Kan du hjälpa mig?

Jag fick ett mail häromdagen. Från en dobermannägare vars hund hade såna problem med hälsan att den troligen måste avlivas. Personen i fråga undrade om jag kunde hjälpa till med råd och tips om hur man skulle kunna informera andra om problemen som med största sannolikhet är ärftliga. Dvs sprida informationen om kombinationen /linjerna.

En snabb koll på hunddata sa mig att både tiken och hanen i fråga hade fått flera kullar var för sig och dessutom parats två gånger med varandra. Statistiken för de olika kullarna var både dålig som i att få hundar var testade och de hundarna som var testade hade dåliga resultat. Inga eller få tävlingsmeriter förutom utställning.

Vad ska man svara? Hör av dig till din uppfödare känns ju som ett dåligt tips eftersom den människan redan parat två hundar som hade lika dålig statistik (eller helt frånvaro av den) inte bara en utan två gånger.

Skyll dig själv kanske? Men kan man säga så till en valpköpare som inte vet bättre utan att lägga skuld på uppfödaren som borde vara den som vet bättre än att avla så? Dessutom har jag varit i den sitsen själv. Jag trodde jag var påläst men så här i efterhand kan jag konstatera att jag hade noll koll när jag köpte Lina.

Skriv på dobbeforum/vovve.net/blogg och berätta om dina upplevelser i förhoppning att någon ser och kan läsa informationen? Näe, det går ju inte heller för då är det häxjakt och det blir ramaskri.  Jag använde ordet bajsavel istället för skitavel och det har ju blivit en grej bara det för vissa. För att inte tala om när jag skrev ETT inlägg på bloggen om mitt köp av Lina, det tog flera år av hot via mail från hennes uppfödare innan det tystnade (håller en tumme!). Vill jag tipsa någon annan om att sätta sig i den siuationen? 

Näe, jag kan tyvärr inte hjälpa dig . Jag beklagar är det sista alternativet.

Vad hade ni svarat?

Tankar om bajsavel poppar upp igen

Nu sitter jag här hemma och klurar på det här med avel igen. Bajsig sådan. Jag satt och läste gamla inlägg på förra bloggen och kunde konstatera att det nu snart är ett år sedan som jag skrev ett långt inlägg om dobermannavel och RAS.

Just RAS är ju något som man skulle kunna tänka sig att varje seriös dobermannuppfödare gör sitt bästa för att följa men tyvärr är det allt för få som verkar bry sig. Att para lite äldre, friska hundar med några arbetsmeriter tycks vara omöjligt för vissa.

Verkar nästan som en del tror att  DCM ska försvinna av sig självt för när jag kollade vilka kennlar som testat avelsdjuren eller åtminstone väntat tills de fyller 4 år innan de går i avel så är det inte särskilt många. Det är som att bara för att Dr Meurs där borta i USA inte kunde ge oss dobermannägare facit i hand så skiter man i det och fortsätter med massaveln på samma unga hanar med linjer efter sista IDC-vinnaren.

Vi får en liten påminnelse då och då när nya hundar trillat döda ner men mer än så är det inte. Samtidigt lider jag så fruktansvärt med de hundägare som förlorar sina bästa vänner på det här sättet! Läste på dobbeforum att ännu en hund dött nu i påsk. Det skär i hjärtat på mig. Ingen förtjänar det!

Har även fått höra att en del uppfödare tycker att det är roligt att klanka ner på det att jag kallar det bajsavel (istället för att kalla det skitavel). Jag bryr mig inte. Om de hade ägnat sig åt att meritera sina hundar först och avla sen istället så hade vi antagligen haft hundar som lever längre.

Det är för övrigt en sak jag inte fattar och aldrig lyckas hitta svar på; Varför är det så bråttom att avla? Varför kan man inte vänta med att avla på en hund? Varför måste det ske när den är 2 år? Vad är det som är så himla tokigt med att vänta något år eller två?

