Rasmästerskap, spåret

Jag skulle ha varit sökfigge men eftersom det inte bidde några sökhundar så fick jag hjälpa till att vara spårläggare istället. Hur det gick vet ni ju redan och hela upplevelsen gjorde mig så snurrig att jag glömde fota. Både spår och lydnadsdelen. Det bidde mest publik och annat som fastnade på bild.

Uppsamlingsplatsen för dobermannvalpar och spårsnitslarna såg ut så här t ex.

Här kommer jag med Camillas och mina snitslar efter spåret. Varför jag står på ett ben vet jag inte men ni kan beundra the husbil i bakgrunden. Jag tycker att det syns på mig att jag just sabbat ett spår…

Äger man en dobermann så är det färgen svart och se glad ut som gäller. Eva och Elaine, Eleonor med Molecularis Akilles Exor och sittande i gräset; Susanne och hennes Secret Dreams of Sirius-hund.

Kaffepaus och hundprat. Från vänster Hille med hunden Winken, Fia med sin hane från Mezzrow’s, Anders, Heléne med Midde (liggade bakom bänken), Magnus och Vonkan.

Vinnarna fastnade i alla fall på bild! Lägre vanns av en söt cocker spaniel, högre togs hem av Jean Dark Jackpot och husse Bennie och i elitklass var det en tjusig schäfer som vann.

Kvällen avslutades med grill utanför vår husbil. Hille, Anders och hundarna anslöt och födelsedagsbarnet Hille visade glatt upp det medhavda myggmedlet. Sen var det fokus grillat, vitlök i mängder och i allt, potatissallad, mer vitlök, bröd, kladdkaka med hallon och en väldig massa hundprat som gällde. Otroligt trevligt hade vi det!

Spår i Ljungbyhed

I dag åkte jag och hundarna till Ljungbyhed för att träffa Gizmo och hans flock! Vi möttes upp på Söderåsens BK där Christian hade hjälpt till på en spårtävling och sedan åkte vi ut till skogen och la spår åt våra egna hundar.

Både lilla Kira och store Gizmo fick varsitt spår, själv var jag lite lat och la bara ett spår till Iris.

Det var en fröjd att vänta på att spåren skulle få ligga till sig, solen lyste och allt var bara mys och pys och varmt och skönt.

Själva spårandet blev väl godkänt för min och Iris del. Ångrar att jag la ett så kort spår och att jag var så klantig att la det så Iris vindade apporterna och inte spårade hela biten. Fick tillbaka tre av tre apporter i alla fall och lite tips från Jessica och Christian fick jag också. Blir nog till att lägga fler spår i morgon minsann…

Efter att alla hade gått sina spår åkte vi hem till lilla huset på prärien och åt mat tillsammans. Samtalsämnet vid bordet var dobermann och hundträning.
Gizmo och husse Christian i spårskogen

Spår, spår och… ett spår till

Eftersom vovvarna fick en ny spårsele i tisdags och vädergudarna bara gett mig plusgrader sedan dess så har ju spårsuget blivit större för varje dag som snön smält undan.

I helgen kunde jag därför inte hålla mig utan var tvungen att lägga ett spår till Iris även om det innebar att det fick bli i blaskigt snömos. Innan vi åkte kunde jag varken hitta apportpinnar eller snitslar så det fick bli 4 leksaker rätt rakt för att jag inte skulle glömma bort hur jag gått.

Man lämnar ju rätt bra fotspår i snömos så det gick bra ändå. Lite nervös var jag innan att hon inte skulle fatta eller vilja spåra eller.. nåt skulle gå fel. Men när Iris hade plöjt rakt genom moset och hittat 4 av 4 leksaker så var det bara fest och nospussar!

I dag var vi ute igen och nu hade jag hittat pinnarna också. Åkte till ett annat ställe för att testa nytt snömos och la ut två spår i ett kan man säga. Först ett som var kanske 200-250 m med tre apporter sen gick jag lite mer än 100 m längs en stig innan jag vek av igen och la ettspår till på 150 m med tre apporter till.

Rastade Iris en bra stund i skogen innan. Hon fick gå lös och vi klättrade på lite berg och jag gömde bollen mm. Hon var rejält uppvärmd med andra ord när det var dags att ta spåren.

När vi skulle gå spåret slog jag på runkeepern i mobilen och fick därför en liten karta med mig hem över hur vi gått!
spar7feb11
Rosa = där vi gick
Gult = Spår
— = stig
Svart klutt = apport

Spåret gick i 90 graders vinkel rakt upp från joggingspåret/stigen vi gick på och jag selade på ca 40 m innan. Hon tog spåret klockrent rakt upp i brant skog med mig 10 m bakom i linan. Jag log med hela ansiktet kan jag säga!

Som vanligt fick jag vid ett tillfälle för mig att inte lita på hunden utan stannade och börja vela men tji fick jag för Iris stretade ändå ut i linans längd och återvände med en apport i munnen. Hon tog alla tre apporterna och vi avslutade spåret med frikommando och boll.

Sen började jag gå i mina egna spår i snön fram till nästa spår och kunde se att Iris fortsatte att följa mina fotspår även utan selen på. Kul. 20-30 m innan det lilla spåret selade jag på igen och Iris satte nosen i backen direkt och spårade. Den första och sista apporten fick jag, den i mitten som var en snusdosa med hundgodis, plöjde vi över bägge två.

Känns som att spåråret 2011 blir ett bra år om det fortsätter så här.

