män fasttejpade på benet, även om jag kände i hela kroppen hur mycket kondition jag förlorat på en månad så var jag så glad att jag började gråta efteråt!

Det var så otroligt härligt att jag kunde om än bara för en liten stund. Det var så härligt att få röra lite på sig! Härligt att Sally var så duktig. Filmen nedan (som blir den sista från fjället) är ren och skär lycka för mig!

Två hundar utanför stugan

I de senaste två dagarnas inlägg med film ser det ju ut som att vi är ute och åker pulka och skidar hela tiden. Det är fel. Den mesta av tiden varr jag i stugan med Sally och Iris (när hon inte åkte skidor med husse).

Då njöt vi av den här utsikten från stugan.
24mars151
Bakom stugan finns det bara träd, snö och skidspåren en bit bort så hundarna kunde vara lösa och springa runt.

Iris och jag körde lite bollkastning även här i snön. Iris tittade efter och hämtade bollen, Sally tittade efter och mötte upp Iris.
24mars153
24mars152
Iris tittade även mycket efter husse när vi var ute. Hon var lika ledsen varje gång han gav sig av utan henne på skidäventyr och minsta ljud hon hörde så var hon tvungen att spana om det var han som var på väg tillbaka igen.
24mars154

Det började snöa i torsdags. Ljuvliga flingor och alla träden och hundarna blev vackert vita!
27mars151
27mars152

När det slutade snöa efter nästan 24 h hade det nog kommit 20 cm nysnö. Jag fotade och filmade under tiden som hundarna hade kul.
30mars155
30mars152
Sally försvann ner i snön flera gånger! Lika glad var hon för det och hoppade vidare, det är bra, i vår flock måste man gilla snö!
30mars151
30mars1510
30mars153
30mars154

Sally, blivande draghund

Vi har även låtit lilla Sally dromedar att testa på att vara pulkahund efter att Iris hade dragit mig i pulkan. Plus att hon fick springa en liten, liten sväng med husse och Iris när de åkte skidor.

Jag tyckte hon var en naturbegåvning, reagerade knappt när hon plötsligt hade en plastig pulka på släp i ett snöre. Nästa år har jag två draghundar, hurra!