Det går att avla på tikar som fyllt 3 eller 4 år också. Hanhunden blir ju bara bättre och mer välmeriterade med åren är det väl tänkt, går det inte att vänta tills de är 4-5 år?

Dobermannavel och RAS

Avel är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Bajsavel och hela baletten för er som läst min blogg ett tag. Jag har därför inte kunnat sluta tänka på det som togs upp på medlemsmötet i Örebro i samband med rasspecialen angående avel.

Barbro Kamleitner presenterade på mötet den senaste versionen av RAS, Rasspecifik avelsstrategi för Dobermann som har uppdaterats av henne och Madelene Dahlgren. En knippe rekommendationer från Svenska Dobermannklubben angående avel.

För att bespara er närmare åtta sidor text så sammanfattar jag på fri hand det jag tycker är viktigast för att undvika den där bajsaveln jag mumlat om;

  • Genetisk variation; Då många kullar kommer från utlandsfödda hundar (År 2009 föddes 33 kullar i Sverige, av dessa var 9 efter svenskfödda föräldrar, 12 efter en svensk och en utlandsfödd föräldrar samt 12 kullar efter utlandsfödda föräldrar) får vi en bristfällig information och kunskap om hundarnas hälsa och mentalitet då detta ofta saknas och är svårt att kolla upp.

Den tillgängliga avelsbasen i Sverige är i dag så stor att det finns utrymme att avla på de hundar vi har här hemma och med detta medföljer en bättre statistik på hundarnas hälsa. Dessutom är de hundar som importeras ofta nära släkt med de hundar/linjer som redan finns i landet.

Man vill upprätta en lista över svenska hanhundar för att hjälpa uppfödarna att hitta lämpliga hanar att använda i avel. Listan ska innehålla hälso- och mentalstatus för hanen och dess släktingar.

Nära släktskap ska undvikas i parningar och den enskilda hanars användning begränsas. Importer och utländska hundar som ska som ska gå i avel ska undvikas om de inte tillför ”nytt blod”.

  • Hälsa; De vanligaste dödsorsakerna för dobermann är enligt statistik från Agria: nacke/rygg, cancer och hjärtfel (där andelen som dör i cancer är ungefär lika stor som andelen som dör i hjärtfel).

Rasen ligger i försäkringsbolagens högsta premiegrupp och de vanligaste veterinärdiagnoserna är traumatiska hudskador, hudtumörer, juvertumörer, livmoderinflammation, hälta, hudinfektioner, mag/tarminflammationer, korsbandsskador, kardiomyopati, magomvridning och wobbler.

Särskilt uppmärksamhet ska riktas på problemen med DCM och wobbler. För att komma tillrätta med DCM vill man att hundar som går i avel ska göra ett 24-timmars-EKG (även kallat Holter-EKG) varje år i kombination med vanligt EKG för att kunna ställa diagnos innan hunden visar klinska symtom. Enligt den senaste forskningen lämnar varje hund som dött i kardiomyopati vidare sjukdomen till minst hälften av sina avkommor. En hund som uppnått en ålder av 7 år och fortfarande inte visar tecken på DCM via EKG samt Holter är med största sannolikhet frisk.

Därför vill man att hundar som uppvisar smärta från nacken och/eller rörelsestörningar inte ska användas i avel liksom hundar med knäproblem, hudproblem och hundar som inte är testade för von Wildebrands sjukdom eller ej är ögonspeglade. Man vill även att ett blodprov vad avser leverstatus tas varje år på hundar som går i avel. Ej heller hundar med mer än ett HD-belastat syskon.

Då många av de ärftliga sjukdomarna drabbar hundarna först när de är 4-7 år gamla vill man därför höja snittåldern för hanhundarna rejält när de går i avel samt att undvika linjeavel och inavel.