Höst med svamp under spårskorna

I dag var sista lektionen på spårkursen. Vi hann lägga tre spår själva plus att Gun-Marie hittade på lite roligheter också.

I spår nummer två fick jag till uppgift att hitta på lite hyss; krama ett träd, gå med långa kliv, göra hopp osv. Det var kul och jag gjorde mitt bästa för att studsa från sten till sten som en gasell i ett försök att inte lämna några spår alls på marken. Ännu roligare var att gå spåret med Iris efteråt då man riktigt såg hur hon stannade i några sekunder och undersökte trädet jag kramat och sprungit ett varv runt innan hon satte fart i spåret igen.

I sista spåret vi la hade G-M gått tidigare och jag fick korsa hennes spår två gånger. Iris skenade på och att Gun-Marie hade gått där innan verkade inte ha någon betydelse alls. Den sista biten var det nosen i backen och hon spårade riktigt, riktigt fint de sista metrarna till sin belöning bollen som var spårslut.

Jag tycker att Iris var jätteduktig! Som bonus på den höga motivationen att spåra fick vi ett racertempo där jag stundtals hade svårt att hålla mig kvar och hålla mig på benen där bak i snöret. Stod detta verkligen på min önskelista? En bra orsak att äta fler bullar så man blir ett tyngre ankare där bak i spårlinan i alla fall.

svampiVar jag än satte mina spårfötter så verkade det bo en svamp i form av en kantarell där också. Nästan så att det var svårt att lägga spår med alla svamparna som glodde på mig! Risken att det ska läggas nya spår med svampkorg på armen inom snar framtid är överhängande.

När de andra ekipaget på kursen skulle gå ett spår Iris och jag skulle vakta våra ryggsäckar under tiden gjorde jag ett snabbplock runt stigen vi stod på. Jag kunde inte låta bli!

Just den här delen av hösten när det är svalt, skönt och friskt i luften och man lägger spår och går på svampjakt, det är härligt!

Spår från början

lillaa2
Ja, inte så svårt att gissa vad vi går för kurs just nu jag och Iris! Jag kände att vi behövde någon som styr upp oss i spåret och till det kan jag inte tänka mig nåon bättre att hjälpa mig än Gun-Marie.

Jag tror att jag gått lite för fort fram och därför backar vi nu och börjar om. Känns jättebra. Dessutom är vi så få att det känns som att vi har 100% uppmärksamhet från G-M.

Korta raka spår (så rakt den nu bli i en kuperad skog) med belöning i slutet gjorde vi första lektionen. Husse följde med och fick vara Iris spårläggare. Vi passade även på att låta Iris lukta på lite hussedoft innan hon gick sina spår och det ska jag försöka fortsätta med nu. Dvs att ge Iris en ”smeller” på den som lagt spåret.

Så nu hoppas jag att det blir en bra spårhöst!

Lilla kräket spårar

I dag träffade vi Camilla och Tyson för att spåra. Det var Iris som skulle spåra men Lina och husse följde också med.

Jag och Camilla gick varsitt spår åt vovvarna och sen när spåren låg ett tag så fick vovvarna leka lite över stock och sten i skogen. Tyson och Iris sprang mest men sen fick Lina vara med också. Passade på att träna inkallningar med Lina och hon var jätteduktig. Kom varje gång jag ropade!

Lina i sin tur passade på att rulla sig i en grop som hon grävde så att hela hennes hål i sidan blev jordfyllt. Gick bra att tvätta rent när vi kom hem igen men ändå, var hon verkligen tvungen?

spar1augJag testade att ha runkeeper på i iPhonen när jag gick spåret och den visade att det var 300 meter när jag hade lagt ut 4 apporter (ritat ut dem som små streck i spåret). Själva spåret var ju inte så spännade med vinklar och sånt men jag korsade två stigar och klev över en stor sten och gick nedför en brant, så lite trixigt var det ändå.

Själva spårandet gick dåligtg. Spårupptaget tog Iris helt perfekt men sen började hon slå och gå kors och tvärs över spåret. Blev något mer fokuserad när hon hade hittat första pinnen men inte tillräckligt för att jag bara kunde slappna av där bak och låta henne spåra själv. Flera gånger lämnade hon spåret och drog ut till höger så jag fick håva in henne och börja om. När hon till sist hittade slutpinnen så berömde jag allt vad jag orkade och kastade iväg kongen som hon bar i kanske 10 m innan hon släppte den och tog en stor lov ut till höger igen. När hon kom tillbaka så fick hon fortsätta gå lös men jag pratade henne till att stanna hos mig.

När vi gått så i några meter skuttade ett stort rådjur ut från skogen till höger och korsade vår stig och sprang vidare åt vänster. Iris såg faktiskt inte rådjuret men jag såg tydligt på henne när vi korsade rådjurets övergångsställe. Iris såg precis ut som hon gjorde när vi hade spårat och vädrade högt med nosen och tittade åt alla håll. Kändes som att det där rådjuret sprang lite framför oss i sick-sack över spåret när vi gick det.

Alternativt är Iris kass på att spåra nu. Ska försöka lägga fler spår i veckan nu, detta kan jag inte gå runt och ha som minnesbild!

När vi kom hem rusade Iris in i köket och drack en massa vatten, gick in på kontoret och sen spydde hon som en liten gris. Vatten, godisarna hon fick i spåret, maten hon åt till frukost ca 5 h tidigare. Det är andra gången exakt detta händer. Nu får hon drickförbud efter att ha varit ute och röjt. Måste vila först. Mitt lilla kräk…