  • Mentalitet/Bruksegenskaper; Rasen är en brukshund och enligt dess rasstandard ska en dobermann

…till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. Eftersträvansvärt är måttligt livligt temperament, samt måttlig skärpa och retningströskel. En dobermanns goda följsamhet och arbetsglädje samt prestations- förmåga, mod och hårdhet bör även beaktas. Rasen skall också ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden och stort vikt skall läggas vid självsäkerhet och oräddhet.

Med hjälp av MH vet man att jämfört med andra bruksraser ligger dobermann lågt på tillgänglighetsmomenten. Därför vill man att hundar som ska gå i avel ska komma närmare rasprofilens siffror 4 på samtliga kontaktmoment, samt siffran 1 på skott. Ingen avel ska bedrivas på hundar som har problem med sina relationer till människor och ska ha lägst siffra 3 på kontaktmomenten samt om de är korade ha bedömts som öppna och tillgängliga. Hundar med stora rädslereaktioner ska inte användas i avel.

I dag kommer fler hundar kommer till utställning än till bruksprov och det är önskvärt att fler hundar kommer ut på bruksprov och i tjänst för att få fler bruks/tjänsteförare att välja dobermann. Målsättningen är även att öka mängden hundar som kommer ut på MH och Korning.

  • Exteriör En dobermann ska tåla kraven på en arbetande och hållbar brukshund. Därför ska rasidealets medelstorlek eftersträvas (70 cm för hane, 65 cm för tik) och de ska ha ett välvinklat bak- samt framställ för att undvika skador på leder och korsband.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Där har ni det, pang-poff. Detta stämmer väl överens med hur jag tycker att avel ska bedrivas. Vill vi ha en frisk, fungerande ras så är det detta som vi måste sträva efter och uppfödare som påstår något annat vill enligt mig inte rasens bästa och bör ej heller få valphänvisning.

Som valpköpare är jag heller inte intresserad av hund som jag inte kan kolla upp enligt de kriterier som RAS eftersträvar.

Vad är bajsig avel?

Det är väldigt intressant att sitta och kolla bakåt i bloggen om mina egna tankar och hur mycket jag lärt mig under hundresans gång! Nu nyss satt jag och kollade igenom vad jag skrivit om dobermannavel eftersom det varit uppe på tapeten nyligen och jag hittar fyra inlägg (finns säkert fler men jag har inte läst igenom hela bloggen) som jag har skrivit som berör ämnet;

  • Avel i nov 2007 när jag började sitta och titta på stamtavlor och upptäckte att i en del stamtavlor är det banne mig samma hundar överallt oavsett vilken hund det gäller. Jag tycker att det var läskigt då och jag tycker att det är läskigt nu också. Inlägget fick också rätt stora konsekvenser då Linas uppfödare blev skitförbannad och jag därmed tröttnade på henne.
  • Kenneltips? skrev jag i sept 2008. Varför jag sällan eller aldrig ger någon tips på eller uttalar mig om vilken kennel som är bra eller dålig eller varför.
  • Jag funderar på skit i feb 2009. Ett inlägg jag skrev när jag bara var trött på allt och som egentligen inte är så kreativt, jag behövde skriva av mig bara. Inlägget är egentligen bara intressant för att så många uppfödare och hanhundsägare tog åt sig och jag fick långa förbannade mail från folk som bara visste att det var deras hund/ar jag tänkte på. Uppfödare bad sina valpköpare fråga mig om det var just deras kennel de menade. Skämmande många tog åt sig med andra ord.
  • Lina och Iris stamtavlor mars 2009. Om överanvändningen av en del hanhundar.

Så vad är det jag menar när jag skriver ”bajsig avel” (visste inte ens själv att jag använt det uttrycket så mycket här på bloggen innan Susanne ställde en fråga om det häromdagen)?

Mitt svar blir någon slags mix av de fyra ovan nämnda inläggen. Att den linjeavel som alla pratar om och påstår sig behärska inte sker på det sättet som den borde. Det tas inte in nytt blod, det avlas vidare på samma! Ibland känns det som uppfödare inte använder de bästa hundarna i sin avel utan de hundarna de råkar ha hemma, vare sig de hundarna har vuxit upp och blivit bra eller dåliga. Eller som Emelie brukar utropa; Måste alla som har en tik hemma avla på den?!

Jag tycker att överanvändningen av hanhundar utan någon som helst utvärdering av kullarna är under all kritik. När det gäller just detta vill jag extra noga trycka på att jag inte tycker att en överanvänd hane nödvändigtvis är en dålig hane, tvärtom. Det kan vara världens bästa hund. Men rent genetiskt och sjukdomsmässigt är det en katastrof och det ska uppfödarna ta åt sig av, inte valpköparna.

Det är för övrigt ett stort mysterium för mig, varför man som valpköpare liksom blir ett med kenneln eller med aveln och att all kritik som riktas mot den tas som personlig kritik. Jag kör en BMW men det skulle ju aldrig falla mig in att bli vansinnig på alla som kritiserar biljätten för att göra dåliga bilar eller vara arg på dem som köper bil av annat märke. Det läggs för stor vikt vid kennelprefix tror jag minsann.

Jag ogillar också hur uppfödare parar hundar som helt saknar mental utvärdering och endast har en lång radda utställningsmeriter. Ibland inte ens det… Jag vet att hundar som lyckats i utställningsringen kan var lika bra eller bättre än de som bara tränas i bruks men att som uppfödare visa så lite intresse för att att hunden funkar mentalt och går att jobba med när det är en bruksras vi talar om… Sorry, men det är helt underkänt enligt mig. Jag saknar fokus på bruksdelen av vår bruksras. Den ska kunna brukas!

För att inte tala om att det avlas på hundar som har uppenbara hälsobrister i stamtavlan! Det verkar räcka att avelsdjuren har hd A och sen får kullsyskonen ha hur kassa höfter de vill? Hur tänker man då? En dobermann ska hålla och leva länge ju.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst men det känns inte som några nyheter det jag skriver och jag har ju redan tagit upp det i tidigare inlägg. Dessutom är det rätt basic saker. Jag är fortfarande tokigt dålig på vilka stammar som lämnat cardio och kortlivade hundar t ex. Vad jag själv tycker vet jag ju dessutom redan. Så nu frågar jag er;

Vad tycker ni är bajsig avel?

Ska du köpa dobermann?

Snälla, se upp vem du köper ifrån! Här är en person som just nu har 4 valpkullar (tre som hon påstår är renrasiga, en som är blandning mellan Amstaff och Dobermann)!! Senast i december hade hon en dobermannkull till försäljning.

Hon påstår att det är efter sunda föräldradjur och att det är bra hundar. Ingen seriös eller sund hunduppfödning går till på det här sättet! Som exempel kan tas denna annons på blocket. (En av tre annonser som hon har där just nu) Titta på den lilla tikens klor och alla ärr på kroppen. Så ska det inte vara!

Detta är, enligt min åsikt, en ren valpfabrik. Inget annat.

Det går även att läsa hennes egna tankar om oreggade hundar och uppfödning i en tråd på Dobbeforum. Där kallar hon sig ”proudprotect”. Dock har hon fortfarande inte svarat på de frågor jag var snabb att ställa till henne där.

Tillägg 22 feb; Sedan jag skrev mitt inlägg så har både annonsen på blocket och hemsidan ändrats.

Tillägg 23 mars; Nu finns inte längre hemsidan kvar som jag länkat till. Sedan jag skrev inägget har jag dock fått bilder skickade till mig. Bilder tagna av en person som varit hemma hos försäljaren av dessa hundar (och som jag inte tänker avslöja vem det är). Däremot har jag fått personens tillåtelse att lägga upp en av bilderna här på bloggen. Så kan ni bedöma själva om det är så här som hundar och valpar ska ha det, fastknutna i element i kedjestryp, oklippta klor och hela huvudet fullt av ärr, skruvar som sticker ut bara några decimeter från små valpar. Hygien?